Semesterskräck

Under semestern mötte jag ett gäng aliens. T och jag var ute och gick i en park när de plötsligt dök upp. De såg naturtrogna ut, om ni förstår vad jag menar, med stora hudfärgade huvuden utan hår. En av dem satt och läste en kvällstidning utanför en husvagn medan en annan slängde in tvätt i en maskin. Den vardagliga atmosfären gjorde att jag inte kände mig rädd eller ens förvånad. Men hade det varit mörkt så hade jag nog kissat på mig.

- Are you making a film here?

- Well, uhm, yes, ask those guys over there, svarade alienkillen med kvällstidningen och pekade mot några snubbar som stod och hängde vid en annan husvagn.

Senare fick vi veta att vi hamnat mitt i inspelningen av serien Doctor Who, som tydligen spelas in i Wales och som är omåttligt populär i Storbritannien.

En mycket läskigare semester hade en kollega som tillbringade en vecka på Färöarna. Hundratals år av inavel har gjort att barn föds missbildade, somliga utan huvud, om det blir några barn över huvud taget. Pappor jublar om deras döttrar får barn med iranska pizzabagare eftersom nytt blod kommer in i släkten. Kristendomen har ett fast grepp om samhället och radiokanalerna spelar bara kristen musik och 80-talsmusik à la Europe. Allt detta i en underskön miljö. Det låter väl som en bra grund för en skräckfilm?

En annan kollega tillbringade två semesterveckor i Småland. Den blå skogstomten, eller skogsnallen, av keramik var det i särklass läskigaste hon såg där.