Jag har alltid förvånats över den beundran som arroganta och auktoritära människor får. Många, ofta kvinnor, tycks tro att arroganta människor bär på något alldeles fantastiskt under ytan, och så ägnar de tid åt att försöka locka fram guldet under allt det hårda. Och när sedan den auktoritära typen släpper loss för en gångs skull, tycker folk att det är så härligt.
Faktiskt tror jag att det kan vara ett bra karriärknep att alltid tycka att alla andra har fel och visa det tydligt även om man blir överbevisad. Ingen vågar till slut säga emot en. Detta bör i alla fall funka om man är man.
Författaren Lena Andersson skrev i gårdagens DN om det här fenomenet: "Att glömma sig själv är förutsättningen för kreativitet och lust. Auktoritära människor gör att man aldrig glömmer sig själv. Man är iakttagen och granskad, samtidigt ignorerad. Man blir en tiondel av sin personlighet, en ögontjänare och ett visset blomster. Som människa, som journalist och som fotbollsspelare."
Läs Auktoritära utsöndringar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar