söndag 28 februari 2010

I walked with the zombie
















Jag fick på mig kläder som zombiefierats genom att kostymörerna hällt soja, te och annat klägg på dem. Jag bättrade själv på dem genom att ta en skalpell och göra hål i tröjan.

Sedan åkte vi till en mystisk anläggning i Högdalen och började filma. Vi befann oss ju i en stinkande fabrik eller vad man nu ska kalla det, så vi fick ha hjälm på oss hela tiden utom när vi filmade. Området var blött och lerigt. Kanske var detta det enda tillfället i mitt liv när det faktiskt var bra att jag blev smutsig.

Det blev mycket gående, fram och tillbaka, framför kameran. Och mycket väntande. Jag hade långkallingar under byxorna, flera par strumpor, "tjocksockar", flera tröjor, en fleecejacka och en vinterkappa på mig mellan tagningarna. Ändå frös jag mycket. En snäll sminkör svepte in mina sminkade händer i en handduk som lindrade kylan lite i alla fall.

Kvart över tolv var vi klara. Jag fick skjuts till Gullmarsplan och mötte där en hel del konstiga blickar i tunnelbanan. När jag kom hem tvättade jag av mig och åt havregrynsgröt med hjortronsylt. Jag var mycket nöjd med dagen!

När jag blev zombiefierad

5 AM
Work in progress
Ready!





















I går steg jag upp 4:20 och begav mig till Dramatiska institutet på Valhallavägen. Väl där träffade jag Annina, lärare på skolan, som skickligt sminkade mig till en zombie som legat länge i vatten! Tjusigt!

Många kvinnor drömmer om resor till exotiska länder eller att simma med delfiner. Men jag har länge drömt om att få vara med i en zombiefilm. Och nu skulle drömmen bli verklighet. Jag skulle vara statist i novellfilmen Återfödelsen, en examensfilm från Dramatiska institutet som faktiskt redan köpts av SvT.

torsdag 25 februari 2010

En bra skiva?

Eller "bra"? "You're the tax in my income, You're the pebble in my shoe, you're the mouse in my stew..." Lyssna här för ett smakprov: Nancy Walker, You irritate me so

Synd att jag nyss fyllt år...



















... Annars hade ni kunnat ge mig en prenumeration på den här publikationen...

onsdag 24 februari 2010

Om varför reklam inte var bättre förr























Eller blir du lockad att köpa skumbad och bodylotion när du ser den här 70-talsreklamen?

söndag 21 februari 2010

Utsikt över Söders takåsar























Mitt köksfönster i dag.

onsdag 17 februari 2010

Super Bloggers at Super Rock Weekend

Me and Peter Zaremba from The Fleshtones, aka the Busybuddy.

Dagens husdjur: Katt i fleecefilt

You talkin' to me?

Nota bene: Det är Grace själv som knölat in sig i filten.

måndag 15 februari 2010

Stupidity med Karin Wistrand

Karin Wistrand från Lolita Pop och Örjan Högberg från Fläskkvartetten gästade Stupidity på Kägelbanan i lördags.

söndag 14 februari 2010

Stupidity på Kägelbanan i fredags

Keith Streng från the Fleshtones var med på två låtar - Last Night och Good Guys.

lördag 13 februari 2010

Stupidity - Super Rock Weekend



I går kände jag mig håglös efter jobbet. Sådär man kan känna sig en fredag i februari: håglös, trött, oinspirerad. Men sedan drog jag på mig nätstrumporna och gick i väg till Kägelbanan och evenemanget Super Rock Weeekend. Väl där kände jag mig mycket piggare och gladare. Tog någon öl och pratade med roliga människor. Men hur inspirerad jag än blev så sa min kropp till mig att gå hem efter att Stupidity spelat. I kväll blir det fler band, jag lovar.

Mitt ben

fredag 12 februari 2010

Köttklister - i var mans mun?

Köttklister? Vad är det? Klistrar man ihop björnar med björnklister? Blir man stark eller smart av superlim?

Jag avstår i alla fall från att kommentera den här nya produkten. Andra har redan gjort det bra.

onsdag 10 februari 2010

Lägesrapport

Jag borde skriva någonting, men problemet är att ingenting speciellt händer. Vad ska man skriva om då? Livet går sin gilla gång. Jag jobbar, skriver, tränar, äter och sover. Tågen är bara några minuter sena. Det mesta flyter.

Jag hör av mig när det händer någonting. Förhoppningsvis redan i morgon.

lördag 6 februari 2010

Skrattanfall

Det enkla är som bekant ofta det roligaste. Det här härliga klippet har jag fått av min kollega, fru Ström. Uppiggande!

tisdag 2 februari 2010

"Here we are now - entertain us"

Hello, hello, hello, how low? Mr Paul Anka? Personlig tolkning, måste jag säga.