Julvideo med diskotema

Jag har gjort en liten julvideo också. Hihih!

Varm jul med mycket kärlek

Det är julafton och jag sitter och tänker på alla människor som jag tycker om och som jag skulle vilja krama om och pussa på, och önska en god jul förstås. (Så här års känner jag mig alltid lite vemodig och vill helst sitta i soffan, lyssna på Weeping Willows, dricka rödvin och gråta en skvätt.) Fast det känns lite pretentiöst med fina julhälsningar, och jag har svårt för allt som är högtidligt och högtravande. Men nu tar jag ett djupt andetag och säger det: God jul till dig som läser det här.

Värmer upp och varvar ner

Jag är nu arbetslös, arbetssökande, arbetsfri, dagledig. (Fyll i lämplig synonym.) Men jag är inte ledig för det. Nädå - söka-jobb-karusellen har dragit i gång igen. Kanske inte med full styrka, för det tar lite tid att värma upp, men ändå. Jag är fortfarande på jättebra humör, kanske för att jag inte riktigt har förstått att jag inte har något jobb längre. Så jag försöker utnyttja den känslan och dra ut på den så länge det går, kanske kliva in i en mental julbubbla.

"Bra" 80-talsvideor

Min kollega B har visat mig några bra 80-talsvideor. Eller rättare sagt "bra". Stor dramatik och sköna moves utlovas.


(Om det är någon som kan ge sig på en tolkning till den här låten, som har någon bra idé om vad videon ska uttrycka - hör gärna av dig)


(Kanske nåt att träna in till nästa fest på jobbet?)

Huvudet är fullt

Jag är trött. Det är inte den gamla vanliga decembertröttheten, utan mer en känsla av att huvudet är fullt, att hjärnan inte kan ta in mer. Men den känslan brukar komma ibland i slutet av terminerna, så det är inget konstigt. Det är annars en väldigt bra period i mitt liv nu. Jag har ett jättekul jobb och förra veckan bjöd på trevliga händelser som julbord på Grand Hotel och en resa till London. Faktiskt så vet jag inte när jag mådde så här bra senast.

Men tyvärr blir jag arbetslös nästa vecka, ett faktum jag i det närmaste har förträngt. All good things must come to an end. Eller liknande. Jaja, det ordnar sig nog.

Surt på Stadsbiblioteket

Jag hade trott att de flesta som har med andra människor att göra i jobbet numera har förstått att man bör sträva efter att vara trevlig mot kunden eller patienten. Eller boklånaren. Men i dag blev jag påmind om att det finns folk som inte ens försöker.

Jag hade efter en googling funnit en tidning med årgångar från 1929 och framåt som jag behövde i mitt arbete. Jag trippelkollade att den skulle finnas på Stadsbibliotekets tidskriftsavdelning och begav mig dit. Väl där möttes jag av en sur bibliotekskille som redan vid min fråga om tidskriften signalerade att den knappast fanns där. Han kollade i sin dator och jag gjorde ett försök att småprata.

Jag: Tänk så många olika tidningar det finns.
Han: Som har funnits menar du.

Han hittade inte tidskriften i sitt register. Och jag sa att jag faktiskt sett att den skulle finnas där.

- Var såg du den då?, sa han med ett tonfall som gjorde att frågan i stället fick innebörden "Det tror jag inte ett dugg på". Och han talade om att de minsann inte alls har alla tidningar där. Och långt ifrån alla årgångar. Det är bara KB som har alla tidningar.

- Hittar jag den inte här, sa han och pekade på datorskärmen, så finns den inte.

Till slut sa han att han skulle gå ner i källaren och kolla om den fanns. Jag såg mig om i lokalen och funderade på om gubben som satt och läste en årgång av Trailer med förstoringsglas hade fått samma bemötande. Efter en stund såg jag bibliotekskillen igen och då sa han att tidningen mycket riktigt inte fanns.

Ni andra som är läskunniga kan ju kolla länken till tidskriften här. Håll med om att man får intrycket av att den är tillgänglig.

Till bibliotekssnubben vill jag säga följande: Om du tycker att ditt jobb är så tråkigt att du hellre sitter och läser kurslitteratur på arbetstid än hjälper besökare så bör du byta jobb. Snarast.

Veckans ord: Bönsnacks

I gårdagens DN Lördag uppmärksammades den provsmakning av bönsnacks som Baljväxtakademin ska ha tisdagen den 29 november. Var? Larrys Corner, Grindsgatan i Stockholm (t-bana Skanstull, uppgång Ringen). Tid: Från 18.30. Anmäl dig på info@baljvaxtakademin.se

Det blir en opretentiös grej. Man kan glida förbi en stund efter jobbet och hänga med oss. Anledningen till att man måste anmäla sig är att vi måste veta hur mycket chips vi ska köpa.

Karaoke i Sibirien

I fredags efter jobbet begav vi oss till Norrport, en sunk-pub här i Stockholm som har stabilt käk och vänlig stämning. Mål: att äta och sjunga karaoke. Det var Jerkan, Annika, Ann-Marie, Pia och jag. Nästan direkt inledde Annika och jag med en duett. Och sedan blev vi så laddade att vi genast skrev upp oss på listan för att sjunga en duett till. Det är något märkligt beroende- framkallande med att sjunga för andra, och jag hade kunnat sjunga hela kvällen. Men det var många på kö, människor i olika åldrar och med olika preferenser på låtarna. Annika körde senare ett solonummer, Your Song, och Pia rev av en bejublad version av Arvingarnas Eloise.
Om jag kan sjunga? Nej, det kan jag inte påstå. Men bryr jag mig om det? Inte alls. Dessutom är det en kul kick när några unga killar på skoj skanderar "Eva och Annika! Eva och Annika!" när man har sjungit en låt. Och karaokevärdinnan kallade mig skämtsamt för Eva-Babs när jag framfört Leva Livet. Jag känner mig fortfarande glad efter den här kvällen. Men en sak undrar jag: Varför är det alltid fel på texterna på skärmen? Är det medvetet?

Riktig lycka...

... är att en höstdag sitta vid sina föräldrars köksbord och dricka kaffe, samtidigt som lillbrorsan - utklädd till Dracula - sjunger med i julsånger på Youtube.

Den överskattade auktoriteten

Jag har alltid förvånats över den beundran som arroganta och auktoritära människor får. Många, ofta kvinnor, tycks tro att arroganta människor bär på något alldeles fantastiskt under ytan, och så ägnar de tid åt att försöka locka fram guldet under allt det hårda. Och när sedan den auktoritära typen släpper loss för en gångs skull, tycker folk att det är så härligt.

Faktiskt tror jag att det kan vara ett bra karriärknep att alltid tycka att alla andra har fel och visa det tydligt även om man blir överbevisad. Ingen vågar till slut säga emot en. Detta bör i alla fall funka om man är man.

Författaren Lena Andersson skrev i gårdagens DN om det här fenomenet: "Att glömma sig själv är förutsättningen för kreativitet och lust. Auktoritära människor gör att man aldrig glömmer sig själv. Man är iakttagen och granskad, samtidigt ignorerad. Man blir en tiondel av sin personlighet, en ögontjänare och ett visset blomster. Som människa, som journalist och som fotbollsspelare."

Läs Auktoritära utsöndringar här.

Oktoberfix

Det regnar ute och jag har fullt upp. Med allt. Fixar med jobbsökeriet. Ringer mindre roliga samtal å bostadsrättsföreningens vägnar. Försöker boka lokaler till en tillställning i november. Försöker lära mig fler dataprogram. Försöker att inte stressa.

Ibland pausar jag från sysslorna. Tränar eller läser en tidning. Fast om jag ligger på sängen blir Grace sur. Ibland blir hon så sur att hon bajsar utanför lådan som ren hämnd. För sängen är hennes på dagarna.

Apropå tidningar så tycks det vara fler än jag som reagerat på omslaget på nya magasinet Pappa.

Smygsnuskigt märke?

För att pigga upp mig själv har jag beställt nya strumpbyxor. Jag köper för det mesta från samma firma men blir alltid fnissig av deras logotyp som hrm... inte riktigt funkar på svenska. Den här gången blev det svarta och grå strumpbyxor med fejkstövelmönster från det italienska märket Trasparenze som åkte ner i korgen. Man måste ju ha nåt snyggt på benen när det blir mörkt och kallt. I övrigt jobbar jag hårt på kulturtantslooken, hehe!

Dagens meddelande

För folk med mycket tid. Väldigt mycket tid.

Dejtingtips från 1930-talet

Prata inte om kläder, se aldrig uttråkad ut och sitt inte i konstiga positioner. Det var några av råden som gavs i en dejtingguide för kvinnor 1938.

Kofta och kompisar

I går var jag på stan hela dagen med två kompisar. Vi fikade, shoppade, drack öl och åt mat på en sydamerikansk restaurang. En perfekt kombination. Jag känner mig väldigt uppiggad av det. Dessutom köpte jag en supergosig kofta som ni nog kommer att få se mig i ofta framöver. (Färgen är knalligare än vad som framgår av bilden) Ja, nu märker jag att jag låter lite som en banal modebloggare, men äh! det struntar jag i just nu.

Stressiga september

September har hittills varit en hektisk månad för mig. Jag har jobbat, pendlat, varit förkyld, varit på fest i Skåne, hållit på med min brf och - faktiskt - blivit färdig med min roman. Det sistnämnda känns fantastiskt de korta stunder jag faktiskt förstår att jag klarat det. Nu börjar en ny resa: att få ett förlag att nappa.

I oktober väntar arbetslöshet och oviss framtid på mig igen. Men jag tänker att det löser sig förr eller senare. Helst förr.

Gott med rabarber och kyckling

I går gjorde jag en gammal favoriträtt till middag - rabarberkyckling! Perfekt om man har en massa rabarber men tröttnat på att göra paj och kräm.

Receptet kan tyckas en aning märkligt. Förutom kyckling och rabarber innehåller det bland annat vitlök, sambal, grädde och honung. Men det blir jättegott. I receptet tipsar de om att man ska ha färskpotatis till, men det har jag svårt att förstå. Ris eller mathavre eller möjligen ris blandat med quinoa skulle jag säga är det givna tillbehöret. Slarva inte med honungen, då blir det för syrligt. Och jag brukar inte ta vispgrädde utan mellangrädde eller matlagningsgrädde, för det blir gott ändå.

Ingredienser
4 port
500 g kycklinglårfiléer
1 tsk salt
Smör
3 dl rabarber i bitar
2 dl vispgrädde
1–2 msk honung
2 msk konc kycklingfond
1/2 tsk sambal oelek
1 pressad vitlöksklyfta
1/2 dl hackad gräslök

Gör så här
Sätt ugnen på 225°. Salta kycklingen och bryn den i smör i en stekpanna. Lägg kyckling och rabarber i en ugnssäker form. Vispa ihop övriga ingredienser och häll det i formen.
Tillaga i mitten av ugnen ca 15 min. Garnera med gräslök. Servera med färskpotatis eller ris.

Om du vill se en inspirerande bild finns den här.

Intressant glassreklam

Tydligen en populär produkt i Australien. Reklamen för Golden Gaytime lär sitta på var och varannan buss... Den har funnits sedan 1960-talet och man har inte bytt namn på produkten trots att gay har bytt betydelse.

Dagens viktiga meddelande

En lapp som synts på Folkungagatan i Stockholm. (Tack Adrian)

Att komma till jobbet ska vara som Dallas

Jag är en medelålders kvinna som lever ett medelklassliv. Det händer mycket, men särskilt spännande eller dramatiskt kan ingen påstå att mitt liv är. Därför brukar jag ibland, när allt känns stillsamt och vardagligt, lyssna på musik som skapar en mer dramatisk stämning. Exempelvis ledmotivet till Pirates of the Caribbean.

Det är inte alltid lyckat. För en tid sedan fick jag ett seriöst, men inte allvarligt, telefonsamtal medan jag satt och lyssnade på ledmotivet till Mission Impossible. Som tur är tror jag inte att den som ringde hörde så mycket av musiken. Antagligen inget alls.

När jag kommer till jobbet vill jag i alla fall höra intromusiken till tv-serien Dallas. Jag föreställer mig att jag går upp för trapporna och möter folk som är inbegripna i ett viktigt samtal, men när de får syn på mig skiner de upp och vinkar. Sedan går jag förbi kopieringsmaskinen. Den som kopierar vänder sig om och ler glatt. Alla är välsminkade och har fluffigt hår. Ungefär så.

På bilden illustrerar min kollega Angelica hur det skulle kunna se ut när jag anländer, Dallas style.

Helg i Klippan

Det är söndagkväll och jag sitter på ett tåg som ska ta mig från Skåne till Stockholm. Vi har varit nere i Klippan över helgen för att fira två kompisar som fyllder 50. Trippen har varit trevlig, men tyvärr har jag blivit dunderförkyld. Så dålig att jag fick lämna festen alldeles för tidigt.

Egentligen är det inte konstigt att jag blir förkyld. Jag sitter i kollektivtrafiken i flera timmar varje dag, plåtburkar på hjul och spår där bakterierna frodas bland hundratals människor. Sedan har nästan alla på jobbet barn på dagis, och där cirkulerar ju förkylningarna så här års. Och så går jag på gymmet där massor av människor svettas ihop.

I Klippan stänger affärerna tolv eller ett på lördagar, som i Skellefteå på 70-talet. Man hinner ju knappt stiga upp och ta sig till stan innan allt stänger. Fast det är trevligt där ändå.

Temporära tatueringar

Jag har ett rent teoretiskt intresse för tatueringar och piercingar. Jag skulle vilja gilla dem, men de flesta motiv passar helt enkelt inte med kroppen de sitter på eller de kläder som bärs. Dessutom vågar jag påstår att det är snudd på omöjligt att hitta ett motiv man inte tröttnar på inom, säg 10-20 år. Nån gång på 90-talet minns jag att en granne sa att han funderat på att skaffa en tatuering, och att det enda motiv han visste att han skulle gilla i resten av sitt liv var en yin&yang-symbol. Och hur fräscht känns det 2011? Va? Ska vi ringa och fråga?

(Jaja, nu nickar någon och säger att man inte ska skaffa en tatuering för att det blir fult när man blir gammal. Det argumentet köper jag inte riktigt. Säg nåt som inte nöts och blir fulare med tiden? Dessutom: när man är 25 ska man inte oroa sig för hur skrynklig man kommer att vara vid 70)

Hur som helst. Jag föredrar fejktatueringar på strumpbyxor. Och nu har jag också hittat gnuggisar som verkar riktigt lovande. Söta, va? Du kan beställa dem här.

Återfödelsen

Jag var på tv i går. Återfödelsen är en svensk zombiefilm som visades på SVT. Om du lyckades missa mina tio sekunder av ära och berömmelse så kan du ju alltid närstudera dem på SVT play. Jag spelar en zombie som legat väldigt länge i vatten, och som knuffas framåt av en fångvaktare. Tid: 22:17 till 22:27. Det är inte bara jag som är bra, hela filmen är underhållande. ;-)

Fastnade på bild

I dag var LT i Södertälje på besök under den tysta minut som hölls i Stadshuset. Tittar man väldigt noga på bilden så ser man mig.

En tung helg

Det känns rätt tungt just nu. Vansinnesdådet i Norge. Den ekonomiska krisen i USA. Och sedan går Amy Winehouse, en av vår tids största artister, och dör. T och jag sitter tysta och tittar på nyheterna. Det är obehagligt.

Om jag trodde på astrologi kanske jag skulle förklara allt det här hemska med att planeterna står i en viss ordning. Nu tror jag att det är en otäck slump att allt händer just nu.

Om du inte äger Amys platta Back to black tycker jag att du ska skaffa den. Nu.

Bästa covern?

Kom an katten! Det svänger ju!

Leve luftkonditioneringen

Efter en omfattande marknadsundersökning har maken och jag har köpt en luftkonditioneringsmojäng i dag. En vit låda på 18 kilo. Det tog en bra stund att montera den och bestämma var den skulle stå. Vi måste leda ut värmen via en slang genom fönstret, vilket innebär att vi måste slänga ut katten ur sovrummet när vi satt på den precis som vi gjorde när vi bara hade fläktarna. Men det går fort att få sovrummet riktigt svalt. Jag känner en lyckotår rinna längs ena kinden. För man kan inte fungera normalt när det är 31 grader varmt i sovrummet.

Om nu någon skulle ha synpunkter på och kunskaper i hur värmen leds ut ur sovrummet så är du hjärtligt välkommen hit för att bygga ett nytt luftfönster med hål för slangen.

Ett nytt jobb

Mycket har hänt på sistone. Eller snarare: En stor grej har hänt. Jag har fått jobb. Ett sommarjobb i tre månader. Jag sökte en tjänst i måndags. De ringde i tisdags och i fredags skrev jag på kontraktet. I morgon börjar jag. Så jag är glad.

Mina nya docs

Praktiska och foträta, i alla fall om man jämför med bootsen...

Mina nya boots

Fina, va?

Värsta brudarna

Min kompis Petra och jag blev sminkade och fotograferade i lördags. Efteråt såg vi ut så här när vi drack vin och åt vit sparris.

Grattis Bettan, 64 år i dag!

Besök Baljväxtakademin

Jag bloggar också på Baljväxtakademin numera. Har du frågor om bönor, ärtor och linser? Gå in på forumet och skriv din fråga.

Bilden föreställer ärtskott. En liten förpackning ärtskott kostar upp till 20 kronor i livsmedelsaffären. Köp en förpackning torkade ärtor för 20 spänn och odla dina egna! Det går jättesnabbt och en förpackning räcker till många omgångar!

Förkyld i en mörk hall

Jag sitter i min hall och svettas. Jag är förkyld men tänker att det snart går över. På bilden äter jag en macka med Västerbotten-tema, från den gångna långhelgens matfestival "Smaka på Stockholm". Västerbotten - enda länet som har en egen ost och Ingemar Stenmark.

Förra veckan skakade jag hand med den här mannen, backstage på Cirkus i Stockholm. Han såg trött ut. Något vi har gemensamt alltså.

Reflektion: I många år har han varit för gammal för mig. Nu är jag helt plötsligt för gammal för honom. Hans tjej är är elva år yngre än jag. Vad hände?

Laddar för chilin

Chris Spedding är domare i kvällens chilikokartävling. I morgon spelar han med Bryan Ferry här i Stockholm, fast då kör han förmodligen inte den här låten...

Två hundar diskuterar Orwells 1984

Jag tror inte att Grace är så här intellektuell. Hon är den sportiga typen.

Mer om chilikokartävlingen

Stupidity spelar som bekant på en chilikokartävling i Kungsan på söndag. Här finns en artikel om evenemanget. Häng på om du har vägarna förbi!

Och så här lät det i lördags...

Tyvärr bara en kort snutt...

Releaseparty - Stupiditys nya platta Move!

I lördags var det releaseparty för Stupiditys nya platta Move! Vi höll till på partybåten Vieille Montagne vid Söder Mälarstrand. Anna, basisten, hade tillverkat vimplar som hon dekorerat båten med. Coolt, tycker jag

Om att sitta still och bara blunda

På varsin balkong i huset mittemot sitter tre kvinnor och gör ingenting. De har tagit av sig nästan alla kläder och har vänt så stor del av sin kropp som möjligt mot solen. Sedan sitter de där, timme efter timme efter timme. Och blundar. För mig är det helt obegripligt.

Inte så att jag föraktar lättja och tycker att man nödvändigtvis måste göra någonting produktivt hela tiden. Men om jag ska vara utomhus en lång stund vill jag promenera, kolla på saker, sitta på en uteservering med en kopp kaffe, läsa en bok eller åtminstone prata med någon.

Jag hoppas att de smörjt in sig ordentligt.

Chilikokartävling

Det här tycker jag att du ska gå på om du är i Stockholm den 29 maj: Chilikokartävling, mat, öl, musik!

Psycho Kitty

Jag sitter vid skrivbordet. Framför mig sitter Grace och spinner. Ibland försöker jag flytta på henne så att jag kan se skärmen, men det är svårt. Har jag tur kan hon lägga sig på skrivaren en stund i stället, fast det funkar alltför sällan.

Efterlysning: Koskenkorva Salmiakki

Till min stora förtvivlan har jag just insett att gudadrycken Koskenkorva Salmiakki inte längre finns i Systembolagets beställningssortiment. Jag har nämligen lovat att ta med en flaska till min kusin som bor i USA när jag åker dit i juni. Och jag tror att det blir svårt att hinna med en Ålandskryssning innan dess. Dessutom känns det minst sagt märkligt att ensam jaga i väg med Ålandsbåten bara för att få tag i en spritflaska. Så nu kommer en vädjan från djupet av mitt hjärta (darrar på stämman): Ska du eller någon du känner åka till Åland/Finland inom de närmaste veckorna? Kan du/de köpa två flaskor à 80 pix åt mig? Man får någon sorts hittelön. Hör av dig!

Fortsatt jobbsökarcirkus

Jag önskar att jag hade någonting roligt att förtälja. Men man kan väl sammanfatta min situation med att jobbsökarcirkusen fortsätter.

Det brukar sägas att män är mer benägna än kvinnor att söka jobb där de inte uppfyller alla kriterier, och underförstått har större chanser att få jobb. Det kanske är så, men i min bransch, där vi skriver eller kommunicerar med människor på annat sätt, ger det inte speciellt mycket att vara kaxig och söka jobb där man inte har erfarenhet och utbildning för allt. Oftast räcker inte ens det. Man kommer inte på intervju fast man kanske har gjort exakt samma saker som beskrivs i annonsen. Kanske beror det på att man har ett typsnitt som inte faller rekryteraren i smaken, eller på att man har fel kön, eller kommer från än stad där den rekryteringsansvarige haft tråkigt en sommar för femton år sedan.

Jag var på en intervju i går. Det var trevligt men jag får inte jobbet.

Som jag skrivit tidigare har många arbetsgivare slutat höra av sig när rekryteringarna är klara. Så nu har jag börjat skriva tack-mejl till dem som faktiskt gör det. Det betyder mycket att kunna lägga saker till handlingarna och gå vidare.

Jag är ganska trött på det här nu.

Bästa företaget för mig?

Helt allvarligt tror jag att jag skulle passa på företaget Confuse-A-Cat Limited. I alla fall om de avskaffade den där jobbiga militären som skriker saker. Synd att det inte finns på riktigt.

Lika som bär?

Jag är uttråkad, rejält uttråkad, i dag. Försöker pigga upp mig, men det går inget vidare. Borde skriva någonting här, men vad? Att jag tvättar, söker jobb och åt sushi till lunch? Boring.

Mer påsk!

see more Sketchy Bunnies

Jorå, det är fortfarande påsk. Om du inte kan få nog av påskharar och pynt, så klicka på länken!

Gulliga påskkärringar

De här rara flickorna hälsade på oss i går och gav oss fina påskkort! Jag gillar deras outfits med små flickor på. De blir liksom fler med dem på.

Ocharmigaste påskpyntet?

Det här påskpyntet med luciakronekomplex såg jag nyss i en affär för begagnade prylar på Hornsgatan. Är det meningen att man ska komma i stämning när man tänder lamporna? Den som skapat den borde få någon sorts pris.

Nu utmanar jag dig att hitta ett påskynt som utmanar ens estetiska sinne i större utsträckning än det här.

Ugglor med baksmälla?

De här ugglorna ser trötta, eller snarare bakfulla, ut. Därav namnet, Hungover owls. Hehehe!

En gladare påsk?

De här gulliga barnen kom och hälsade på mig i dag. Bilden är inget vidare, men hur lätt tror ni att det var att få dem att stå stilla? De gav mig handgjorda påskkort, och som tur var hade jag godis hemma. Faktiskt muntrade de upp mig rejält. För i övrigt känns det mesta trögt just nu. I går sa jag till maken att jag måste göra om mitt cv ordentligt. "Ja, men det du har är väl bra?", sa han förvånat. Kanske det, men det är någonting som är fel. På mig. Eller på min meritförteckning som jag tröskat igenom hundratals gånger, mest själv men även med arbetsförmedlare, jobbcoacher och kompisar. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra om, eller hur jag ska göra det. Ett självlysande cv som blinkar?

Jag känner hela tiden att jag borde jobba hårdare, men hur då? "Du gör ju redan allt du kan", säger maken. Och jag måste nog hålla med.

Det finns folk i min närhet som lyckas med saker nu, folk som når framgång på olika plan. Jag brukar sträva efter att glädjas med andra, men just nu är det svårt.

Världshistoriens mest spännande fenomen?

Jag sitter och funderar på det här med människors intresse för historia. Vissa ser något spännande i minsta lilla landsorstskyrka och kan stanna i timmar medan andra gäspar uttråkat i Sixtinska kapellet. Själv är jag väldigt fascinerad av bland annat drottning Kristina och hennes liv men tycker att det för det mesta är ökentrist att läsa om olika kungars krigföring under århundradena. Känslan för historiens vingslag varierar, minst sagt. Hur som helst slog det mig i morse att oavsett vem man är så finns det tre fenomen i världshistorien som alla dras till på ett eller annat sätt. Utan inbördes ordning:
- Nazismen (Hitler, naziuniformer, koncentrationsläger etc. Hur sjukt kan det egentligen bli?)
- Dinosaurier (T-Rex!)
- Pyramiderna (Ja, hur lyckades man egentligen bygga dem?)

Eller har jag glömt något?

Ta mig härifrån

Jag längtar bort. Eller snarare: Jag längtar efter omväxling. Missförstå mig rätt, jag trivs bra i mitt hem och min stad men jag vill att det ska hända lite mer i mitt liv.

Men det är inte synd om mig. Jag bokade en resa till New York i fredags. I juni bär det av, och jo, man kan faktiskt ta ledigt som arbetssökande även om det givetvis innebär att man blir utan ersättning under den tiden. Och en veckas ledigt är jag väl värd?

Apropå ankor: Fin frisyr

Jag ska klippa och färga mitt hår snart. Precis vad som behövs. Tur att min frisör, Ari, är typ bäst i världen. Mitt hår blir liksom tovigt vid tinningarna så att min frisyr ser ut som öronen på en kinesisk nakenhund.

På allmän begäran: ankorna

Jag fick en present av den koreanska journalisten; Två små keramikankor med sidenband om halsen. Trodde att det var en stor tvål först. För de låg i en förpackning med papper som påminde om de där tvålarna man kunde köpa på Indiska på 80-talet.

Ok, vad ska jag döpa dem till?

Ännu en 80-talsvideo

Sångaren får mig att tänka på KD-ministern Mats Odell. Inte helt lyckat med andra ord. Tjejernas rörelser får mig att fundera på en karriär inom dansen. Fast låten är bra.

Intervjuad i Sydkoreansk tidning

I dag har jag blivit intervjuad av Jeong In Yoo från The Kyunghyang Daily News i Seoul. Jag befann mig på Arbetsförmedlingen och blev tillfrågad om jag ville svara på några frågor om hur det är att vara arbetslös i Sverige. Jeong In Yoo hade tolk med sig. Hon talade visserligen bra engelska, men det var värdefullt med en tolk med insikt i både det svenska och det koreanska samhällssystemet.

Tydligen ligger arbetslösheten på ungefär samma nivå i Sydkorea som i Sverige. Många förlorade sina jobb vid den ekonomiska krisen 2008 och en stor koreansk bilindustri gick omkull för inte så länge sedan.

I Sydkorea pågår en självmordsvåg bland dem som förlorat sina jobb. Det finns visserligen en sorts a-kassa där, men den är väldigt låg. Så det är svårt att klara sig som arbetslös. Det går snabbt att bli utblottad. Har man till exempel barn som studerar, kostar ett år på universitetet ungefär 70 000 kronor per år.

Jeong In Yoo tyckte att det var märkligt att det inte blir uppror i Sverige när stora industrier avskedar folk, och hon tyckte att folk verkar ta besked om massuppsägningar med relativ ro.

Jag försökte ge en rättvis bild av hur det är att vara arbetslös här och hur arbetsförmedlingen fungerar. Jag sa att jag har gott hopp om att hitta ett jobb eftersom jag har utbildning, erfarenhet och bor i en stor stad. Men jag sa också att det är betydligt svårare för människor som bor i till exempel Norrlands inland, unga människor och alla som just examinerats från sina utbildningar. Jag uttryckte även min tacksamhet över det svenska utbildnings- och studiestödssystemet som ger även människor från arbetarklassen (= såna som jag) möjlighet att studera.

Jeong In Yoo ställde frågor om hur det fungerar om man blir sjuk här. I Sydkorea har man inga sjukvårdsförmåner om man inte är fast anställd, så en sjukhusvistelse kan bli en dyr historia. Jag sa att vi har ett bra skyddsnät om man blir sjuk i Sverige, men att det inte är vattentätt och att många människor vägras ersättning från Försäkringskassan trots att de är väldigt sjuka.

Att prata med människor i andra länder ger verkligen perspektiv på tillvaron. Jag ska få artikeln på pdf när den publicerats.

PS. Jeong In Yoo trodde att jag var "in my twenties". Hon återkom till det flera gånger. Jag sa att jag har mina gener att tacka för att jag ser ung ut. Fast det beror nog lika mycket på underhudsfettet och bra smink, hehe.

Värsta platsannonsen någonsin?

Jag brukar som bekant skämta om arbetsgivarnas märkliga krav i platsannonser. Nu har jag hittat en annons som är värre än värst.

Man ska driva organisationen Emmaus informationsarbete, göra research, skriva rapporter och översätta från bland annat arabiska till engelska. De kräver att man har lång erfarenhet av arbete i antingen de västsahariska flyktinglägren eller ockuperade Västsahara. Man ska vara van vid att tala inför publik och tala god arabiska och engelska. Översätta mellan språken både muntligt och skriftligt ska man kunna. Även andra språk är önskvärda! Ja, jag orkar inte lista allt man ska kunna här.

Som om detta inte vore nog ska man också sortera kläder, textilier och skor till både försäljning och biståndssändningar och vara intresserad av textil, mode och vintage.

Och vad får den super-språk-informations-statskunskaps-bistånds-och-design-människa som tar jobbet i utbyte? Jo, 16 204 kronor i månaden. (En extra härlig tusenlapp för den som har barn!) Som tur är varar arbetet max i ett halvår, så man hinner nog inte bränna ut sig.

Läs annonsen här.

Att behöva men inte vilja

När kroppen skriker efter träning och själen inte har någon lust, vad gör man då? Ingenting känns riktigt lockande just nu, alla pass framstår som tråkiga. Till och med promenader känns besvärliga och meningslösa. Kom gärna med tips.

Posta dina hemligheter

PostSecret är ett pågående konstprojekt som bygger på att folk skickar in sina hemligheter anonymt på vykort. Se och läs fler hemligheter här.

Polsk mat och Monty Python

Maken och jag har just kommit hem från en polsk restaurang, Café Piastowska på Tegnérgatan här i Stockholm. Mysig miljö och god mat. Jag gillar verkligen polsk mat, den är rejäl. Tyvärr var servicen inte på topp i kväll. Men jaja, det var mycket folk så man får väl ha överseende med det.

Nu väntar mousserande vin och Monty Python. Vi har varit tillsammans i elva år och det är värt att fira, tycker vi.

Dagens osorterade meddelanden

Vilken katt stirrar mest och bäst?

Efter ett yogapass och en bit av min egenlagade vegetariska lasagne - givetvis med bönor - sitter jag och försöker jobba medan jag väntar på att tvättmaskinerna ska bli klara. (Jodå, jag hör hur präktigt det låter) Tyvärr är det svårt att få något gjort när Grace envisas med att sitta mellan tangentbordet och bildskärmen. Och om jag vänligt men bestämt plockar ner henne sätter hon sig där igen.

Annars gillar hon att sitta i bokhyllan och stirra medan husse och matte kollar på tv. Timme efter timme, kväll efter kväll. Vem vet, hon kanske skulle kunna utmana Mrs Chiggers i ett stirr-VM för katter?

Gott med saffran och borlottibönor

De flesta svenskar verkar ha förstått att det är nyttigt med bönor. Tyvärr finns dock en vanföreställning om att det skulle vara besvärligt att laga till bönor, linser och ärtor. Själv äter jag baljväxter för att det är gott och enkelt att laga till.

Det här receptet som jag fått från tv:s program Toppform är bra:
Pasta med borlottibönor
Ingredienser
Beräknat för 2 portioner
250 gram borlottibönor, kokta (jag brukar ta en burk som jag köpt på Hemköp)
2 matskedar olivolja
2 klyftor vitlök, finhackade
1 röd chili, finhackad (man kan ta lite sambal oelek i stället)
1 deciliter vitt vin (jag köper billigt matlagningsvin i mataffären)
2 sardeller, finhackade
0,5 gram saffran
Ett par soltorkade tomater, grovt hackade
Salt & peppar
1 knippa persilja, finhackad
140 gram pasta

Gör så här:
Börja med att koka pastan. Medan den sköter sig själv fräser du vitlök, chili, sardeller och soltorkade tomater i olivoljan i cirka en minut på svag värme. Tillsätt Borlottibönorna och låt dem bli varma. Smaka av med salt & peppar. När pastan är klar rör du ner den i bönorna så att allt blandas väl. Strö över persiljan.

Som så ofta i recept saknas ett moment i arbetsbeskrivningen. Jag antar att vinet ska i när man fräst vitlöken m.m. Så gör jag i alla fall, jag låter vinet puttra med det andra en liten stund innan jag tillsätter bönorna.

Nom nom!

Textredigering i all oändlighet

Jag sitter och skriver på min bok. Just nu har jag cirka 150 sidor och det börjar bli svårt att hålla reda på vad som händer var och i vilken ordning scenerna kommer. Det brukar sägas att om folk visste vilket arbete det är att skriva en bok så skulle ingen ens försöka. Och att de som verkligen lyckas är de som står ut med att redigera, redigera, redigera i all oändlighet. Jag har ingenting emot att bearbeta, tvärtom är det något som jag vant mig vid efter åratal av arbete med text. Men ibland tenderar jag att tappa farten, för det är så mycket annat som händer runtomkring. Dessutom undrar jag ibland vad som blir kvar efter att jag strukit och lagt till.

Därför är den här låten inspirerande. Det är originaldemon till Heaven 17:s hit Temptation, och i den här versionen tycks låten ha parat sig med Tainted love. Men man hör ändå vilken låt det är och vilken potential den har. En kraftig bearbetning krävdes, men sedan blev det en jättehit.

Gympa med clownen Manne

Jag har varit på ett skojigt gympapass i dag, med en ledare som spelar banal disco, Arne "Rosen" Quick och Rammstein med samma glödande entusiasm. Clownen Manne var också där, och jag noterade att han klarade schlager-disco-movesen bättre än jag, men vänta bara när värken i min stortå har gått över... Jag promenerade till gympan, för även om jag inte vill bli brun så vill jag få i mig vitaminer. Här är för övrigt en liten text om D-vitamin som jag skrivit, givetvis tillsammans med experter på området.


Annars gör jag inte så mycket, letar jobb och tokdiggar den här låten på repeat:


Fast snart ska jag i väg och kolla på en feelbad-rulle med Nicole Kidman. Annika och jag har fått gratisbiljett via Filmfestivalen.

Kolla kattens blick

Skyldig, va?

Grace ligger just nu i mitt knä och spinner. Jag får till och med klappa henne. Förmodligen inget bus på gång just nu.

Tanorexi - sjukdom på frammarsch?

Jag har aldrig riktigt förstått varför det anses vara så himla snyggt att vara brun. Det tycks för vissa inte spela någon roll hur det bruna ser ut, bara det är där liksom.

På somrarna på det glada 80-talet, när jämnåriga låg ute på aluminiumfolie och inte ens hade tid att kissa av rädsla för att missa en solstråle, satt jag mest inne i mitt rum och lyssnade på The Sisters of Mercy och åt bullar. (Ja, nu överdriver jag lite, men ändå.) Och jag tyckte det var grymt fult med folk - på den tiden endast tjejer - som hade skarpa linjer från brunkrämen på hakan och fläckar på kragen.

Det finaste jag vet är en porslinsblek hy med röda läppar. Det kan även vara fint med en lätt och jämn bränna. Många borde låta bli att vistas i solen, av både estetiska och cancerpreventiva skäl. Fast visst är det skönt med ljus och värme.

Nu verkar det hysteriskt bruna vara på frammarsch igen. Jag blir därför fnissig av bloggen Pale is the new Tan som bara visar misslyckade solbrännor, både från burk och från den riktiga där uppe. Titta och njut!

Hon har katter i sitt hår

I dag har jag på mig mina skojiga katthårspännen. Jag beställde dem på Etsy, och först när de anlände förstod jag att de är avsedda för barn. Men det struntar jag förstås i. Grace gillar dem också, fast på ett helt annat sätt. De är roliga att leka med, åker långt när man puffar till dem med tassen. Katterna finns som ring också, och tydligen har Melissa Abram, som shoppen heter, 15 procents rea till och med i dag, den 2 april. En länk till shoppen hittar du här.