Alla som känner mig vet att jag inte är någon modeslav. Ändå är en av de saker jag önskat mig hetast i livet, och det projekt jag jobbat hårdast med, en modern kropp. Som alla vet ska man vara smal, trådsmal, eller smal med några få kilon strategiskt placerade i brösthöjd och möjligen på baken. Så ser inte jag ut. Jag är spolformad och all extra vikt sätter sig på magen och i ansiktet.
I går satt jag och åt lunch med en man i 60-årsåldern. Han äter schnitzlar och pommes i stort sett varje dag men har ändå ett bmi på 20,5, och han motionerar aldrig men hade ändå toppkondition vid senaste hälsokontrollen, påstår han i alla fall. När jag hörde det tänkte jag nä, fy fan nu ger jag upp! Jag har ägnat tusentals timmar av mitt liv åt att sitta och fundera på min figur, jag har bantat i perioder och tränat regelbundet i 17 år, och vad har det gett mig? Ingenting. Jag har ett bmi på 26 och dålig kondis, men om jag ägnat tid och kraft åt att åstadkomma något vettigt i stället för att tänka på viktminskning så kanske jag kommit längre i livet eller varit en lyckligare människa. (OK, man ska komma ihåg att hälsokontrollen gjordes alldeles efter att jag haft influensan och mina muskler väger säkert en del, men ändå)
Faktum är att man skulle kunna dra paralleller mellan den oftast meningslösa viktminskningsvurmen i västvärlden och hembränningen i Sverige. För några år sedan besökte jag en bekant som jobbar hos polisen i en ganska stor svensk stad. Han lät mig titta på deras lager med beslagtaget material, en gigantisk lokal som främst var fylld med hembränningsapparater, och jag häpnade över hur man kunde bygga så fantasifulla maskiner av några saftmajor och en dammsugarslang. Tänk om svenska folket ägnat sin kreativitet åt något annat än att bränna sprit. Jag menar, det går ju faktiskt att köpa sprit, det är det vi har Systembolaget till.
I senaste numret av Friskispressen hittar jag det här citatet:
”Vi har bantat i mer än hundra år och det enda om hänt är att vi blivit fetare. Det är dags att vi sluter fred med kroppen och börjar respektera den.”
(Anna-Britt Ståhl, författare till boken Bantningsbluffen som handlar om våra ständiga misslyckanden och det faktum att vi blir tjocka av att banta.)
Det går inte att bekämpa Moder natur. Vi är genetiskt programmerade till vår fysiska form. Fast visst fortsätter vi att försöka. Det är lite pinsamt med en omodern kropp.
2 kommentarer:
Hej! Man skall leva som om man hade den perfekta kroppen redan och du skall se att kroppen rättar sig efter det;) Den som har den perfekta kroppen äter ju bra och rör sig ok mm. Jag fick tipset från boken jag läser nu "Hemligheten". "The secret" du vet som är på tapeten. Jag har BMI 21.4 tror jag. Dax att kolla på viktklubben.se igen.. Kram på dig!/Diddi
Hej! Jag håller med om i stort sett allt du skriver! Att kämpa med att bli smal är dessutom ett lyxproblem för oss i-världen som inte har andra större problem att tampas med. Det är viktigt för hälsan att äta rätt och träna, sägs det. Säkert är det sant. Men ingen kan veta om det gör att du lever längre. Man kan få en hjärntumör. Eller bli överkörd av en ångvält - då får man väl platt mage till slut i alla fall...
Själv lyckades jag gå ner 12 kilo för ett antal år sedan och höll min nya vikt rätt länge. Men sedan när jag började träna regelbundet (2-3 gånger i veckan) så gick jag upp en hel del. Jag trodde helt enkelt att jag kunde unna mig mer mat och gottis pga. träningen än vad som verkligen var fallet. Nu har jag, liksom du, ett BMI på 26. Och en bilring runt magen - som min son tycker är "gullig".
Jag tänker så här: Man kanske ska fundera på vad som är viktigt för just ens egen hälsa. I min släkt har vi mycket hjärt- och kärlsjukdomar. Så om mitt kolesterol och blodtryck är bra så är det no big deal med lite övervikt. Om det är snyggt är en fråga om tycke och smak, och definitivt ett lyxproblem i den mån det är ett problem.
Jag tränar för att det är lusftyllt (endorfinerna ni vet) och för att jag sover mycket bättre om jag tränar. Lustfyllt är även ett glas, gärna med goda nötter eller chips till det. Sen får vi se om jag lever tills jag är 55 eller 85.
Sköt om dig!
Ankan Pankan
Skicka en kommentar