Jag har suttit och fyllt i en massa larviga uppgifter på nätet i dag. Det är inte bra för själen och självkänslan. Vad är det egentligen för idioter som sitter och konstruerar formulär som arbetssökande ska fylla i? Hör det till exempel till allmänbildningen att veta att ett jobb som journalist ska registreras under kategorin "Finans och sälj" och inte under "Kontor" som jag valt. Jag säljer ju ingenting, men sitter på kontor gör jag ju ofta. Men jo, jag förstod i alla fall att journalist inte hör till kategorin "Chefsrekrytering".
Att fylla i alla jobb man haft, alla kurser man någonsin gått, och dessutom räkna upp under vilka år, månader och dagar kräver koncentration. Ibland släpper man koncentrationen, kanske för att katten jamar i bakgrunden. Och då blir det fel, men jag tänker att jag går in och rättar till det sedan. Fast när jag tryckt på en knapp för mycket försvinner allt in i ett tomt, svart hål. För alltid. Det går inte att ändra. Jag vet inte var mina uppgifter är. Vem har dem? Kommer någon någonsin att läsa dem? Kanske kommer någon i en helt annan civilisation att hitta dem om några tusen år? Och kanske blir då mina personliga brev en del av en helig skrift? Jag blir ett helgon, Sankta Eva.
Sedan, när jag tagit sats och för att skriva en ansökan, så påstår datorn att disk f respektive c är full. Det går inte att spara ändringar i worddokument! Fast det är bara ljug. Datorn är inte ens halvfull trots att vi regelbundet proppar den full med bilder, texter och just jobbansökningar.
Jag behöver en paus. Från allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar