Återfödelsen

Jag var på tv i går. Återfödelsen är en svensk zombiefilm som visades på SVT. Om du lyckades missa mina tio sekunder av ära och berömmelse så kan du ju alltid närstudera dem på SVT play. Jag spelar en zombie som legat väldigt länge i vatten, och som knuffas framåt av en fångvaktare. Tid: 22:17 till 22:27. Det är inte bara jag som är bra, hela filmen är underhållande. ;-)

Dark eller Darth

T tycker att den lilla figuren jag fick i julklapp liknar The Dark Helmet mer än Darth Vader. Hmmmm?

Dark Helmet är tydligen en figur i Mel Brooks-filmen Space Balls som jag aldrig sett.

Eftertänksam rysare med mig

Vill du se en "visuellt imponerande och eftertänksam rysare"? En film som skildrar ett ungt pars liv i ett samhälle präglat av 30 års zombieepidemi? Och där man dessutom kan skymta mig i ett par sekunder om man inte blundar för mycket eller gräver för djupt i godisskålen?

Då bör du besöka Stockholms filmfestival! Där visas Återfödelsen!

Jag spelar en zombie som legat vääääldigt länge i vatten.

Svensk film var inte bättre förr

Hur mycket man än kan klaga på svensk film så har vi kommit väldigt långt sedan "Åsa-Nisse på hal is" spelades in 1954. Bara att lyssna på rösterna i det här klippet gör ont i öronen, ja det skär i hela kroppen. Pratade folk så där till vardags då också?

Jaja, man ska inte glädjas för mycket åt nuläget. En ny Åsa-Nisse-rulle med Kjell Bergqvist har premiär till jul så att alla svenskar som fått biocheckar av arbetsgivaren i julklapp har något att använda dem till.

Jag, en filmstjärna?

På vägen till ett lunchmöte i går fastnade jag och några kolleger på film. Snubben med kameran mixtrade med den, satt ner och hade inte satt på den - trodde vi. Ja, det gäller att inte blinka så mycket de första fem sekunderna, annars missar man mig...

I walked with the zombie

Jag fick på mig kläder som zombiefierats genom att kostymörerna hällt soja, te och annat klägg på dem. Jag bättrade själv på dem genom att ta en skalpell och göra hål i tröjan.

Sedan åkte vi till en mystisk anläggning i Högdalen och började filma. Vi befann oss ju i en stinkande fabrik eller vad man nu ska kalla det, så vi fick ha hjälm på oss hela tiden utom när vi filmade. Området var blött och lerigt. Kanske var detta det enda tillfället i mitt liv när det faktiskt var bra att jag blev smutsig.

Det blev mycket gående, fram och tillbaka, framför kameran. Och mycket väntande. Jag hade långkallingar under byxorna, flera par strumpor, "tjocksockar", flera tröjor, en fleecejacka och en vinterkappa på mig mellan tagningarna. Ändå frös jag mycket. En snäll sminkör svepte in mina sminkade händer i en handduk som lindrade kylan lite i alla fall.

Kvart över tolv var vi klara. Jag fick skjuts till Gullmarsplan och mötte där en hel del konstiga blickar i tunnelbanan. När jag kom hem tvättade jag av mig och åt havregrynsgröt med hjortronsylt. Jag var mycket nöjd med dagen!

När jag blev zombiefierad

5 AM
Work in progress
Ready!





















I går steg jag upp 4:20 och begav mig till Dramatiska institutet på Valhallavägen. Väl där träffade jag Annina, lärare på skolan, som skickligt sminkade mig till en zombie som legat länge i vatten! Tjusigt!

Många kvinnor drömmer om resor till exotiska länder eller att simma med delfiner. Men jag har länge drömt om att få vara med i en zombiefilm. Och nu skulle drömmen bli verklighet. Jag skulle vara statist i novellfilmen Återfödelsen, en examensfilm från Dramatiska institutet som faktiskt redan köpts av SvT.

Tvätta bort bakterierna

Svininfluensan fick oss att förstå vikten av god handhygien. Men om det är någon som fortfarande är tveksam kan ju vederbörande ta sig en titt på denna lilla film. Den är på danska men jag tror att du hajar ändå.

Rachael och jag?

Mina snälla vänner säger att jag liknar den brittiska skådespelerskan Rachael Stirling, en tjej som tydligen figurerar i tv-serier som Agatha Christies Poirot och Inspector Lewis. Faktiskt har jag aldrig sett någon film eller serie med henne. Tyvärr. Jag är dock smickrad över att ha en sådan tjusig lookalike. Eller - hon kanske bara är en wannabe? ;-)

Praktikanten Jerry, I love you

Utvecklingsstörda måste få synas mer i samhället. Därför applåderar jag Ica som kommer att ta emot mellan 500 och 1000 utvecklingsstörda som praktikanter i sina butiker framöver.

Butikskedjan skriver på sin webbplats: "Syftet med projektet är att få ICA-handlarna i landet att bidra till att väsentligt fler utvecklingsstörda i Sverige får möjligheten att bli sedda, att få arbeta tillsammans med övriga butiksmedarbetare och därmed bli betydligt mer delaktiga i det liv som vi 'normalstörda' lever. Alltför få utvecklingsstörda har i dag en meningsfull vardag."

Se senaste reklamfilmen med Jerry, en praktikant med Downs syndrom.

Läs mer om Icas projekt Vi kan mer

Tony Soprano är inte död...

...och inte hans underhuggare Paulie och Silvio heller. Nu kommer två filmer om Sopranos!

En lite läskigare Mary Poppins

The Shining som romantisk komedi

Nån som vill kolla?

Mitt liv, en dokumentär?

	Hva slags film er livet ditt?
	Mitt resultat: Knivskarp dokumentar Ditt liv er en knivskarp dokumentar. Ingen sak er for liten, ingen motstander for stor. Du retter søkelyset mot urettferdighet og sabler ned autoriteter på din vei.
	Ta denne quizen på Start.no

Mitt liv är tydligen en dokumentär. Tja, så länge det inte är en splatterfilm eller en katastroffilm får man väl vara nöjd. Vilken typ av film är ditt liv?

Sugen på vampyrer i Blackeberg

Jag brukar inte direkt jubla över svensk film, men just nu längtar jag helt vansinnigt mycket efter att få se "Låt den rätte komma in". Tidigt 1980-tal, mörker och vampyrer i Blackeberg, mmmmm....

Filmen har redan vunnit elva priser vid olika internationella filmfestivaler. Den har svensk premiär den 24 oktober.

Bra låt i mindre bra film

I går såg vi Tarantinos Deathproof på Canal Plus. Det är en film som jag har väldigt lite positivt att säga om. Konstlad coolhet och total avsaknad av hjärta. Det är synd. Handlingen är det egentligen inget fel på. Det borde kännas coolt med en film med många tjejer, men alla agerar fullständigt irrationellt och onaturligt. Som om en rymdvarelse gjort en film om tjejer på Jorden. Jag brukar gilla Tarantino annars.

En sak är i alla fall bra med filmen. Låten på slutet, en Serge Gainsbourg-trudelutt, här framförd av April March.

Vad skulle Viggo Mortensen ha gjort?

Förra veckan blev jag utsatt för ett omotiverat påhopp av en man som ville visa sin makt. Någon som ville prova en härskarteknik, möjligen bara för att jag är tjej och därigenom representerar något som han ogillar.

Mina känslor och mitt förnuft har sedan dess kämpat om makten medan jag gått runt och känt mig olustig i största allmänhet. Och tänkt att jag önskar att det fanns ett piller som gjorde att jag kunde glömma att vissa personer ens existerar. För jag bryr mig inte om vad den här personen tycker, men jag är chockad över hur otrevlig man kan vara.

Nu har jag en ny strategi; oavsett vilka negativa saker som än händer tänker jag "Vad skulle Viggo Mortensen ha gjort?"

Viggo är inte femtio än. Han ger ut diktsamlingar, lirar jazz, spelar i storfilmer, målar tavlor, talar förutom engelska och spanska även danska, svenska, norska och lite ryska, och medan han filmar på någon avlägsen ort passar han på att kreera en fotobok om hästar. Bara för att han kände för det, verkar det som. I samband med att han spelade in fantastiska Eastern Promises åkte han till Ryssland för att checka in den ryska maffian och hur den beter sig.

Allt det här skulle han inte klara av om han satte sig ner och oroade sig. Han kör nog bara på, tror jag, låter sig drivas av nyfikenheten och bryr sig inte om dumma människor som säger att han inte kan. Eller inte får. Å andra sidan är han ju man, och jag tror inte att han så ofta blivit utsatt för någon "lilla-gumman-nu-ska-jag-som-är-en-klok-man-berätta-hur-man-gör-på-riktigt-så-att-du-får-känna-dig-riktigt-dum-medan-jag-får-känna-mig-stor-och-stark-attityd". Han behöver inte heller fundera så mycket över kläder, smink och frisyr.

Jag vill vara som Viggo. Göra kul saker utan att någon stoppar mig. Gör mig till Viggo. Nu.

Fler konstigheter

Det här är någon sorts parodi på Sagan om ringen. Med svenska röster och allt.

En fullständigt meningslös trailer

Filmatiseringen av den första boken i Stieg Larssons trilogi, Män som hatar kvinnor, går upp på bio i mars nästa år. Trailern går nu att beskåda hos Expressen. De varnar för starka bilder och jag fattar ingenting. Först undrar jag om det är någon som springer i en skog, fast i rött ljus. Sedan kommer man närmare och då ser det ut som en scen ur CSI som ska illustrera hur det ser ut i ett mordoffers blodomlopp. Nä, det känns inte lockande.

Jag känner verkligen inte att jag, som det står i rubriken, smygtittar på Män som hatar kvinnor.

Sverige - himmel och helvete

Nu kan man köpa Sweden - Heaven and Hell hos Klubb Super 8. Det är en spekulativ italiensk chockumentär om det syndiga livet och konstiga sedvänjor i 60-talets Sverige!

I dagens nummer av SvD finns en artikel om filmen - Svensk dekadens i italiensk form
Trailern ser du här!