onsdag 19 mars 2008

Smågodis, djävulens påfund?

Jag köper nästan aldrig smågodis. Dels tycker jag inte att det är så gott, dels tycker jag att det känns ohygieniskt med tanke på att folk går och plockar med händerna, och de där skoporna åker väl ner på golvet med jämna mellanrum. Nä, jag föredrar snobbig choklad i små bitar.

Den här veckan har vi dock haft gigantiska påskägg fulla med diverse godis på jobbet. I början åt jag av chokladbitarna med papper på, men sedan gick jag över till de billiga, skummiga och fluffiga sakerna. Och sedan dess har jag ätit och ätit och ätit... Det går inte att sluta, och jag blir aldrig tillfredsställd. Så fort jag avslutat ett arbetsmoment går jag till ägget och mumsar i mig något onaturligt som dallrar av estrar och döda djurdelar och...

Faktum är att jag tycker att smågodis funkar som en drog, och jag tror att det är inkörsporten till sockerberoende. Fast jag smaskat hela eftermiddagen kände jag ett konstigt sug i magen redan vid femsnåret.

2 kommentarer:

nitro2k01 sa...

Japp, och så är det. Socker är beroendeframkallande. Dessutom är det inte heller mättande, utan gör att du får ett blodsockerfall efter ett tag, vilket i sin tur leder till mer hunger. Som du har upptäckt själv. Men det är itne dig det är fel på, det är socker som funkar så ärätt coh slätt.
Själv äter jag jag bara choklad när det gäller godis, och då helst någorlunda bra kvalitet. Alla former av skumgodis ger mig inte tillräckligt mycket för att det ska vara värt det.

Eva sa...

Choklad rockar! Det är det enda godis jag köper (mörk och med nötter helst), förutom en gång i kvartalet ungefär då jag köper en påse Jättesalt och trycker i mig. Det ska vara så salt att det svider i tandköttet.