En kanonlåt

Beth Ditto ser cool ut. Coolt är vackert i min värld.

En lägesrapport

Jorå, i stort sett hela lördagskvällen ägnades åt att försöka återinstallera Windows på datorn, vilket inte gick eftersom vi behöver drivrutinerna till den. Vi hann dock med att inmundiga en hemlagad saffransrisotto med kantareller som vi sköljde ner med folköl mellan turerna med datorn. Och sen såg vi Will Ferrell spela George W Bush på Canal+. Mycket roligt, otäckt porträttlikt.

Så nu sitter jag här på Pressbyrån och surfar igen. Killen som jobbar här, ja det verkar bara vara en, har börjat heja på mig som om vi vore toppenpolare. Snart får jag väl börja hoppa in i kassan också, eller lassa in läsk i kylen.

Jag måste köpa en ny vinterkappa. Jag lutar åt att det ska bli den här från Marimekko, just det, klicka på den gröna länken för att titta på den, men jag får skynda på eftersom det bara finns en kvar. Det känns för övrigt helt fantastiskt att hitta en vinterkappa som inte är svart, grå eller tomatröd. Ja, de där tomatröda kapporna är väl en eftergift åt alla "tokiga typer", excentriska kvinnor i medelåldern, alltså såna som jag. Att vi inte per automatik älskar tomatrött tänker nog inte kapptillverkarna på.

Mina läsare i Skellefteå bör gå och se Stupidity som spelar på Club HopUp på Nocks nästa lördag, den 5 september. Det blir fullt ös, det lovar jag!

Sverige - på riktigt

Jag har hittat en skojig sajt som ger en bild av det Sverige vi inte vill se - den fula, osminkade sanningen. En av upphovsmännen kommer tydligen från Bergsbyn, ett samhälle i Skellefteå kommun. (Ibland hör man för övrigt hur samhällets namn, helt utan ironi, uttalas som 'Bärsbyn'.)

Kolla in Det sanna Sverige här!

"Det kunde du väl ha sagt liiite tidigare?"

Vår dator är fortfarande paj. Tio dagar efter inlämningen ringde T ånyo till datorbutiken och frågade hur det gick.

"Vi behöver koderna för att komma in i Windows" blev svaret.

Kunde de inte ha berättat att det här skulle ta tid redan när vi lämnade in datorn? Och ringer man inte och frågar om de där koderna när man åtagit sig uppdraget? Tio dagar har gått och de har inte ens börjat kolla vad som är fel!

Hur som helst. Det är inte lätt att leva utan dator i hemmet. Jag ska inte trötta ut er med detaljer, men jag börjar bli stammis på Pressbyrån närmast hemmet, vilket kanske är bra eftersom de ändå aldrig har några kunder.

Livstecken

Det har gått en dryg vecka, men ännu har inte datoraffären haft tid att kolla vad det är för fel på vår dator. Kanske på måndag, säger de. Är det bedrövligt eller är det bedrövligt? Jag sitter just nu hemma hos en kompis och skriver. I morgon blir det Internetkafé, eller snarare Pressbyrån. Livet blir jobbigt och tråkigt utan Internetuppkoppling.

Vinner vi över de levande döda?

Vad skulle hända om mänskligheten plötsligt attackerades av blodtörstiga zombies? Nu finns det faktiskt forskning på området! Tydligen skulle endast frekventa motanfall med ökande styrka kunna utrota de fiktiva varelserna. Det går inte att - surprise surprise - tala dem till rätta. Undersökningen är publicerad i boken Infectious Diseases Modelling Research Progress.

Läs mer i SvD: Så överlever vi en zombieattack

Det här har jag funderat över många gånger. OBS! Jag är inte ironisk.

Tillfälligt avbrott

Vår dator har pajat, därav bloggtystnaden. Jag lovar dock att återkomma med förnyad styrka när den mår bra igen.

Ett erbjudande man inte kan tacka nej till?

Det är väldigt lätt att bli stockholmifierad och tro att allt finns tillgängligt överallt och på alla tider på dygnet. Men så kommer man hem till det samhälle med 4 000 invånare där man växt upp och inser att de lokala pizzerian stänger klockan 21 på lördagskvällar. Det finns ett annat Sverige där ute. Där man prioriterar och konsumerar andra saker än i Stockholm, en helt annan kultur. Det önskar jag att alla storstadsbaserade politiker kunde förstå.

Lite förbryllad blev jag dock när jag såg att den lokala matbutiken i hemsamhället säljer tre kogödsel för 59 kronor. Vad får man då? Tre påsar? Eller korvar? Och var förvarar de....öh... skiten?

Närbild på mina docs

Så här ser mina nya, turkosa skodon ut på närmare håll. Jag är extremt nöjd med dem. Varför ska skor bara vara svarta och bruna? Jag har förresten ett par nya jättefina röda Converse med glitter på som jag ska visa upp här i bloggen vid tillfälle.

Inga tantskor här inte

Jag har nya skor. Turkosa doc martens, i lack. Och nej då, jag har inte tänkt att i fortsättningen kombinera dem med klänningen på bilden. Stort tack till Monkan som burit dem över hela Atlanten - eller i alla fall något i den stilen.

Dags att damma av skolfotokatalogerna?

I dag har jag hittat en jätterolig sajt där kan man ladda upp bilder på sig själv och kombinera dem med skolboksfoton. Jag tror att afrofriss à la 1970 skulle passa mig rätt bra!

Varför tänka när man kan springa?

Expressen publicerar i dag ett nytt journalistiskt bottennapp när man låter "reportern" Johan T Lindwall provspringa Victoria Bernadottes löprunda på Öland. Han rapporterar entusiastiskt att den börjar nere vid Sollidens slott och går längs med hela slottet och dess stängsel. Därefter viker den ut på Alvaret och ner mot fastlandet och Kalmar. Han ger den fyra av fem getingar. "Som erfaren löpare, jag springer minst 1 mil per dag, så är jag efteråt förstummad. Nu förstår jag varför de ger sig ut så ofta och tränar på Öland. Maken till vacker och tuff löprunda har jag sällan skådat", skriver han. Ja, varför fråga vad kvinnan tycker om saker som rör Sverige och hennes person när man kan kuta i hennes fotspår? Varför anstränga sig mentalt när man kan göra det fysiskt?


Nu väntar jag bara på att få veta hur det känns att uträtta sina behov på hennes toalett. Är den också "snudd på världsklass"? Hur låter det det när strålen träffar porslinet? Hur känns toalettpapperet mot huden? Och är vattenkranarna av guld?

Läs artikeln "Toppbetyg till Vickans löprunda" här.

Rest in peace, Willy

Den oerhört begåvade musikern Willy Deville har gått bort i cancer, endast 55 år gammal. Blunda och njut av This Must Be the Night. (Ja, frisyren kan ni ju försöka bortse från i det här fallet)

Gå och kolla Dag Vag på fredag, vettja!

Om jag hade varit pigg och sprudlat av energi hade jag gått på Dag Vags spelning på Lasse i parken i Stockholm. Nu är det inte så. Jag missar Sveriges näst bästa liveband. Men jag uppmanar alla andra att gå, för det brukar minst sagt vara fullt ös på deras spelningar.

(Och nej, de spelar inte progg)

Nej, nu är det dags att köpa spikmatta

I många generationer som föregått min egen har det ansetts skamligt för kvinnor att göra ingenting. Efter många timmars slit på bondgården gick det inte an att sitta och jäsa framför brasan sedan ungarna lagt sig, nej då, strumpor skulle stickas eller stoppas och grytlappar virkas. Kanske är det en nedtonad men ändå ärvd syn på kvinnan som gjort att spikmattan blivit så kontroversiell. Tusentals kvinnor som bara ligger på sängen och gör ingenting! Huvva!

Jag har inte köpt någon spikmatta, främst av utrymmesskäl, men även för att jag haft annat att lägga en femhundring på, fast nu känner jag att jag bara måste skaffa en. Att de skulle bota diverse sjukdomar tror jag inte ett dugg på, och visst är marknadsföringen löjligt aggressiv, men jag känner många (icke-flummiga) personer som vittnar om hur behagligt avslappnad man blir sedan man låtit kroppen aktivera sitt eget knark.

Alltid lika läsvärda skribenten Ann-Charlotte Marteus skriver om det här fenomenet i dagens Expressen: Rör inte min spikmatta

Hörni tjejer, nu går vi och lägger oss och gör ingenting. Med eller utan spikmatta.

Rock i Gröndal

Den 28 augusti spelar Stupidity igen. Kom dit och ta en öl med mig!

Fler partybilder

På den nedre bilden skojar min kusin Monica med T och en av mina brorsor. På den mindre bilden syns min tjusiga moster Gunilla. Så många fler bilder blev det tyvärr inte eftersom kameran märkligt nog påstod att minneskortet var slut. Hur som helst är det härligt, underbart rentav, med sommar, trevligt sällskap, god mat och vin.

Nittioårsfirandet

I går firade familjen min mormor som fyllt 90. Jag hade förväntat mig att festen, som började vid 14, skulle vara slut vid halv sju, men de sista gästerna gick vid halv ett! Jag hade väldigt roligt och jag hoppas att mormor också tyckte det var skoj.