Jag brukar aldrig sola. På 1980-talet, då moderna människor hade klippkort på solariet och stekte sig på stranden med sololja utan någon som helst solskyddsfaktor, satt jag mest inne i mitt rum och lyssnade på The Sisters of Mercy och åt bullar på somrarna. Min mor påpekade ständigt att "man ser ju ändå fräschare ut med lite färg", men jag nappade inte på det argumentet. En tub med solskydd finns alltid i badrummet, och i dag ser jag betydligt fräschare ut än många i min ålder och har en hy nästan utan rynkor (jaja, bekymmersrynkan sitter ju där den ska förstås).
Fast i dag hände något som fick mig att fungera. Jag besökte Kungsträdgården där ett jippo kring ett lopp för löpare med stilettklackar pågick. Det var goodiebags, tävlingar och ballonger. I ett hörn stod en tjej med en liten manick som genom tryck på underarmarna och kinden kunde fastställa hur länge man kan vara ute i solen utan solskydd innan huden tar skada. Hon testade på mig och svaret var sju minuter! Sju minuter! För att kunna vara ute i solen i två timmar utan att ta skada måste jag ha spf 20! Och det tar ibland flera år innan solskador syns, så man kan var skadd utan att veta om det.
Efter mig i kön till den här manicken stod en gyllenbrun man i 50-årsåldern som enligt egen utsago klarade sig bra i solen utan att bränna sig. Hans "facit" blev 15 minuter...
Nu åker solskyddet med spf 15 ut. Hädanefter blir det minst 20. Och jag ska smörja in mig även om jag bara ska posta ett brev en mulen dag. Ok, testet var väl inte helt vetenskapligt. Vad menas egentligen med att vara ute i solen? Det är ju en viss skillnad på högsommar i Sverige och i Kalifornien. Men jag vill inte åldras fortare än nödvändigt.
3 kommentarer:
samtidigt som det är farligt vara i solen för länge, behöver vi också sol för att bilda D vitamin,skelletet kan urkalkas annars och man bryter benen lättare, deprimerade människor får alltid rådet, ut i ljuset, en process i hjärnan blir följden och man mår bättre.
Solen har både bra och dåliga sidor, så använd sunt förnuft,det kommer man långt med.
Visst, ljus är väldigt viktigt för välbefinnandet!
Farligast är trots allt att bränna sig för mycket som barn och tonåring. Det är då som risken är störst att man utvecklar hudcancer senare i livet.
Men jag håller med om att man kommer långt med sunt förnuft och hög solskyddsfaktor. Och jag kan inte förneka att jag tycker att sol gör väldigt mycket för välbefinnandet. /Karin
Skicka en kommentar