Jag åt en semla i går. Och tyckte att den var ganska god. Under många år hade jag faktiskt svårt att ens titta på dem. För under min uppväxt skapade min far, uppfinnaren, en maskin som gör semlor.
Det var liksom ett bord där man puffade in bullen, en arm skar av locket, semlan åkte framåt och en annan arm pressade dit mandelmassan, en tredje grädden osv. Det blev inga lyxsemlor förstås, men helt godkända "brukssemlor". Patentet såldes senare till Umebagaren som därmed rationaliserade hela semmelsäsongen.
Under tiden som maskinen prövades ut var min pappa tvungen att testa den om och om och om igen. Varje dag kom han hem med brickor fulla av semlor och uppmaningen att äta så många som möjligt. Vi hade semlor i kylen, i frysen, på skohyllan, ja överallt. Under den här perioden framställde pappa och hans dåvarande kompanjon Stig dessutom två instruktionsvideor: Selma The Movie I och II. Riktiga höjdare.
5 kommentarer:
Semmelmaskinen var det stora samtalsämnet vid middagsbordet i förrgår - kidsen är djupt imponerade av din far och hade vilda idéer om hur maskinen funkar! /KE
Vilken far!! :-)
kram
E.
oj vad jag skrattade. Ser detta framför mig. Påminner mig om den där historien om när våra båda fäder skulle lacka om en bil och sälja den i sin ungdom. Dom hade dock ingen lackspruta utan knäckte idén om att bygga om farmors dammsugare så den blåste istället för sög och bygga ett munstycke. Dom gjorde det och det värsta var att den fungerade tydligen hyfsat bra också. Sedan sålde dom bilden men fick köpslå om priset efter hur mycket bensin det var i tanken :-)
Wow! Det där med bilen har jag aldrig hört talas om, men det låter som de i ett nötskal. Mina föräldrar köpte för några år sedan en Flowbie på tv-shop. Det är en sorts hårklippningsmaskin som består av olika munstycken och en slang som man kopplar till dammsugaren. Den använde min mor till att klippa hela familjen (allt hår sugs upp i dammsugaren). Och den lånades även ut till pappas kompanjon som använde den till att klippa sin hund. Hehe!
Hörde mig för om dammsugaren. Det stämde förrutom att bilen inte skulle säljas, det vr tydligen nån annan bil dom fixade med där det där med bensinen fick avgöra priset. Detta var en Borgvard Isabella som tydligen fanns kvar i huset i flera år.
Skicka en kommentar