Use it or lose it, brukar man säga om kunskap. Mycket av den kunskap jag tillägnat mig i livet har jag förlorat för att jag inte använt den, eller inte använt den tillräckligt. Det finns dessutom kunskaper som jag använt så flitigt att jag trott att de skulle följa med mig till graven, men som jag ändå förlorat. Därför blev jag lätt skrämd av den plötsliga insikten om att jag fortfarande kan texten till Owe Thörnqvists låt Näcken. Jag menar, när tänkte jag på den sist? 1983? Å andra sidan har jag aldrig påstått att jag är riktigt normal.
Om ni inte är snälla kommer jag hem till er och sjunger den för er! Muahahahahaaa! (vansinnigt häxskratt)
3 kommentarer:
”...fixa brudar till änglakören... det är jag som är vivören...” det som asken Yggdrasil till hela den svenska lyrikhistorien! En milstolpe, ett gränssnitt, ett poetiskt paradigmskifte... Karin! ingår detta inte i grundkursen på Bibliotekshögskolan, så....? /Henrik
Jag vill minnas att jag tyckte att den här låten var nästan lika bra som "Hälsa dom därhemma" som låg på Svensktoppen vid samma tid. Och att jag hade svårt för samtida "Vid en liten Fiskehamn".
Henrik: jag tror det ingår, men jag var litet slö med pluggandet då så jag kan ha missat det. Vilket jag sörjer över för jag har också haft en intensiv (och lång) Owe Thörnqvist-period. Kan jag allt utantill längre? Tyvärr inte. Och Näcken minns jag inte alls. /Karin
Skicka en kommentar