Jag sitter och söker jobb på dagarna. Inget nytt alltså. Jag skriver ut annonser, stryker under och försöker anpassa mina ansökningar efter dem, funderar på vad arbetsgivaren har och vad jag har att erbjuda. När jag är klar låter jag maken läsa, eller någon kompis, ibland båda. Ofta tycker jag mig höra en liten suck från dem när jag har en ny ansökan på gång. Arbetsförmedlare och proffs i tidningarna säger att man ska sticka ut i sin ansökan, annars märks man inte. Men jag vet inte om jag tror på det till hundra procent. Självklart ska man jobba mycket med sina ansökningar och verkligen framhäva sina styrkor och kunskaper. Men att specialbeställa tårtor med sitt cv på eller skriva sin ansökan på ölunderlägg funkar nog bara i vissa branscher, i andra ses det som larvigt. Och det handlar mycket om vem som tar emot ansökan.
En gång skulle vi rekrytera en informatör på ett ställe där jag jobbade. Alla i arbetsgruppen fick titta på högen av sökande och säga vilka vi trodde skulle passa. En sökande talade glatt om att hon varit joker i en dokusåpa, och det fick mig att välja bort henne direkt. Ja, hennes meriter var inte något vidare heller, fast det var jokerskapet som var droppen. Men visst stack hon ut.
Jag tror inte heller att det räcker med att sticka ut om man inte har de meriter som krävs eller helst mer. Rekryterare vill ha någon som kan göra jobbet utan längre startsträcka, ja helst utan någon startsträcka alls. Handen på hjärtat, skulle du inte göra likadant om du hade betalt för att vaska fram lämpliga kandidater?
Det finns alltid massor av kandidater till alla tjänster, och vill arbetsgivaren ha en kille med träben från Medelpad som kan flytande swahili så går det säkert snabbt att ordna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar