När jag lämnade Skellefteå för Uppsala som nittonåring arbetade jag i hemtjänsten den första sommaren, och alldeles för många somrar därefter. I min grupp jobbade två tanter med krullpermanent och som färgade de vita stråna blålila. De hade töntiga polyesterblusar och pratade som små möss i en Disneyfilm. De verkade inte nämnvärt yngre än de 85-taggare de tog hand om. Men det var de. De var 58 respektive 60. Nu när jag ser på dagens 60-nåntingkvinnor är situationen drastiskt förändrad. Till det bättre. Och det handlar inte om att jag själv blivit äldre. Kvinnor runt 60 klär sig snyggt. De försöker inte se yngre ut, men de vet vad de passar i och de sköter om sitt utseende.
Jag ser med stolthet på min egen mamma som fyllde 60 i somras. Hon ser faktiskt skitfräsch ut. Själv tycker hon nog att hon borde gå ner i vikt, men att hålla sig smal när man har artros och ont i hela kroppen efter ett långt arbetsliv inom vården är väl överkurs ändå?
Bilden föreställer min mamma Elisabeth och min bror David på Golden Hits i december.
4 kommentarer:
din mor verkar vara väldigt läcker, släktar du på henne?
nyfiken, 60 du måste skoja.
Elisabeth är ser verkligen ung och fräsch ut. Du brås nog på henne eftersom du själv ser så ung ut.
jag fick visa legg på bolaget då jag var 35, tror du har också provat på det vid den åldern.
mamma
Nu vet jag att min mamma brukar läsa din blogg och hon är stilig i sitt grå hår.
Men jag hoppas också kunna se så här naturligt fin ut med lite färg på stråna vid 60...
/Sara
Skicka en kommentar