Om vår tids syn på kvinnor och män

I Expressen i dag listas 00-talets största nöjeshändelser. På sjätte plats kommer Nipplegate från 2004:

"Justin Timberlake och Janet Jackson uppträdde i Super Bowls halvtidsshow. När Justin kom till textraden "I'm gonna have you naked by the end of this song" slet han tag i Janets skinnjacka och hon flashade sitt högra bröst. Den silverbeklädda bröstvårtan syntes i 56 hundradelar och kostade tv-bolaget fyra miljoner i böter. Janet bokades av från Grammy-galan efter händelsen, de amerikanska tv-bolagen började sända alla galormed fem minuters fördröjning - medan Justin Timberlake blev en av 2000-talets största manliga soloartister."

Ja, men det är ju i USA, säger ni kanske. Jovisst, men...

I Sverige har vi en duo som syns ofta på tv, två småslitna snubbar runt 35 som tillåts göra vilka tv-program som helst i stort sett. Inget är för lågt och för löjligt. Nyligen producerade de ett program där gamla klasskamrater till en av dem(män naturligtvis) skulle visa sina könsorgan genom hål i väggen. Därefter skulle han gissa vem organen tillhörde. En sorts underlivsmemory.

Detta fick en viss uppmärksamhet i media. En viss. De flesta ryckte på axlarna, för det var ju bara för fånigt. Javisst, men tänk om jag som kvinna skulle ha suttit och försökt para ihop snippor med mina gamla klasskompisar? Jag hade blivit avskydd, bespottad, utskämd för livet. Folk hade lagt hundbajs i brevlådan. Jag hade tvingats emigrera, byta namn och plastikoperera mig.

Och vilka är det som blir utskämda efter akter mellan lakanen i serier som Big Brother och Paradise Hotel? Inte är det killarna man kan läsa om på löpsedlarna dagen efter.

Män och nakna kroppsdelar = coolt
Kvinnor och nakna kroppsdelar = skamligt

Vi har långt att gå innan vi upppnår jämlikhet på det här planet. Faktum är att jag tycker att utvecklingen gått bakåt de senaste åren.

För övrigt är jag övertygad om att Tiger Woods kommer att anses attraktiv en bit in på 10-talet. Kom ihåg var ni läste det först.

Adjö 00-talet, vi ses aldrig mer

När jag i morse promenerade längs Söder Mälarstrand i sju minusgrader och såg några människor göra sig redo för att dyka ner i det kalla vattnet, började jag fundera på vad som egentligen hänt de senaste tio åren. Det har varit ett årtionde av ömsom årgångsvin, ömsom skurvattnet.

På det personliga planet har jag träffat en man och gift mig. Jag har kommit in på bostadsmarknaden i Stockholm. Jag har träffat flera nya vänner och behållit de gamla. Resor i Europa och USA har varit stora ljuspunkter. Varje dag känner jag mig tacksam för allt detta.

Karriärmässigt har det varit en berg- och dalbana, med många djupa dalar. Just nu är allt bra, mycket bra på många sätt. Men 2006 var mitt annus horribilis. Det var så hemskt att jag egentligen skulle vilja få det raderat ur mitt huvud om någon kunde erbjuda den tjänsten.

Jag har mått hyggligt större delen av tiden, om man bortser från 2006 alltså. Några bonnförkylningar och ett par influensor är ingenting om man jämför med vad andra fått erfara.

Årtiondets slutsatser - eller snarare gamla insikter som sjunkit in:
Ingenting varar för evigt. Inte det onda, inte heller det goda. Människor förändras och utvecklas inte alltid till det bättre. Alla strävar inte efter att bli bättre människor.

Jag ska hålla mig ifrån förstockade gubbar i alla åldrar och av bägge könen. Det slutar aldrig bra för mig.

Jag är urstark och reser mig alltid. Som en docka med tyngd i botten.

Grace skriver ut

Grace har blivit duktig på att hantera skrivaren. I söndags skrev hon ut ett papper på egen hand.

Äldre människor med stil

Alltså, blir man inte trött på unga människor ibland? Eller snarare på att de enbart på grund av sin ungdom ofta anses häftigare och snyggare än äldre. En tunn kropp och rosig hy gör inte fula kläder snyggare. Och många modebloggare som tror att de har stil fattar inte att de bara följer senaste modet. Det tar tid att hitta sin stil. Sin egen stil.

Därför känns det skönt att läsa bloggen Advanced Style. En snubbe går runt på New Yorks gator och plåtar äldre människor med stil.

"Respect your elders and let these ladies and gents teach you a thing or two about living life to the fullest."

Bravo!

Armband med gnagare

När jag slösurfar hittar jag ibland märkliga saker som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Till exempel det här armbandet. Yay or nay? Kanske är råttorna snyggare i grönt?

Bästa julpyntet?

Av min goda vän N fick jag nyligen det här charmiga pyntet, inköpt på en marknad i Delsbo. Juldekorationer brukar ju annars ha en ganska homogen, för att inte säga konservativ, framtoning: garn, glitter, änglar och tomtar som man kan ställa eller hänga någonstans. Men den här saken kan inte stå själv. Inte kan man hänga den heller. Vad tror du att man ska ha den till? Grace undrar också.

Klicka på bilderna för att titta närmare på den.

Julegubbar

Dupond: Schysst jul vi har, va?
Dupont: Jepp! Lugnt och skönt.
Dupond: Fast den där årgångsglöggen med clementinsmak var inget vidare, va?
Dupont: Nä, smakar medicin mot slem i lungorna.
Dupond: Fast den gick att dricka.
Dupont: Om man hade mycket russin och mandel till.
Dupond: Stämmer. Tur att det var en engångsföreteelse.
Dupont: Ja, den där Dufvenkrooksglöggen med hjortron var mycket godare.
Dupond: Och den var köpt på Willys.

God jul etc

Jag önskar alla mina vänner, släktingar och bekanta, både ytliga och nära, en riktigt skön jul. Mat. Underhållning. Avkoppling. Tid till eftertanke. En speciellt varm hälsning går till Sunkan som ligger på Södersjukhuset med en slang i lungan och syrgas i näsan. Bli frisk snart, kompis! Den förtjusande frukten på bilden köptes av min kollega fru Ström i våras (!) på en icke namngiven affär. Inget montage, alltså. Bara idén att trycka hälsningar på frukter är lite speciellt. Att skriva en julhälsning efter påsk, felstavad dessutom, är helskruvat.

Vovven visar vad han känner

Min hundvän Roscoe som bor i Los Angeles är inte överdrivet intresserad av julen...

Katt i kartong

Vi har skickat en kartong med julklappar till min familj i Norrland. Det verkade som om Grace ville följa med i lådan. Kanske hade det varit bra. Hon verkar frustrerad och säger att hon vill ha semester. Snart.

En allt annat än ofarlig dalmas

Svea hovrätt har beviljat Thomas Quick resning i målet om ett mord i Dalarna 1988. Quick är dömd i sex rättegångar för att ha mördat åtta personer. Han har senare tagit tillbaka samtliga erkännanden.

Vad den här snubben har gjort och inte gjort är inte lätt att veta. Men alla ni som är övertygade om att herr Quick är en harmlös småbrottsling bör genast läsa det här:
Jag var nära att mördas av Thomas Quick

Klädmärket med bästa namnet

I hela mitt liv har jag hårdnackat vägrat bära kläder som kraftigt gör reklam för ett märke. Rockgrupper är okej i vissa situationer, om jag verkligen gillar musiken. Men att gå omkring med någons efternamn i stora blaffiga bokstäver på bröstet har varit ett enda stort nej-nej. Tills nu.

Vad säger ni? Är det inte tjusigt? Det finns 320 människor som bär namnet Häggmark i Sverige. Och nu kan det bli fler, hehe. Kolla här.

Evas sorgsna favoriter del 4: tonårsensamhet

Den här låten gör mig plågsamt påmind om hur det var att vara tonåring i Skellefteå under kyliga decemberkvällar på 1980-talet, om hur det känns att vara hopplös och ensam men ändå hysa en förhoppning om att det finns någonting bättre. Någonstans.

Hela familjen i snöbollskrig

Try JibJab Sendables® eCards today!

Kolla så koordinerad jag är i dag

Kjol: Marimekko. Nagellack: Billigt krafs från Åhléns.

På begäran - örhängena

Jorå, det kan ju finnas anledning att visa innehållet i påsen också. Härligt tunga clips, tycker jag. Fast inte för tunga, bara i handen, inte på örsnibbarna. Stora kvinnor ska ha stora örhängen. Eller nåt sånt.

Bästa förpackningen?

Inför festen köpte jag ett par kolossala, glittriga svarta örhängen på Antikt, gammalt och nytt här i Stockholm. Det var första gången jag besökte detta trånga men blingiga himmelrike med glitter, paljetter och plymer. Örhängena förpackades i en klassisk godispåse, en sån som man fick sitt lördagsgodis i på 70- och 80-talen. Den är inte speciellt liten, men jämfört med dagens godispåsar är den minimal. (Och så undrar folk varför vi blir tjockare och tjockare i det här landet...hmmm.)

Ja, om du vill hitta någonting originellt till nyårsfesten rekommenderar jag den här affären på Mäster Samuelsgatan. Men den är väldigt liten, eller snarare tätmöblerad. Så sug in magen och lämna ryggsäcken hemma.

Dags att börja klä sig som Bettie Page?

Jerkan har tipsat mig om en sajt med jättefina retrokläder, i bästa Bettie Page-stil. Pin-up Girl Clothing heter den.

Rolig bröllopssajt

Jag har hittat en rolig bröllopssajt med misslyckade och "alternativa" bröllopsbilder. Både roande och oroande. Jag menar, hur mycket jag än gillar zombier och Star Wars så skulle jag inte vilja gifta mig i en zombieutstyrsel eller utklädd till en star trooper. Men alla vuxna människor får göra sina egna val. Och de redovisas här.

Wedinator: Trashing your special day is our prime directive.

Evas sorgsna favoriter del 3: psycho-vemod

Den här låten hörde jag första gången en morgon i en taxi, medan solen höll på att gå upp. En cover på Husker Dus gamla låt. Plågsamt bra.

Tredje 90-årsfesten i år

Någon som klår det, va?

Fina örhängen hos Bibi

Fina, va? Kolla här.

Mycket att göra - lite tid

Egentligen har jag ganska mycket att skriva om nu. Och en massa roliga bilder att visa. Fast jag har inte riktigt den tid som krävs. Men det är väl så för de flesta: December är en tuff period tidsmässigt. Allt ska bli klart på jobbet och inför julen. Dessutom vill man hinna träffa sina vänner. Alltsammans ackompanjeras dessutom av ett tröttande beckmörker eller gråväder. Jaja, snart är det sommar igen.

Evas sorgsna favoriter del 2: sjukdom och kärlek

Jag är hemma i dag, har tagit en semesterdag som jag ägnar åt att tvätta och fixa och annat. Dvd:n är trasig, så medan maskinerna har gått har jag legat på vardagsrumsgolvet och gjort pilates medan jag tittat på sliskig listmusik på VH-1. Jag fixar inte längre stunder av tokkommersiell mainstreammusik med wailande brudar och snubbar i träningsoveraller och guldkedjor. Det här är mycket bättre.

"Våran konstiga trummis fyller 50"

I fredags spelade Stupidity på Walla scen i Årsta. Bra spelning, fast kanske hade jag önskat mig mer publik. Otidsenligt nog fanns det rökmaskin på scenen. Det dröjde ett tag innan jag hajade att det inte brann i förstärkaren. I slutet sjöng vi allihop för T som fyllde 50 några timmar senare, det syns på den nedre bilden.

Grattis älskling, 50 år i dag

L'escargots

Jag åt sniglar med roquefortost till middag. Bland annat. På sista tiden har jag känt en i det närmaste abnorm dragning till allting franskt. Kanske borde jag damma av franskan igen. Kanske borde jag åka dit. Det var några år sedan sist. Franska är ett kul språk, liksom svårt på ett utmanande sätt. Sist jag gick en kurs lärde jag mig många användbara fraser, till exempel "Il a maltraité ses petits-amies", vilket betyder "Han har misshandlat sina pojkvänner".

Evas sorgsna favoriter 1: vemod över hembygden

Så här års brukar jag alltid drabbas av ett visst vemod - om det är äkta eller framtvingat av årstiden kan ju diskuteras. Musiksmaken svänger samtidigt som dagarna blir kortare, från rak rock till svulstigare tongångar. Framåt jul brukar jag sitta och lyssna på Weeping Willows första platta, småsnyfta och dricka rödvin. Mitt vemod har tilltagit oroväckande snabbt i år. Redan i mitten av november började jag sukta efter Broken Promise land och känna hur tårarna vill fram. Oroväckande.

Så här års ska man vara i Norrland med snö och kyla. Därför har jag nu grävt fram den här gamla småsorgsna sången om min gamla hemstad:

Strumpbyxor med tomtemotiv, någon?

Det börjar lacka mot jul och då kan man ju bli sugen på ett par glittriga strumpbyxor med tomtemotiv. Eller inte. I alla fall finns de att köpa här.

Ett sedelärande föredrag

Jag kände mig lite neråt tidigare i dag, men plötsligt kom jag att tänka på Alejandro Fuentes Bergström, och plötsligt satt jag och småskrattade för mig själv. Om det inte funnits människor omkring mig hade jag nog storskrattat. Titta på hans föredrag om privatekonomi - du kan säkert lära dig ett och annat.

Sonics på Debaser Medis

Sonics var bra, men personen som skötte ljudet fick inte godkänt. Ibland hörde man inte saxofonen, ibland inte gitarren. Och bandet som spelade innan, Nomads, lät så hemskt att jag var tvungen att gå ut och hänga i baren. (Där fanns för övrigt en drink med det lockande namnet hips like Cinderella, men jag behärskade mig och beställde cider i stället.)

Du som inte vet hur sonics låter kan ju lyssna här. Du känner säkert igen låten.

På extranumren var tre medlemmar från The Hives med på scen. Jag kom inte särskilt nära, men med lite välvilja kan man nog urskilja Howlin' Pelle på bilden.

Soffpotatisen tittar fram

Det är fredagkväll och jag har precis förberett bakad potatis med kalkon- och paprikafyllning till middag. Till det blir det nog en och annan folköl. Egentligen skulle jag vilja sitta och ta det lugnt framför tv:n hela kvällen, titta på en zombiefilm och lägga mig hyfsat tidigt. Men efter maten väntar Sonics på Debaser. Jag har sett fram emot det här giget, men när fredagkvällen kommer kommer soffpotatisen i mig i princip alltid fram.

Anna Ternheim på Södra teatern i går

Om jag hade förmågan att bli kär i kvinnor så skulle jag med största sannolikhet falla handlöst för Anna Ternheim. Antagligen skulle jag sitta och fantisera, surfa efter bilder på henne på kvällarna, lyssna på hennes låtar och gråta lite. Nu är det inte så. Men jag tycker ändå att hon är helt fantastisk. Hon är sjukt musikalisk, sjukt snygg och verkar dessutom trevlig och rolig.

Ankan och jag såg henne på Södra teatern i går och jag kände mig helt konstig efteråt. Det finns inget konstlat, ingen tilllgjordhet över Anna Ternheim. Hennes musik är bara klar och vacker och självklar. Om du inte lyssnat på henne tidigare tycker jag att du ska börja nu.

Att skriva i en annan miljö

Ommwriter from Herraiz Soto on Vimeo.

Ibland när jag skriver på min roman önskar jag att jag kunde förflyttas till en värld där det inte plingar till av ständiga mejl, där det inte finns någonting som distraherar. Bara snö som faller i ett tyst landskap. Nu verkar det vara möjligt. Ni som har Mac borde därför testa programmet ommwriter. Just det, gör det! Berätta sen hur det gick.

"Ommwriter emerged as an internal tool to help transport us away from the humdrum noise; allowing us to be at one with ourselves and our ideas. All said and done, after having created something so valuable, we figured that Ommwriter was just too good to keep to ourselves."

Den vackraste sången

Man blir inte muntrare av den här låten. Men det känns mer spännande att vara vemodig. Jag spelar den om och om igen.

Christopher Walken framför Poker face

Magiskt.

Chokladflingor som stärker immunförsvaret?

Jo, tjena. Ta den om rödluvan och vargen också...

Aujourd'hui

T är på hockey och jag har precis gett en present till kattskrället - en kruka kattgräs. Inte för att hon förtjänar det, men det kanske mildrar hennes ständiga frustration en aning. Det har annars varit en bra vecka hittills. Jag har fått mycket gjort, både privat och yrkesmässigt. Och därför njuter jag nu av att ta det lugnt ett par timmar. Jag har verkligen förtjänat det. Så nu lägger jag mig på sängen och läser en deckare.

Om jag vore en man...

... skulle jag se ut som Staffan Hellstrand. Det är ingen klagan. Inget glädjeutrop. Det är ett konstaterande.

Rocka med Stupidity i Årsta

Katt i diskho

Stämningsbild från Södermalm i november. Jag tycker att hon diskar dåligt. Fast det säger jag inte till henne. Det skulle såra hennes självkänsla.

Franskt på svenska

Indochine - Leila (Live)
Uploaded by sheva85. - Watch more music videos, in HD!

Franska gruppen Indochine la in en sekvens på svenska i sin låt Leila från mini-lp:n L'aventurier som kom 1982. Det är ganska lustigt att som svensk höra en flicka runt elva år gammal säga: "Och jag, Magdalena, vill hälsa till min mamma och min pappa och min storebror..." Speciellt när låten handlar om en (samisk?) kvinna som man vill hålla i sina armar. Förmodligen är hälsningen hämtad från något av radions barn- och ungdomsprogram.

Här framför de låten i tv:s Bagen, en inspelning från 1984. Jag tycker att det är lite pinsamt att höra den svenska harangen live, det räcker liksom med skivan. Jaja, det är en bra låt i alla fall.

Indochine - you spin me round

Nä, nu lyssnar vi på nåt bättre va? Mina 80-talsfavoriter Indochine hade hittar som Kao Bang och L'aventurier. Sedan blev det tyst i Sverige, men faktum är att de finns fortfarande. Förra året spelade de in en annan härlig 80-talsdänga, You Spin Me Round. Intäkterna gick till Reportar utan gränser och deras kamp för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Kina.

30 år gammal underhållning

Min kompis Karin kände en dag ett plötsligt sug efter att lyssna på Bröderna Djup och grävde då upp denna gamla video. Bröderna Djup fick sitt stora genombrott när de medverkade i Nygammalt med Bosse Larsson för ganska precis 30 år sedan. Men var är snubben som spelade såg, frågar vi oss lite vilset samtidigt som vi konstaterar att helgunderhållningen på tv har utvecklats kraftigt sedan 1979.

Verkar de fåniga? Visst, det här känns urmossigt. Men betänk att bröderna 1981 drog 15 000 besökare till sin spelning i Örebro. Jämför det med att publikrekordet i Globen innehas av Metallica, som hade 16 531 besökare den 4 maj 2009.

Varning för zombie-influensan!

Den här zombie-influensan verkar farlig, tycker jag. Klicka på bilden så blir den större.

Dagens i-landsproblem de luxe

"Det blev ingen cd" - själva urnyheten, urmodern om man så vill, som gett inspiration till många härliga lokaltidningsbesvikelseartiklar, har en egen webbplats.

Lukas, här något gladare...

Det var svårt att fånga Lukas leende i går. Men här ser man i alla fall hur söt han är.

Två gosiga killar

Så här glad var Lukas, Petras och Jonas nytillskott, när han fick sitta i T:s knä i går...

Allvarligt talat är han en jättesöt liten pojke, lite trött vid fototillfället bara. Han är för övrigt väldigt lik sin storebror.

Vart ska vi åka?

T och jag planerar att åka på en långweekend i början av januari. Frågan är bara vart vi ska åka? Berlin? Lissabon? Amsterdam? Istanbul? Max tre nätter och priset är en viktig faktor. Vart ska vi åka? Kom med förslag och motivera, tyvärr kan man inte vinna något, men jag vill gärna veta vart just du tycker att vi ska dra.

Ösigt på Big Ben

Det var kul på Big Ben i går. Publiken hade kunnat vara större, men hey, det är november nu och allt svenskarna vill är att kura ihop sig på soffan hemma och titta på tv. Eller?

Trevlig helg!

Fredagkväll, äntligen. Nu väntar gravad lax, folköl och nya Star Trek-filmen. Jag önskar alla min vänner och bekanta en mysig och avkopplande helg. Puss på er!

Sunkan och jag

Sunkan har inte missat att halloween redan varit. Hon är galen året runt. Så här såg hon ut på Big Ben i kväll.

Trädkraft

Stämningsbild från Uppsala

Eva tittar på konstig säng i en källare. En dag som alla andra.

Dödlig skörd - toppen eller botten?

För en tid sedan slökollade jag på "skräck"-filmen Dödlig skörd från 1973 som gick på TV 4-film. Den handlar om en pryd polisman som kommer till en skotsk ö efter att ha fått ett tips om att en flicka, Rowan Morrison, försvunnit därifrån. Öborna säger sig inte känna till flickan och är ointresserade i största allmänhet.

Hela filmen utspelas i stort sett i dagsljus, utom en scen där polisen tvingar en gubbe att gräva upp en grav där de slutligen hittar en död hare. Filmen innehåller spralliga musikalnummer, solbelyst ockultism och en besatt Britt Ekland som dansar naken och slår på väggar och dörrar. Christopher Lee porträtterar öns härskare, lord Summerisle, iförd en pastellfärgad kostym och en solgul polotröja. Även han är gladlynt och syns plinka på piano.

Bra? Nja, knappt ens kalkonkul. 22-nyheterna har sällan känts så lockande. Skrämmande, inte ett dugg. Fast jag är kanske ensam om att tycka det? Jag har kanske missuppfattat någonting? SvD skriver nämligen att Sajten totalscifionline.com har listat de allra mest skrämmande skräckfilmerna någonsin, och på den kommer The Wicker Man, som den heter på engelska, trea.



Döm själva när ni sett trailern. Fast den känns betydligt mörkare och mer koncentrerad än den svamliga filmen.

En lördag på Ålandsfärjan

I går åkte K, D, T och jag till Åland. Mycket trevligt, mycket god mat. Jag känner mig fortfarande glad. (Killen med den fräsiga mustaschen i bakgrunden tillhörde tyvärr inte vårt sällskap. T fastnade inte på bild över huvud taget.)

När ändrades införselreglerna från Åland? Numera får man bara ta in fyra liter vin per person. Jag är inte ute efter att tokhamstra men T och jag ska ha ett större partaj i december och då brukar vinet gå åt.

David och Eva framför läskig låt

Try JibJab Sendables® eCards today!

Glöm Sonny and Cher, här kommer David och Eva och showar för er! Schyssta moves och bra musik.

Trevlig helg

Oavsett vad du ska göra, om du ska karva ansikten i pumpor, klä ut dig till ett minster eller besöka en kyrkogård i helgen så hoppas jag att du får en riktigt bra helg.

Dejta med amishfolket

Jag har hittat en dejtingsajt för amishmänniskor. Fejk eller äkta? Jag vet inte. Därför tycker jag att just du ska gå in och registrera dig och berätta hur det gick, hehe. Amishfolket undviker moderniteter och många, kanske rentav de flesta, har ingen elektricitet, så varför skulle de dejta på det här viset? Så jag är tveksam.

Amish Online Dating - a flower along the graveled pathway

Photoshopabstinens

Moi, med ny frisyr, oretuscherad och obeskuren, fångad med mobilen. Jag är väldigt nöjd med håret och väldigt trött på att inte ha photoshop.

Stupidity på Big Ben

Stupidity, Little Stevens favvoband, spelar på puben Big Ben i Stockholm den 5 nov. Det är en torsdag och jag tycker att just du ska pallra dig dit, lyssna på schysst musik och ta en öl med mig. Vi ses där och då!

Viktiga frågor på söndagskvällen

Varför luktar alla sköljmedel ungefär likadant när det kommer till kritan? Man står där i affären och sniffar och väljer mellan blomsteräng och outdoor fresh och tjofaderittan med mandelolja, men när man bär in kläderna från tvättstugan luktar de samma diffusa och ganska menlösa parfym ändå.

Varför "ska" man tycka att Dan Brown är kass? För att han säljer miljoner ex av sina böcker? För att de är så spännande att man inte kan lägga ifrån sig dem? Ok, jag har bara läst Da Vinci-koden men jag tycker att en författares förmåga att skriva spännande inte ska föraktas.

Varför står det alltid någon lirare och ska panta minst två sopsäckar med flaskor och burkar just när jag kommer med veckans skörd av plast och glas? Är det någon som ringer och varskor nån avlägsen mental släkting till Burk-Curt och säger: Oi! Nu ska Eva gå och panta på Hemköp. Skynda dig dit med hela ditt lager!

Gör din egen ätbara mumie i naturlig storlek

Jag har hittat en sajt för matlagningssurrealism: Cooking for looking. Och vad är väl festligare än ett halloweenkalas med en ätbar mumie av melon, marsipan, M&Ms och rispapper?

Jag brukar faktiskt inte fira halloween över huvud taget, men jag känner mig rätt frestad av de kusligt goda recept som finns på Tasteline just nu: spökspagetti, dunderdrink och midnattstårta.

Helpdesk på medeltiden?

Vad händer egentligen med returburkarna?

Så här på fredagskvällen vill jag dela med mig av den här gamla godingen. Skål och trevlig helg!

Perfekt kur mot höstdepp

Livet kan kännas rätt tungt ibland. Då kan man ta en minut och titta på dessa skrattande fyrlingar. Minst sagt uppiggande!

dinobenkläder

I min ständiga jakt på de perfekta strumpbyxorna har jag hittat dessa strumpbyxor med dinosauriemönster. Tyvärr är det "one size fits no-one" vilket gör att jag tvekar att köpa dem. Men jag är riktigt sugen.