Pjäsen Heist

I natt drömde jag att jag var i New York och att jag där ombads skriva en pjäs. Det gjorde jag, och jag fick se den spelas upp för min inre syn som en film. Min pjäs hette Heist och handlade om en blond och korthårig manlig knarkare som tog sig fram på en gata samtidigt som han svor och skrek och viftade med knytnäven. Vid ett tillfälle ramlade han omkull på trottoaren. En rosa amerikanare som även var en ambulans stannade och någon skrek att de måste ta upp knarkaren, men tjejerna i bilen bara skakade på huvudet och körde förbi.

Knarkaren fortsatte sin "vandring" längs gatan och pjäsen slutade med att han var inne på apoteket vid Mariatorget och botaniserade bland utbudet.

Det här var en ovanligt positiv dröm för mig. Mina drömmar brukar annars vara genuint otrevliga och de tillhör i huvudsak följande kategorier:

1) Stressdrömmar. Jag har bråttom och hinner inte göra något som jag måste. Innan jag sent omsider skaffade körkort brukade jag drömma att jag befann mig i en korsning, det höll på att slå om till grönt, och så såg jag polisen i en annan del av korsningen. Skulle jag klara att köra fast jag inte fick eller kunde?

2) Våldsamma, bestialiska drömmar. En av de trevligare varianterna är att jag måste skära halsen av några zombier i ett rum, annars kommer de att döda mig och de mina. Jag har även drömt att jag flytt från ett koncentrationsläger ett antal gånger.

3) Drömmar där jag har ett förhållande med någon jag inte är tänd på ett dugg. Nyligen drömde jag att jag var ihop med Peter Stormare. Tidigare drömde jag om folklivsforskaren Bengt af Klintberg. Och extra pinsamt tyckte jag att det var att drömma att jag var ihop med en kvinnlig sminkexpedit på NK. De här drömmarna innehåller sällan några detaljer, utan jag sitter mest och funderar över hur det kommer sig att jag är ihop med den här personen.