"Bra" 80-talsvideor

Min kollega B har visat mig några bra 80-talsvideor. Eller rättare sagt "bra". Stor dramatik och sköna moves utlovas.


(Om det är någon som kan ge sig på en tolkning till den här låten, som har någon bra idé om vad videon ska uttrycka - hör gärna av dig)


(Kanske nåt att träna in till nästa fest på jobbet?)

Karaoke i Sibirien

I fredags efter jobbet begav vi oss till Norrport, en sunk-pub här i Stockholm som har stabilt käk och vänlig stämning. Mål: att äta och sjunga karaoke. Det var Jerkan, Annika, Ann-Marie, Pia och jag. Nästan direkt inledde Annika och jag med en duett. Och sedan blev vi så laddade att vi genast skrev upp oss på listan för att sjunga en duett till. Det är något märkligt beroende- framkallande med att sjunga för andra, och jag hade kunnat sjunga hela kvällen. Men det var många på kö, människor i olika åldrar och med olika preferenser på låtarna. Annika körde senare ett solonummer, Your Song, och Pia rev av en bejublad version av Arvingarnas Eloise.
Om jag kan sjunga? Nej, det kan jag inte påstå. Men bryr jag mig om det? Inte alls. Dessutom är det en kul kick när några unga killar på skoj skanderar "Eva och Annika! Eva och Annika!" när man har sjungit en låt. Och karaokevärdinnan kallade mig skämtsamt för Eva-Babs när jag framfört Leva Livet. Jag känner mig fortfarande glad efter den här kvällen. Men en sak undrar jag: Varför är det alltid fel på texterna på skärmen? Är det medvetet?

Riktig lycka...

... är att en höstdag sitta vid sina föräldrars köksbord och dricka kaffe, samtidigt som lillbrorsan - utklädd till Dracula - sjunger med i julsånger på Youtube.

Att komma till jobbet ska vara som Dallas

Jag är en medelålders kvinna som lever ett medelklassliv. Det händer mycket, men särskilt spännande eller dramatiskt kan ingen påstå att mitt liv är. Därför brukar jag ibland, när allt känns stillsamt och vardagligt, lyssna på musik som skapar en mer dramatisk stämning. Exempelvis ledmotivet till Pirates of the Caribbean.

Det är inte alltid lyckat. För en tid sedan fick jag ett seriöst, men inte allvarligt, telefonsamtal medan jag satt och lyssnade på ledmotivet till Mission Impossible. Som tur är tror jag inte att den som ringde hörde så mycket av musiken. Antagligen inget alls.

När jag kommer till jobbet vill jag i alla fall höra intromusiken till tv-serien Dallas. Jag föreställer mig att jag går upp för trapporna och möter folk som är inbegripna i ett viktigt samtal, men när de får syn på mig skiner de upp och vinkar. Sedan går jag förbi kopieringsmaskinen. Den som kopierar vänder sig om och ler glatt. Alla är välsminkade och har fluffigt hår. Ungefär så.

På bilden illustrerar min kollega Angelica hur det skulle kunna se ut när jag anländer, Dallas style.

Helg i Klippan

Det är söndagkväll och jag sitter på ett tåg som ska ta mig från Skåne till Stockholm. Vi har varit nere i Klippan över helgen för att fira två kompisar som fyllder 50. Trippen har varit trevlig, men tyvärr har jag blivit dunderförkyld. Så dålig att jag fick lämna festen alldeles för tidigt.

Egentligen är det inte konstigt att jag blir förkyld. Jag sitter i kollektivtrafiken i flera timmar varje dag, plåtburkar på hjul och spår där bakterierna frodas bland hundratals människor. Sedan har nästan alla på jobbet barn på dagis, och där cirkulerar ju förkylningarna så här års. Och så går jag på gymmet där massor av människor svettas ihop.

I Klippan stänger affärerna tolv eller ett på lördagar, som i Skellefteå på 70-talet. Man hinner ju knappt stiga upp och ta sig till stan innan allt stänger. Fast det är trevligt där ändå.

En tung helg

Det känns rätt tungt just nu. Vansinnesdådet i Norge. Den ekonomiska krisen i USA. Och sedan går Amy Winehouse, en av vår tids största artister, och dör. T och jag sitter tysta och tittar på nyheterna. Det är obehagligt.

Om jag trodde på astrologi kanske jag skulle förklara allt det här hemska med att planeterna står i en viss ordning. Nu tror jag att det är en otäck slump att allt händer just nu.

Om du inte äger Amys platta Back to black tycker jag att du ska skaffa den. Nu.

Bästa covern?

Kom an katten! Det svänger ju!

Grattis Bettan, 64 år i dag!

Förkyld i en mörk hall

Jag sitter i min hall och svettas. Jag är förkyld men tänker att det snart går över. På bilden äter jag en macka med Västerbotten-tema, från den gångna långhelgens matfestival "Smaka på Stockholm". Västerbotten - enda länet som har en egen ost och Ingemar Stenmark.

Förra veckan skakade jag hand med den här mannen, backstage på Cirkus i Stockholm. Han såg trött ut. Något vi har gemensamt alltså.

Reflektion: I många år har han varit för gammal för mig. Nu är jag helt plötsligt för gammal för honom. Hans tjej är är elva år yngre än jag. Vad hände?

Laddar för chilin

Chris Spedding är domare i kvällens chilikokartävling. I morgon spelar han med Bryan Ferry här i Stockholm, fast då kör han förmodligen inte den här låten...

Och så här lät det i lördags...

Tyvärr bara en kort snutt...

Releaseparty - Stupiditys nya platta Move!

I lördags var det releaseparty för Stupiditys nya platta Move! Vi höll till på partybåten Vieille Montagne vid Söder Mälarstrand. Anna, basisten, hade tillverkat vimplar som hon dekorerat båten med. Coolt, tycker jag

Chilikokartävling

Det här tycker jag att du ska gå på om du är i Stockholm den 29 maj: Chilikokartävling, mat, öl, musik!

Ännu en 80-talsvideo

Sångaren får mig att tänka på KD-ministern Mats Odell. Inte helt lyckat med andra ord. Tjejernas rörelser får mig att fundera på en karriär inom dansen. Fast låten är bra.

Textredigering i all oändlighet

Jag sitter och skriver på min bok. Just nu har jag cirka 150 sidor och det börjar bli svårt att hålla reda på vad som händer var och i vilken ordning scenerna kommer. Det brukar sägas att om folk visste vilket arbete det är att skriva en bok så skulle ingen ens försöka. Och att de som verkligen lyckas är de som står ut med att redigera, redigera, redigera i all oändlighet. Jag har ingenting emot att bearbeta, tvärtom är det något som jag vant mig vid efter åratal av arbete med text. Men ibland tenderar jag att tappa farten, för det är så mycket annat som händer runtomkring. Dessutom undrar jag ibland vad som blir kvar efter att jag strukit och lagt till.

Därför är den här låten inspirerande. Det är originaldemon till Heaven 17:s hit Temptation, och i den här versionen tycks låten ha parat sig med Tainted love. Men man hör ändå vilken låt det är och vilken potential den har. En kraftig bearbetning krävdes, men sedan blev det en jättehit.

Gympa med clownen Manne

Jag har varit på ett skojigt gympapass i dag, med en ledare som spelar banal disco, Arne "Rosen" Quick och Rammstein med samma glödande entusiasm. Clownen Manne var också där, och jag noterade att han klarade schlager-disco-movesen bättre än jag, men vänta bara när värken i min stortå har gått över... Jag promenerade till gympan, för även om jag inte vill bli brun så vill jag få i mig vitaminer. Här är för övrigt en liten text om D-vitamin som jag skrivit, givetvis tillsammans med experter på området.


Annars gör jag inte så mycket, letar jobb och tokdiggar den här låten på repeat:


Fast snart ska jag i väg och kolla på en feelbad-rulle med Nicole Kidman. Annika och jag har fått gratisbiljett via Filmfestivalen.

Jodå, budskapet går fram...

Jag vet inte vad som är bäst: scenkläderna, den varierade texten, dansen eller själva sången...

Mycket skrik för lite ull

Maken och jag genomled finalen i mello i går eftersom inga av våra dyra filmkanaler erbjöd någonting intressant. Så mycket tid och pengar som måste ha lagts på effekter, dansare, kläder, produktion, träning, bantning och allmänt lull-lull. Ändå saknas det viktigaste: bra låtar. Man låtsas ju fortfarande att det är en låtskrivartävling och trots tusentals bidrag är det alltid samma gubbar som sitter och vinkar när man presenterar vem som skrivit låten. Sketcherna = humor utan humor.

Nä, säga vad man vill om den här låten, men originell är den i alla fall.

PS. Om jag verkligen hade tvingats rösta, hade jag röstat på vinnarlåten, men håll med om att den låter lite som Lili & Susies gamla 80-talsdänga Oh Mama.

Stupidity i väst

Maken är som sagt på turné. Stupidity spelade i Oslo i går och den här mannen fanns i publiken. Han tyckte att de gjorde en bra spelning.

Seg tisdag

Jag känner mig trött och sliten. Först en veckas förkylning, och sedan en intensiv vecka som kröntes av Stupiditys spelning på en bowlinghall vid Gullmarsplan i lördags. Nu har T åkt till Norge på turné, så jag är gräsänka. I dag ska jag söka ett jobb, gå på yoga och sedan hoppas jag att det är väldigt bra filmer på tv i kväll.

Parentes: Min amerikanska kompis tycker att vår tvåa på 55 kvadrat är väldigt stor. Motsvarande lya hade kostat cirka 20 000 kronor i månaden att hyra på Manhattan. Där hade vi troligtvis varit tvungna att ha en inneboende för att klara oss ekonomiskt. Så släng er i väggen alla som tycker att vi bor litet!