Den överskattade auktoriteten

Jag har alltid förvånats över den beundran som arroganta och auktoritära människor får. Många, ofta kvinnor, tycks tro att arroganta människor bär på något alldeles fantastiskt under ytan, och så ägnar de tid åt att försöka locka fram guldet under allt det hårda. Och när sedan den auktoritära typen släpper loss för en gångs skull, tycker folk att det är så härligt.

Faktiskt tror jag att det kan vara ett bra karriärknep att alltid tycka att alla andra har fel och visa det tydligt även om man blir överbevisad. Ingen vågar till slut säga emot en. Detta bör i alla fall funka om man är man.

Författaren Lena Andersson skrev i gårdagens DN om det här fenomenet: "Att glömma sig själv är förutsättningen för kreativitet och lust. Auktoritära människor gör att man aldrig glömmer sig själv. Man är iakttagen och granskad, samtidigt ignorerad. Man blir en tiondel av sin personlighet, en ögontjänare och ett visset blomster. Som människa, som journalist och som fotbollsspelare."

Läs Auktoritära utsöndringar här.

Byta kön och bli miljonär?

Ibland hör man Sverige omnämnas som världens mest jämställda land.

Det är möjligt att det stämmer, men betänk följande: Killar presterar sämre än tjejer i skolan, ett mönster som finns i hela västvärlden sedan decennier tillbaka.

Ändå tjänar svenska män under sin aktiva livsarbetstid närmare två miljoner kronor (i dagens penningvärde) mer i snitt än vad kvinnor gör, visar beräkningar som DN.se gjort. Det gör alltså att varje man är garanterad ett belopp motsvarande två miljonvinster.

Med andra ord är det hög tid för oss kvinnor att sluta plugga och skaffa snopp. Nä men allvarligt, vad ska vi göra åt det här?

Smartaste sverigedemokraten?

Mannen bakom SD:s politik i Filipstad.

Ja, ni har säkert redan sett det här klippet men ändå...

Tänkvärt om Mona

I dagens Expressen skriver Jonas Gardell om hur Mona Sahlin skildras i pressen. Välformulerat och tänkvärt. Försök att bortse från dina politiska preferenser och åsikter om den här kvinnan i allmänhet och tänk på innehållet.

Läs här: "En kvinna hatad av härskna män"

Livet som nollbarnsmorsa

Som nollbarnsmorsa bör man ligga lågt, annars drar sig inte andra kvinnor för att kritisera ens liv. För ett par veckor sedan fick jag det kastat rätt i ansiktet: "Du förstår inte, för du har ju inga barn", sa kvinnan till mig när vi diskuterade konkreta situationer i livet som är jobbiga. Som om barnafödandet i sig omedelbart skulle ge djupa insikter i livets hemligheter.

Författaren Lena Andersson har skrivit klokt i DN om den likriktade barnafödarnormen: "Egna barn förmodas mekaniskt vara den största lyckan, som inte ska missunnas någon. Den orubbliga barnnormen får alla att tro att man måste göra barn för att förstå varför man lever och har levt. Det är en idé som leder till stark likriktning och gör många olyckliga."

Naturligtvis tror jag att man i många fall kan bli en bättre människa om man får barn. Människor som tvingas lära sig att sköta sig och ta ansvar när barnen kommer växer säkert som individer. Men vi andra klarar det ändå.

Som Lena Andersson skriver är det sociala trycket på reproduktion kolossalt, kallt och oreflekterat. Min personliga reflektion är att barnen i vissa lägen fungerar som en accessoar, ett medel i karriären. Bor man i ett högstatusområde ska man helst ha minst tre, tycks det. "Titta på mig, jag är chef och hinner ändå med de fyra knattar som jag satt till världen."

Läs Lena Anderssons kolumn här: Liv eller småbarnsliv?

När ska vi privatisera kungahuset?

Normalt sett har jag svårt för att i diskussioner om Sveriges ekonomi ställa saker mot varandra.

Man kan inte säga att om inga fler ishallar skulle byggas eller inga pengar ges till kulturen så skulle det bli mer pengar över till pensionärerna. Eller att vi bättre skulle kunna ta hand om dessa, "våra egna" om vi minskade eller helt avvecklade biståndet till krigs- och katastrofdrabbade länder.

För vi behöver mångfald inom alla områden. Både sport och kultur. Det vinner vi på i längden. Och vi måste se att det finns många som har det betydligt sämre än de som har det sämst hos oss.

Fast ibland blir jag riktigt förbannad. Vi lever i en tid när minsta statliga och kommunala utgift granskas under lupp och allt konkurrensutsätts. Jag har svårt sjuka vänner och släktingar som helt nekas ersättning av samhället. Och känner andra vars pensioner inte ens räcker till det absolut nödvändigaste.

Samtidigt håller vi på och rustar inför ett rekorddyrt bröllop där den ena parten är förmögen - men hon lever ändå på statliga bidrag.Förra året fick hovet ett extra anslag av regeringen på fem miljoner kronor för att förbereda årets kungliga bröllop. I år blir det ytterligare fem miljoner kronor. Och detta utöver det årliga apanaget till den kungliga familjen på 110 miljoner kronor. Och paret har dessutom fått ett slott och stora delar av Hagaparken.

Är detta rimligt, frågar jag mig?

Ja, men de gör ju så bra PR för landet, brukar folk skynda sig att säga. De gör ju ett så bra jobb. Och sedan är det slut på diskussionen. Det här är minerad mark. Ok, det är möjligt att monarkin gynnar oss. Men kan någon visa sådana siffror? Finns det någon undersökning som faktiskt visar att Sverige gynnas av att vi försörjer en kungafamilj och dessutom betalar deras fester? Och allvarligt talat, vad gör de på dagarna som är så bra egentligen?

Jag tycker att det är hög tid att vi privatiserar kungahuset. Först då blir verksamheten transparent. När man i kommunerna måste säga att det inte blir något nytt elljusspår i år eftersom kungen var här och klippte av ett band kommer folk att förstå att detta på intet sätt är gratis.

Läs mer i Expressen: Protester mot regeringens bröllopsmiljoner

En hyllning till de duktiga flickorna

Genom historien har det som alla vet funnits många raffinerade knep för att trycka ner kvinnor. Vi ska vara oskulder, täcka våra ansikten och armar. Dricker vi en droppe under graviditeterna eller äter en bit opastöriserad ost så blir våra barn svårt handikappade eller sociopater. Intensiva kvinnor bär skulden om de får homosexuella söner etc. Samtidigt förväntas vi numera ta för oss och vara tuffa, men inte för tuffa, för då uppfattas vi som aggressiva och okvinnliga. Vad vi än gör är det fel. Vårt eget fel.

Numera finns det en ny kvinnotyp att hacka ner på: Den Duktiga Flickan. Det skrivs böcker om flickor som högpresterar och går in i väggen vid max 35. Man får läsa deras berättelser om ett liv som går i 200 kilometer i timmen och sedan är det meningen att man ska förfasa sig. Experterna lägger pannorna i djupa veck och säger att de här flickorna borde tagga ner och lära sig av pojkarna som softar sig genom skolåren men som det går bra för ändå. "Duktig flicka" har i vissa sammanhang nästan blivit ett skällsord.

Själv säger jag: Ursäkta, men vad är alternativet för kvinnor i dag? Vad får man om man inte högpresterar?

Hur blev ambitiösa tjejer ett problem, frågar sig Tinni Ernsjöö Rappe och Jennie Sjögren i en debattartikel i dagens Aftonbladet.

De ifrågasätter om uppmaningar om att de duktiga flickorna ska dra ner på ambitionen är rätt väg att gå: "Är inte hyllningar av dem, bekräftelse, trygghet och svängrum i en jämställd miljö bättre? Sånt skapar möjlighet för hälsosam duktighet.

För att vara duktig är inget fult. Den som är duktig är kompetent, kunnig, smart och driven."

Jag var själv en högpresterande flicka under högstadiet och framför allt gymnasiet. Det gav mig en plats på en högstatusutbildning. Sedan jag hoppat av den kom jag genom mina kunskaper i en rad ämnen och skicklighet i att prestera i provsituationer in på en annan utbildning. Den utbildningen tar bara in studenter genom prov och det finns människor som pluggar en till två terminer på universitetet för att förbereda sig för provet. Jag kom in utan dessa förberedelser.

I dag är jag överlycklig över att jag har ett kvalificerat jobb. Mitt hårda arbete har lett någonvart. Jag hade inte haft det så här bra om jag ägnat kvällarna under gymnasietiden åt att titta på video.

Jag håller dock med Ernsjöö Rappe och Sjögren när de skriver att problemet "är inte ambition och prestation. Problemet är att kvinnor i alla åldrar inte får lön, makt, befogenheter eller positiv feedback för sin duktighet. Den leder liksom ingen vart."

För en sak är säker: Hade jag haft snopp hade mina ambitioner tagit mig betydligt längre.

Läs debattartikeln här: Sluta trycka ner duktiga tjejer

Om vår tids syn på kvinnor och män

I Expressen i dag listas 00-talets största nöjeshändelser. På sjätte plats kommer Nipplegate från 2004:

"Justin Timberlake och Janet Jackson uppträdde i Super Bowls halvtidsshow. När Justin kom till textraden "I'm gonna have you naked by the end of this song" slet han tag i Janets skinnjacka och hon flashade sitt högra bröst. Den silverbeklädda bröstvårtan syntes i 56 hundradelar och kostade tv-bolaget fyra miljoner i böter. Janet bokades av från Grammy-galan efter händelsen, de amerikanska tv-bolagen började sända alla galormed fem minuters fördröjning - medan Justin Timberlake blev en av 2000-talets största manliga soloartister."

Ja, men det är ju i USA, säger ni kanske. Jovisst, men...

I Sverige har vi en duo som syns ofta på tv, två småslitna snubbar runt 35 som tillåts göra vilka tv-program som helst i stort sett. Inget är för lågt och för löjligt. Nyligen producerade de ett program där gamla klasskamrater till en av dem(män naturligtvis) skulle visa sina könsorgan genom hål i väggen. Därefter skulle han gissa vem organen tillhörde. En sorts underlivsmemory.

Detta fick en viss uppmärksamhet i media. En viss. De flesta ryckte på axlarna, för det var ju bara för fånigt. Javisst, men tänk om jag som kvinna skulle ha suttit och försökt para ihop snippor med mina gamla klasskompisar? Jag hade blivit avskydd, bespottad, utskämd för livet. Folk hade lagt hundbajs i brevlådan. Jag hade tvingats emigrera, byta namn och plastikoperera mig.

Och vilka är det som blir utskämda efter akter mellan lakanen i serier som Big Brother och Paradise Hotel? Inte är det killarna man kan läsa om på löpsedlarna dagen efter.

Män och nakna kroppsdelar = coolt
Kvinnor och nakna kroppsdelar = skamligt

Vi har långt att gå innan vi upppnår jämlikhet på det här planet. Faktum är att jag tycker att utvecklingen gått bakåt de senaste åren.

För övrigt är jag övertygad om att Tiger Woods kommer att anses attraktiv en bit in på 10-talet. Kom ihåg var ni läste det först.

Nej, nu är det dags att köpa spikmatta

I många generationer som föregått min egen har det ansetts skamligt för kvinnor att göra ingenting. Efter många timmars slit på bondgården gick det inte an att sitta och jäsa framför brasan sedan ungarna lagt sig, nej då, strumpor skulle stickas eller stoppas och grytlappar virkas. Kanske är det en nedtonad men ändå ärvd syn på kvinnan som gjort att spikmattan blivit så kontroversiell. Tusentals kvinnor som bara ligger på sängen och gör ingenting! Huvva!

Jag har inte köpt någon spikmatta, främst av utrymmesskäl, men även för att jag haft annat att lägga en femhundring på, fast nu känner jag att jag bara måste skaffa en. Att de skulle bota diverse sjukdomar tror jag inte ett dugg på, och visst är marknadsföringen löjligt aggressiv, men jag känner många (icke-flummiga) personer som vittnar om hur behagligt avslappnad man blir sedan man låtit kroppen aktivera sitt eget knark.

Alltid lika läsvärda skribenten Ann-Charlotte Marteus skriver om det här fenomenet i dagens Expressen: Rör inte min spikmatta

Hörni tjejer, nu går vi och lägger oss och gör ingenting. Med eller utan spikmatta.

Hur definieras sjukdom i dagens Sverige?

När man träffar min mamma ser man först en pigg och glad 61-åring med lockigt rött hår och välmålad mun. Hon är social, pratar mycket om sin hund Cato och har nära till skratt. Men bilden stämmer inte riktigt.

Jag var nyligen hemma och hälsade på mina föräldrar. Dagen efter att jag anlänt märkte jag att min mamma hade väldigt ont i kroppen, hon kom knappt upp ur sängen, och jag frågade vad som stod på.
- Jag körde bil och hackade grönsaker i går, då får jag så här ont, svarade hon.

Min mor har en sorts reumatisk värk och har under en lång tid fått sjukbidrag från Försäkringskassan. Det gick ut för någon månad sedan och hon hade i god tid förberett sig med en ansökan, kompletterad med ett läkarutlåtande och en hel A4-sida där hon räknade upp sina krämpor. Men häromdagen ringde hennes handläggare och sa att hon inte kommer att få förlängt. Hon anses inte vara sjuk enligt de nya reglerna. I stället förväntas mamma gå tillbaka till sitt gamla jobb som vårdbiträde inom åldringsvården där hon lyfte, tvättade och bytte blöjor på ålderspensionärer.

Ingen ska påstå att mamma inte vill jobba. Hon var väldigt engagerad i sina jobb som fritidsledare och senare inom vården. Men hur ska hon kunna jobba nu när hon måste ligga i sängen dagen efter att hon hängt upp en handfull handdukar på tvättlinan? Hur kan någon människa komma och påstå att mamma inte är sjuk?

Mamma ska överklaga beslutet. Tydligen får upp till 50 procent av alla som överklagar rätt till slut. Men vad händer under tiden? En överklagandeprocess tar lång tid. Och frågan är varifrån hon ska få pengar under tiden. Dessutom är hon ju sjuk och då orkar man som bekant inte vara särskilt aktiv.

Man kan gnälla på Försäkringskassan, men hur fruktbart är det? De har ju ett politiskt styrt regelverk att hålla sig till. Ett regelverk med statistik som noggrant följs upp. Och ingen vill väl bo i det län där invånarna är sjukast i Sverige? Dessutom har jag förtroende för att den enskilde handläggare försöker göra sitt bästa.

- Blir du besviken om jag går i pension i stället för att överklaga? frågar mamma.

Men det blir jag inte. Jag blir rasande på dem som bestämt att det ska vara så här.

Eva läser grundlagen

Det finns människor i min närhet som är oroliga för att jag ska skriva något taskigt om Den Stora Förlovningen här i bloggen. Det tänker jag inte. Alltför mycket har redan sagts av andra. Dessutom unnar jag alla människor kärlekslycka. Däremot tänkte jag ta tillfället i akt att läsa ur Sveriges grundlag, successionsordningen:

”Prins och prinsessa av det kungliga huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke”

Och

”Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande”

Alla som tycker att det är schysst räcker upp en hand! Alla som tycker att det känns modernt räcker upp en hand! Alla som tycker att det är acceptabelt räcker upp en hand!

Konsumtion som konsumtion

Många tjejer gillar att köpa kläder, skor, smink och väskor. En del köper för mycket.

Många killar gillar att köpa teknikprylar, bössor, antikviteter och grejer till bilen. En del köper för mycket.

Den kvinnliga konsumtionen kritiseras ofta för att den är ytlig. Om killarna säger man "Jaaaaa, men han måste väl ändå få ha en hobby!".

Men det är ingen skillnad. Man köper grejer som man vill ha, som gör livet lite roligare. Och överkonsumtion är överkonsumtion oavsett om det är hifi-anläggningar eller svindyra pumps som kostar.

Här är en krönika som tar upp detta. Inte världens bästa, men hon vidrör problemet.

Ta reda på vad din blogg röstar på!

Jag har hittat en sajt där du kan testa vilket partis bloggar som just din favoritblogg (eller din blogg) röstar på. Jag har sagt till min blogg att den får rösta på vad den vill, men om den röstar på kd ska vi nog ha ett lite djupare snack...

Obaaaaaaama!

Så här såg det ut i går klockan 23:15 hos min kusin Monica och hennes man Ken som bor i USA, en timmes bilresa utanför Washington DC. "Man kan knappt fatta att det är sant", skriver hon.

Jag tycker att man kan konstatera att maktens ansikte förändrats under den här valrörelsen. Tidigare var makt synonymt med äldre män, en sådan som John McCain. Nu har en förhållandevis ung svart man vunnit valet i USA, och två kvinnor har kommit väldigt långt. Det var verkligen time for a change.

Ekotrenden inte över men behöver snyggas till

Ekotrenden är över enligt SvD:s E24. Enligt ledningen hos de stora lågpriskedjorna satsas det stort på ekologiska varor. Men ute i affärerna finns nästan ingenting, skriver de.

"– Alla våra butiker ska ha ekologiska varor, men de är inte speciellt snygga så det är ingen som vill ha dem, säger en tjej bakom kassan på en medelstor Hemtex-butik."

Och där har vi väl svaret på problemet. Ekokläder och dito heminredningsprylar är fortfarande för fula. Det är lite grann som föräldrar som ger töntiga namn till sina utvecklingsstörda barn: ekologiskt görs sämre än det behöver vara bara för att man inte tänker efter och inte förstår vilken guldklimp man håller i. Både barn och kläder förtjänar att vara fina.

En annan anledning till att det inte finns så mycket ekologiskt i hyllorna tror jag är att ekologisk bomull kostar 25 procent mer att framställa. Och så här i ekonomiska orostider känns det nog tungt för många.

Men visst finns det bra eko-alternativ för många. Så sent som i går besökte jag och en kompis Earth Collection i Gamla stan. Och där är det faktiskt inte dyrt. Min klädleverantör Orkan-Lia kör mycket med ekologiskt och med vintagetyger. Inte heller hon gör särskilt dyra saker. Och har man lite mer stålar kan man ju alltid gå på Ekovaruhuset. De har ju dessutom rea ibland och då brukar jag passa på.

Nej, ekotrenden känns intressantare än någonsin, men den behöver göras snyggare för att nå ut till de breda massorna.

Beståndet av orangutanger krymper drastiskt

I dag på lunchen började jag prata med en man som är vd för en av Sveriges största djurparker. Ja, vi deltog i en kurs i ett helt annat ämne, så det var ingen jag kände sedan tidigare. Han berättade att antalet orangutanger i världen halverats på bara två år. Det finns endast 3 000-4 000 kvar nu, vilket beror på skövlingen av regnskogen.

Det finns därför en kille som arbetar med att koordinera liven för alla orangutanger i djurparker i Europa. Samtliga är chipmärkta och han har en femtonårsplan för varje individ. Först graviditeten, sedan stannar orangutangbarnen hos sin mamma i fyra år tills hon stöter bort dem, och sedan kan de placeras i olika apreservat.

Det här är för övrigt ett fenomen som gäller alla utrotningshotade djurparksdjur. I dag fungerar djurparkerna alltså som genbanker och parningscentraler. Hårresande men fascinerande.

Frågan är bara: Vad ska man göra? Kan jag som privatperson göra något?

(Nota bene: Jag satt och åt medan jag fick denna information, och hade följaktligen inget anteckningsblock, så vissa uppgifter kanske inte är hundraprocentigt korrekta)

Slaget i Sävar, någon?

I dag fick jag ett meddelande om att regeringen har beslutat att stödja projektet "Sista Slaget" som ett led i firandet av märkesåret 1809.

Pressmedelandet är mystiskt på alla vis.

Man skriver att "Som en av flertal officiella aktiviteter under märkesåret planerar föreningen Interaktiv historia tillsammans med bland andra Umeå Kommun en reenactment (återuppförande) av Slaget i Sävar. Regeringen beviljar Umeå kommun 1,5 miljoner kronor i medfinansiering av aktiviteterna."

Ska man veta vad ett "Märkesår" är? Varför använda en så töntig term som reenactment? Och varför skickar regeringen ut det här?

Jag har växt upp inte så långt från Sävar, men slaget där var ingenting som togs upp i skolan. Fast vem vet, jag var kanske sjuk under just den lektionen? Att vi krigade 1809 och att det därmed snart är 200 år Sverige deltog i krig är något som jag, faktiskt, lärde mig på mjölkpaketet hemma i Västerbotten.

Jaja, friskt jobbat av Umeå kommun i alla fall! Förhoppningsvis ökar det turismen till gamla kära Västerbotten.

Jag har hittat en ambitiös webbplats om Sävar och kriget 1808-1809 här. Intressant läsning. Tyvärr verkar inte alla sidor fungera.

Bolagisering av kungahuset

Irene Arthur Wennerbom, 76, i Älvsjö har en debattartikel införd i dagens upplaga av Aftonbladet: Bolagisera kungahuset och sluta betala för kungabarnens nöjesliv

"Vi måste ifrågasätta kravet på höjt apanage. Kungen har själv flera företag enligt uppgift. Kungabarnen har egna förmögenheter som de bör använda till sina privata liv, och försörja sig själva. Apanaget ska ej vara till för privata utgifter, inte heller till kungabarnens nöjesliv, som ju inte sker som representation för Sverige.

Sålunda kan kungahuset bolagiseras till ett familjeföretag, där medlemmarna avlönas för sina tjänster."

Word.

Fler kvinnor bör få statyer

Endast en av tio statyer i Sverige föreställer en kvinna med namn och kläder på. Skandalöst. Vilken kvinna tycker du ska bli förevigad med hjälp av en staty? Gå in och kolla på Statyupproret.

Ett mejl från Filippas lanstingsrådssekreterare

Hängivna läsare kanske minns att jag mejlade till Filippa R den 27 maj. (Det här skrev jag) I dag har jag fått svar, inte av henne utan av en Jessica Rosencrantz.

Så här skriver hon:
"Hej Eva!

Tack för ditt mail till Filippa Reinfeldt, vilket jag har blivit ombedd att besvara. Jag beklagar att svaret dröjt något, vi får väldigt många brev hit.

Vi är väl medvetna om tillgänglighetsproblemen till landstingsfinansierade kiropraktorbesök.

Vi håller just på med en ny upphandling av kiropraktorverksamhet för åren 2009-2011, med möjlighet till förlängning med högst ett år. Upphandlingen avser kiropraktorverksamhet gällande utredning, diagnostik, behandlingsplanering, behandling och uppföljning av behandlingsresultat för patienter med besvär från nacke och rygg.

För närvarande utförs ca 45 000 landstingsfinansierade kiropraktorbehandlingar i Stockholms län till en kostad av ca 11 mkr per år.

I den nya upphandlingen utökas ramen till 16,4 mkr.

Beträffande tillgängligheten står det följande i upphandlingsunderlaget ”Leverantören skall kunna ta emot patienter vardagar minst mellan kl 08.00-17.00, vid behov, kvällstid. Leverantören skall erbjuda kiropraktorinsatser under hela året med hänsyn tagen till säsongsvariationer av behov”.

Dessa så kallade skallkrav kommer vi naturligtvis att följa upp. Det är inte acceptabelt att man inte kan erbjuda landstingsfinansierad vård hela året.

Med vänliga hälsningar

Jessica Rosencrantz
Landstingsrådssekreterare (m)"

Vad tycks? Det har ju gått tre månader, och det är så varmt hemma att det är svårt att tänka, men jag vet inte om jag är nöjd med svaret. De ska utöka budgeten, ok men det där med skallkraven känns lite luddigt. Det är väl landstinget som budgeterat för få timmar. Är det kiropraktorernas fel att det inte räcker? Jag måste få fundera mer.


Jaja, jag fick svar och en ursäkt för att det dröjt, det är bättre än väntat, faktiskt.