"Har du legat under en sten det senaste året, eller?"

Min läkare ringde mig i dag och bekräftade det jag länge misstänkt - att jag har D-vitaminbrist. Egentligen har jag väl inte specifikt trott att jag haft vitaminbrist, men jag har känt att någonting är fel i min kropp. Jag har varit rejält nere, tankarna har svävat fritt i luften och jag har haft svårt att få någonting vettigt gjort.

Många svenskar har enligt min läkare brist på D-vitamin under vinterhalvåret när solen inte syns till särskilt mycket. Men mitt fall var tydligen extremt. Hon undrade faktiskt om jag mest legat under en sten och tryckt det senaste året. Vilken tur att jag började med D-vitamintillskott förra veckan då.

Det här ska absolut inte tolkas som att jag blivit en hängiven anhängare av kosttillskott. Tvärtom är jag kritisk till att folk proppar i sig piller och pulver i stället för riktig mat. För höga doser av vitaminer och mineraler kan dessutom vara skadliga för kroppen.

Så här står det på Livsmedlesverkets utmärkta webbplats: "Trots att det finns många brister i våra matvanor visar kostundersökningar att de allra flesta får i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler genom den vanliga maten. För de flesta finns det alltså inget behov av extra kosttillskott."

Nu ska jag vistas mer ute. Solljus är den bästa källan.

Här kan du läsa frågor och svar om D-vitamin.

Granne i fin peruk

Min granne var med i ett sketchprogram för ett tiotal år sedan. Det här är några av mina favoriter från serien. Och ja, jag har framfört att grannen var fin i peruken.

Partajidé för dig som redan provat allt

Förkylt

Efter en vecka på mitt nya jobb drabbades jag av en riktig värstingförkylning. Jag har inte lämnat hemmet på fem dagar. Grace är sur. Jag får inte sova i sängen på dagarna, för då börjar hon riva ner grejer på golvet. Tydligen har hon tröttnat på att jag ligger på soffan också, för i dag har hon sprungit runt och jamat och krafsat på saker. Jaja, jag blir väl frisk någon gång. Här kommer en trudelutt som piggar upp, åtminstone lite.

Jobb igen

Jag jobbar igen och Grace är glad, för nu får hon ju ha "sin" säng i fred på dagarna.

Utsikten från mitt nya arbetsrum är en dröm för alla bussnördar. Jag kan se tre busshållplatser, runt hörnet finns två till, och bara vid den närmaste hållplatsen stannar nio busslinjer. Man kan få se gamla hederliga 4:an och den något mer exotiska 726:an mot Tumba centrum, yay!

Artiklar om bussbranschens historia

Svenska bussbranschens riksförbund har numera en hel sida på sin webbplats som ägnas åt bussarnas historia i Sverige. Jag har varit med och jobbat med den och känner mig väldigt stolt över resultatet.

Det finns möjligheter att bidra till bussarnas historia genom att fylla i ett formulär längst ner under artiklarna.
Välkommen till bussbranschens historia!

Att röra sig framåt eller inte alls

Man förväntas vara glad. Alltid. Glad och pigg. Tänka att allt blir bättre. Och att det minsann finns folk som har det sämre. Fast jag orkar inte just nu.

Stupidity gjorde sjunde coolaste låten

Stockholmsbandet Stupidity slutade på en hedrande sjunde plats i omröstningen om den coolaste låten 2011 på Little Steven's Underground Garage. Stupidity var det enda skandinaviska band som kom på topp tio. Grattis! Tio-i-topp-listan hittar du här.

Efter regn kommer tillfälligt uppehåll

Jag är trött på tillvaron just nu. Jul- och nyårsbubblan av frid och tystnad har spruckit och jag är tillbaka i januariverkligheten. Delvis beror nog mitt dåliga humör på att jag fortfarande är matt efter nyårsfirandet. Men inte bara.

Förra året sökte jag ungefär 70 jobb, svårt att säga exakt eftersom en del annonser gällde flera tjänster. Nu är det alltså dags att sätta i gång igen med att presentera mig, anpassa ansökningarna, omformulera min meritförteckning och vara allmänt positiv och tillgänglig. Normalt sett är jag sådan att jag tar itu med mina problem direkt. Just do it, alltså. Det går liksom inte att sitta och sura. Ingen kommer någonsin att fixa någonting åt en, ingen kan gissa vad man vill ha. Man måste vara på bettet själv. Men just i dag orkar jag inte. En annan grej är att mitt senaste jobb var så himla roligt att jag misstänker att det kommer att bli svårt att hitta någonting som går att jämföra med det. Och eftersom jag kommer från arbetarklassen är jag ständigt rädd för att trilla tillbaka, att plötsligt befinna mig på ett äldreboende, iklädd plasthandskar, redo att byta blöjor på någon. Det är inget fel på att jobba med sånt, tvärtom är jag full av beundran för dem som orkar, men jag har gjort min del, jag är färdig med det, ok? Efter regn kommer inte solsken. Utan tillfälligt uppehåll.