Jag har aldrig riktigt förstått varför det anses vara så himla snyggt att vara brun. Det tycks för vissa inte spela någon roll hur det bruna ser ut, bara det är där liksom.
På somrarna på det glada 80-talet, när jämnåriga låg ute på aluminiumfolie och inte ens hade tid att kissa av rädsla för att missa en solstråle, satt jag mest inne i mitt rum och lyssnade på The Sisters of Mercy och åt bullar. (Ja, nu överdriver jag lite, men ändå.) Och jag tyckte det var grymt fult med folk - på den tiden endast tjejer - som hade skarpa linjer från brunkrämen på hakan och fläckar på kragen.
Det finaste jag vet är en porslinsblek hy med röda läppar. Det kan även vara fint med en lätt och jämn bränna. Många borde låta bli att vistas i solen, av både estetiska och cancerpreventiva skäl. Fast visst är det skönt med ljus och värme.
Nu verkar det hysteriskt bruna vara på frammarsch igen. Jag blir därför fnissig av bloggen Pale is the new Tan som bara visar misslyckade solbrännor, både från burk och från den riktiga där uppe. Titta och njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar