Riktig lycka...

... är att en höstdag sitta vid sina föräldrars köksbord och dricka kaffe, samtidigt som lillbrorsan - utklädd till Dracula - sjunger med i julsånger på Youtube.

Den överskattade auktoriteten

Jag har alltid förvånats över den beundran som arroganta och auktoritära människor får. Många, ofta kvinnor, tycks tro att arroganta människor bär på något alldeles fantastiskt under ytan, och så ägnar de tid åt att försöka locka fram guldet under allt det hårda. Och när sedan den auktoritära typen släpper loss för en gångs skull, tycker folk att det är så härligt.

Faktiskt tror jag att det kan vara ett bra karriärknep att alltid tycka att alla andra har fel och visa det tydligt även om man blir överbevisad. Ingen vågar till slut säga emot en. Detta bör i alla fall funka om man är man.

Författaren Lena Andersson skrev i gårdagens DN om det här fenomenet: "Att glömma sig själv är förutsättningen för kreativitet och lust. Auktoritära människor gör att man aldrig glömmer sig själv. Man är iakttagen och granskad, samtidigt ignorerad. Man blir en tiondel av sin personlighet, en ögontjänare och ett visset blomster. Som människa, som journalist och som fotbollsspelare."

Läs Auktoritära utsöndringar här.

Oktoberfix

Det regnar ute och jag har fullt upp. Med allt. Fixar med jobbsökeriet. Ringer mindre roliga samtal å bostadsrättsföreningens vägnar. Försöker boka lokaler till en tillställning i november. Försöker lära mig fler dataprogram. Försöker att inte stressa.

Ibland pausar jag från sysslorna. Tränar eller läser en tidning. Fast om jag ligger på sängen blir Grace sur. Ibland blir hon så sur att hon bajsar utanför lådan som ren hämnd. För sängen är hennes på dagarna.

Apropå tidningar så tycks det vara fler än jag som reagerat på omslaget på nya magasinet Pappa.

Smygsnuskigt märke?

För att pigga upp mig själv har jag beställt nya strumpbyxor. Jag köper för det mesta från samma firma men blir alltid fnissig av deras logotyp som hrm... inte riktigt funkar på svenska. Den här gången blev det svarta och grå strumpbyxor med fejkstövelmönster från det italienska märket Trasparenze som åkte ner i korgen. Man måste ju ha nåt snyggt på benen när det blir mörkt och kallt. I övrigt jobbar jag hårt på kulturtantslooken, hehe!

Dagens meddelande

För folk med mycket tid. Väldigt mycket tid.

Dejtingtips från 1930-talet

Prata inte om kläder, se aldrig uttråkad ut och sitt inte i konstiga positioner. Det var några av råden som gavs i en dejtingguide för kvinnor 1938.

Kofta och kompisar

I går var jag på stan hela dagen med två kompisar. Vi fikade, shoppade, drack öl och åt mat på en sydamerikansk restaurang. En perfekt kombination. Jag känner mig väldigt uppiggad av det. Dessutom köpte jag en supergosig kofta som ni nog kommer att få se mig i ofta framöver. (Färgen är knalligare än vad som framgår av bilden) Ja, nu märker jag att jag låter lite som en banal modebloggare, men äh! det struntar jag i just nu.

Stressiga september

September har hittills varit en hektisk månad för mig. Jag har jobbat, pendlat, varit förkyld, varit på fest i Skåne, hållit på med min brf och - faktiskt - blivit färdig med min roman. Det sistnämnda känns fantastiskt de korta stunder jag faktiskt förstår att jag klarat det. Nu börjar en ny resa: att få ett förlag att nappa.

I oktober väntar arbetslöshet och oviss framtid på mig igen. Men jag tänker att det löser sig förr eller senare. Helst förr.

Gott med rabarber och kyckling

I går gjorde jag en gammal favoriträtt till middag - rabarberkyckling! Perfekt om man har en massa rabarber men tröttnat på att göra paj och kräm.

Receptet kan tyckas en aning märkligt. Förutom kyckling och rabarber innehåller det bland annat vitlök, sambal, grädde och honung. Men det blir jättegott. I receptet tipsar de om att man ska ha färskpotatis till, men det har jag svårt att förstå. Ris eller mathavre eller möjligen ris blandat med quinoa skulle jag säga är det givna tillbehöret. Slarva inte med honungen, då blir det för syrligt. Och jag brukar inte ta vispgrädde utan mellangrädde eller matlagningsgrädde, för det blir gott ändå.

Ingredienser
4 port
500 g kycklinglårfiléer
1 tsk salt
Smör
3 dl rabarber i bitar
2 dl vispgrädde
1–2 msk honung
2 msk konc kycklingfond
1/2 tsk sambal oelek
1 pressad vitlöksklyfta
1/2 dl hackad gräslök

Gör så här
Sätt ugnen på 225°. Salta kycklingen och bryn den i smör i en stekpanna. Lägg kyckling och rabarber i en ugnssäker form. Vispa ihop övriga ingredienser och häll det i formen.
Tillaga i mitten av ugnen ca 15 min. Garnera med gräslök. Servera med färskpotatis eller ris.

Om du vill se en inspirerande bild finns den här.

Intressant glassreklam

Tydligen en populär produkt i Australien. Reklamen för Golden Gaytime lär sitta på var och varannan buss... Den har funnits sedan 1960-talet och man har inte bytt namn på produkten trots att gay har bytt betydelse.

Dagens viktiga meddelande

En lapp som synts på Folkungagatan i Stockholm. (Tack Adrian)

Att komma till jobbet ska vara som Dallas

Jag är en medelålders kvinna som lever ett medelklassliv. Det händer mycket, men särskilt spännande eller dramatiskt kan ingen påstå att mitt liv är. Därför brukar jag ibland, när allt känns stillsamt och vardagligt, lyssna på musik som skapar en mer dramatisk stämning. Exempelvis ledmotivet till Pirates of the Caribbean.

Det är inte alltid lyckat. För en tid sedan fick jag ett seriöst, men inte allvarligt, telefonsamtal medan jag satt och lyssnade på ledmotivet till Mission Impossible. Som tur är tror jag inte att den som ringde hörde så mycket av musiken. Antagligen inget alls.

När jag kommer till jobbet vill jag i alla fall höra intromusiken till tv-serien Dallas. Jag föreställer mig att jag går upp för trapporna och möter folk som är inbegripna i ett viktigt samtal, men när de får syn på mig skiner de upp och vinkar. Sedan går jag förbi kopieringsmaskinen. Den som kopierar vänder sig om och ler glatt. Alla är välsminkade och har fluffigt hår. Ungefär så.

På bilden illustrerar min kollega Angelica hur det skulle kunna se ut när jag anländer, Dallas style.

Helg i Klippan

Det är söndagkväll och jag sitter på ett tåg som ska ta mig från Skåne till Stockholm. Vi har varit nere i Klippan över helgen för att fira två kompisar som fyllder 50. Trippen har varit trevlig, men tyvärr har jag blivit dunderförkyld. Så dålig att jag fick lämna festen alldeles för tidigt.

Egentligen är det inte konstigt att jag blir förkyld. Jag sitter i kollektivtrafiken i flera timmar varje dag, plåtburkar på hjul och spår där bakterierna frodas bland hundratals människor. Sedan har nästan alla på jobbet barn på dagis, och där cirkulerar ju förkylningarna så här års. Och så går jag på gymmet där massor av människor svettas ihop.

I Klippan stänger affärerna tolv eller ett på lördagar, som i Skellefteå på 70-talet. Man hinner ju knappt stiga upp och ta sig till stan innan allt stänger. Fast det är trevligt där ändå.

Temporära tatueringar

Jag har ett rent teoretiskt intresse för tatueringar och piercingar. Jag skulle vilja gilla dem, men de flesta motiv passar helt enkelt inte med kroppen de sitter på eller de kläder som bärs. Dessutom vågar jag påstår att det är snudd på omöjligt att hitta ett motiv man inte tröttnar på inom, säg 10-20 år. Nån gång på 90-talet minns jag att en granne sa att han funderat på att skaffa en tatuering, och att det enda motiv han visste att han skulle gilla i resten av sitt liv var en yin&yang-symbol. Och hur fräscht känns det 2011? Va? Ska vi ringa och fråga?

(Jaja, nu nickar någon och säger att man inte ska skaffa en tatuering för att det blir fult när man blir gammal. Det argumentet köper jag inte riktigt. Säg nåt som inte nöts och blir fulare med tiden? Dessutom: när man är 25 ska man inte oroa sig för hur skrynklig man kommer att vara vid 70)

Hur som helst. Jag föredrar fejktatueringar på strumpbyxor. Och nu har jag också hittat gnuggisar som verkar riktigt lovande. Söta, va? Du kan beställa dem här.

Återfödelsen

Jag var på tv i går. Återfödelsen är en svensk zombiefilm som visades på SVT. Om du lyckades missa mina tio sekunder av ära och berömmelse så kan du ju alltid närstudera dem på SVT play. Jag spelar en zombie som legat väldigt länge i vatten, och som knuffas framåt av en fångvaktare. Tid: 22:17 till 22:27. Det är inte bara jag som är bra, hela filmen är underhållande. ;-)

Fastnade på bild

I dag var LT i Södertälje på besök under den tysta minut som hölls i Stadshuset. Tittar man väldigt noga på bilden så ser man mig.

En tung helg

Det känns rätt tungt just nu. Vansinnesdådet i Norge. Den ekonomiska krisen i USA. Och sedan går Amy Winehouse, en av vår tids största artister, och dör. T och jag sitter tysta och tittar på nyheterna. Det är obehagligt.

Om jag trodde på astrologi kanske jag skulle förklara allt det här hemska med att planeterna står i en viss ordning. Nu tror jag att det är en otäck slump att allt händer just nu.

Om du inte äger Amys platta Back to black tycker jag att du ska skaffa den. Nu.

Bästa covern?

Kom an katten! Det svänger ju!

Leve luftkonditioneringen

Efter en omfattande marknadsundersökning har maken och jag har köpt en luftkonditioneringsmojäng i dag. En vit låda på 18 kilo. Det tog en bra stund att montera den och bestämma var den skulle stå. Vi måste leda ut värmen via en slang genom fönstret, vilket innebär att vi måste slänga ut katten ur sovrummet när vi satt på den precis som vi gjorde när vi bara hade fläktarna. Men det går fort att få sovrummet riktigt svalt. Jag känner en lyckotår rinna längs ena kinden. För man kan inte fungera normalt när det är 31 grader varmt i sovrummet.

Om nu någon skulle ha synpunkter på och kunskaper i hur värmen leds ut ur sovrummet så är du hjärtligt välkommen hit för att bygga ett nytt luftfönster med hål för slangen.

Ett nytt jobb

Mycket har hänt på sistone. Eller snarare: En stor grej har hänt. Jag har fått jobb. Ett sommarjobb i tre månader. Jag sökte en tjänst i måndags. De ringde i tisdags och i fredags skrev jag på kontraktet. I morgon börjar jag. Så jag är glad.