Så här ser det ut i min "hood" just nu. Blommigt, kort sagt. Varje år är det dessutom en trädgårdsmästare som går bananas i rabatterna. Det syns inte här, men han/hon fläskar på med såna där ettåriga blommor som jag inte kommer i håg vad de heter, ungefär som om det gällde livet. Eller som om det vore en tävling om hur många plantor man får ner på en kvadratmeter.
Grace är inte speciellt intellektuell, snarare de sportiga katternas svar på Carolina Klüft, fast ibland tar hon en paus från hoppandet och springandet (varje dag är som ett enda Vårrus) och jobbar lite vid datorn.
kolla, jag är med i Rush Hour! Släng dig i väggen, Jackie Chan! Och kolla! Jag är med i Wedding singer också!
I dag har T och jag varit på utflykt i Linköping. Självklart stannade vi till hos Orkan Lia och passade på att hämta min nya klänning.
Den här insändaren är gammal men rolig. Och den sammanfattar faktiskt min syn på trovärdigheten i diverse religiösa skrifter. Klicka på den och läs!
"Jag har köpt en katt från Wales. I början var det jobbigt, för vi förstod inte varandra. Men sen lärde hon sig svenska."
Pinot noir, denna flaska från Nya Zeeland för cirka 115 pix, och en riktigt stor skål med ostkrokar smakar smaskens så här på helgen.
I dag har det varit vårstädning i bostadsrättsföreningen. Jag har planterat blommor för ett par tusen kronor, så nu ser det fint ut på gården. Den efterföljande årliga brasilianska grillningen ställdes tyvärr in på grund av kylan, men vi som städat och planterat gick och fikade efteråt. 
Jag tackar ödmjukt klistermärkesupphovsmannen för denna oumbärliga uppgift. Är det avgående stadsbyggnads- och trafikborgarrådet som avses?
I går blev jag alldeles iskall när jag upptäckte att Grace smitit ut genom köksfönstret. Så för att stilla hennes nyfikenhet tog vi ut henne på gården så att hon skulle kunna se hur det verkligen är ute i friska luften. Men hon tyckte att det var jätteläskigt och drog in i trapphuset i stället. Där satte hon sig i ett hörn, som skamvrån fast självpåtaget.
Ibland är det fascinerande hur folk nästan slår knut på sig själva för att säga "rätt" saker till andra. I fredags, när jag var på väg till naprapaten, mötte jag min kompis Luke som är pappaledig och var ute på en liten utflykt med sin dotter. 
Häromdagen spontanköpte jag ett nytt nagellack som jag vet kommer att pigga upp mina små tassar. Nyansen är friskt grön, nästan som nyutslagna björkar, och svagt glittrig - och den heter Henric. 
Videon Med Plastic Pals finns nu i ny version på Youtube. Men inte syns jag mer för det...
Use it or lose it, brukar man säga om kunskap. Mycket av den kunskap jag tillägnat mig i livet har jag förlorat för att jag inte använt den, eller inte använt den tillräckligt. Det finns dessutom kunskaper som jag använt så flitigt att jag trott att de skulle följa med mig till graven, men som jag ändå förlorat. 
Det amerikanska sminkmärket Urban Decay lär en gång i tiden ha haft ett nagellack som hette If pink makes you puke". Jag tror att det var blått eller lila, och det kom till som en reaktion mot alla mesiga nyanser av rosa på marknaden. Och gissa om jag är glad för att jag lever i en tidsålder då man kan ha alla möjliga färger på naglarna. 
I dag har jag besökt Kymendö, en plats som Strindberg älskade. På hans tid tog det tre dagar att resa dit från Stockholm, så man förstår att det måste ha varit något extra med ön när han gjorde sig omaket att ta sig dit, sommar efter sommar. I dag tar en båtresa från Slussen en timme och fyrtiofem minuter. 
För en tid sedan var Jerkan, T och jag statister under en inspelning av videon till The Plastic Pals låt She's going back. Jag gick verkligen in för att verka uttråkad, vilket vi som agerade publik instruerats att göra. Men jag syns knappt. Jerkan syns mer. Och T, ja, han ser glad och godmodig ut i sin roll som bartender. Jerkan tycker att det är ett yrke som skulle passa honom, och jag är benägen att hålla med.
I dag har jag serverat marinerad spetskål som tillbehör till middagen. Ett lite mysko recept, men oj så gott! I stället för chilipeppar tog jag sambal oelek.
T och hans polare Ed är ungefär lika långa, lika gamla och lika galna. (T + Ed = Ted) Fast en är född i Orange County, den andre på Södersjukhuset.
Cassandra, knappt fyra månader, förstår redan att det är viktigt att deklarera. Se med vilket allvar hon granskar sin fars uppgifter. Och se hur nöjd och avslappnad hon ser ut när hon vinkar till oss efteråt.
I går fick Grace besök av en bäbis. Det var högintressant men jobbigt. Innan barnet kom hit hade Grace hjälpt till att installera en ny toalettstol, och efter att ha hälsat på den lilla människan blev hon trött och gick och la sig. Jag menar, det finns ju gränser för hur mycket man orkar med på en enda dag.
Fråga mig inte varför, men lösögonfransar börjar kännas som ett måste i samband med valborgsfirande. En tradition.
Vi var i Uppsala i går. Och det är ju stället att vara på, eller undvika, beroende på vem man är just på valborgsmässoafton. Vi flydde innerstan med sina nedskräpade gräsmattor och packade unga människor och åkte buss ut till ett lugnt område där vi grillade och drack vin. Sen blev det lek med papperspåsar från Coop forum.
