Surt på Stadsbiblioteket

Jag hade trott att de flesta som har med andra människor att göra i jobbet numera har förstått att man bör sträva efter att vara trevlig mot kunden eller patienten. Eller boklånaren. Men i dag blev jag påmind om att det finns folk som inte ens försöker.

Jag hade efter en googling funnit en tidning med årgångar från 1929 och framåt som jag behövde i mitt arbete. Jag trippelkollade att den skulle finnas på Stadsbibliotekets tidskriftsavdelning och begav mig dit. Väl där möttes jag av en sur bibliotekskille som redan vid min fråga om tidskriften signalerade att den knappast fanns där. Han kollade i sin dator och jag gjorde ett försök att småprata.

Jag: Tänk så många olika tidningar det finns.
Han: Som har funnits menar du.

Han hittade inte tidskriften i sitt register. Och jag sa att jag faktiskt sett att den skulle finnas där.

- Var såg du den då?, sa han med ett tonfall som gjorde att frågan i stället fick innebörden "Det tror jag inte ett dugg på". Och han talade om att de minsann inte alls har alla tidningar där. Och långt ifrån alla årgångar. Det är bara KB som har alla tidningar.

- Hittar jag den inte här, sa han och pekade på datorskärmen, så finns den inte.

Till slut sa han att han skulle gå ner i källaren och kolla om den fanns. Jag såg mig om i lokalen och funderade på om gubben som satt och läste en årgång av Trailer med förstoringsglas hade fått samma bemötande. Efter en stund såg jag bibliotekskillen igen och då sa han att tidningen mycket riktigt inte fanns.

Ni andra som är läskunniga kan ju kolla länken till tidskriften här. Håll med om att man får intrycket av att den är tillgänglig.

Till bibliotekssnubben vill jag säga följande: Om du tycker att ditt jobb är så tråkigt att du hellre sitter och läser kurslitteratur på arbetstid än hjälper besökare så bör du byta jobb. Snarast.