Jag är på väg från tunnelbanan med tunga kassar när han dyker upp. Han vill att jag ska köpa Situation Stockholm men jag säger som det är:
"Jag har inga pengar på mig, men nästa gång så..."
Han följer efter mig och fortsätter prata. Har jag varit och shoppat kläder? Jag säger nej och berättar att jag varit och bytt en brödrost som inte fungerade.
"Så bra att du fick byta då", säger han muntert innan han konstaterar att båda ska till samma ställe: Systembolaget.
Vi skiljs åt och jag upprepar mitt löfte om att handla en tidning nästa gång. När jag kommer ut med ännu fler och tyngre kassar dyker han upp igen. Han hinner fråga om jag vill köpa en tidning innan han känner igen mig.
"Får jag säga en sak..." säger han sedan. "Ja, du måste lova att ta det som en komplimang." Jag håller andan och väntar på nästa replik. "Du skelar lite, lite och det är så himla gulligt så jag skulle vilja hoppa upp i din famn och krama dig."
"Det är nog ingen bra idé", säger jag och tittar menande på kassarna.
"Nej, det är nog inte det", säger han, vinkar glatt och går därifrån. Jag betraktar honom bakifrån. Han når mig till armhålorna, max, och jag skulle lätt kunna bära honom. Jag hoppas att han hittar någon att krama.
4 kommentarer:
Vilket underbart möte i vardagen. :-)
Glöm nu inte bara ha en femtiolapp i cash i fickan till nästa gång.
Det var ju någon snubbe, lite på lyran, som till Erika sa något i stil med "du var en vacker flicka, ja, medelålders, men alltså en medelålders vacker flicka..!"
Henke F
Vilket fint möte. Hoppas han hittar nån att krama.
Det är sant. Det är lite charmigt med folk som skelar.
Fint möte!
Optikern säger att jag har en dold skelning. Maken har aldrig sett den. Inte jag heller. Det var nog önsketänkande från killens sida.
Skicka en kommentar