Jag har färgat håret regelbundet sedan jag var tolv. För några år sedan fick jag för mig att sluta bara för att se hur min riktiga hårfärg ser ut innan jag blir gråhårig. Och det var ingen hit. Håret blev hopplöst mjukt, omöjligt att forma och färgen var ful. Mörkt askblond konstaterade frisören att nyansen motsvarade när vi jämförde med en färgkarta. Det kändes lite konstigt eftersom jag och alla andra (tror jag) alltid ansett mig vara brunett. Jag har dock en teori om att färgkartor och hårfärger skapas i USA och där är det tjusigare att vara blondin än det är här.
Min hudfärg har jag dock sällan haft anledning att ändra på. I tonåren på 1980-talet, när alla andra låg i solarier och stekte sig och tillbringade varje solig minut på gräsmattan, satt jag inne och lyssnade på The Sisters of Mercy och åt bullar. Min mor bönföll mig ständigt om att gå ut i solen för "man ser ju ändå fräschare ut när man har lite färg". Men jag vägrade. Jag ville vara blek. Och så här efteråt ser man ju verkligen att de som stekte sig i solen på den tiden inte ser så fräscha ut längre. Medan jag fortfarande får visa leg på Systemet, heheh.
Förra året kom en massa nya produkter som successivt ger en lätt brun-utan-sol-effekt ut på marknaden. Jag köpte och smorde in mina ben som fick en ljusbrun nyans efter en tids användning. Det såg trevligt och naturligt ut och dessutom syntes de gröna blodådrorna inte lika mycket. I år tänkte jag upprepa denna behandling. Så jag peelade benen och smorde omsorgsfullt in dem med lotionen. Fast efter några dagar blev benen randiga och färgen ojämn, nästan som om jag försökt göra ett konstverk på benen, så jag la av fullständigt. Det var inte meningen, helt enkelt.
I går var jag inne på en zooaffär där jag fastnade framför några väldigt färgglada kanariefåglar.
- Det är fodret som ger den här färgen, konstaterade tjejen som jobbade där.
Genast började jag fantisera om hur bra det vore om något liknande fanns för människor. Man kunde ta ett piller eller en chokladbit som ändrade färgen på håret eller ögonen, eller som gjorde rakt hår lockigt eller tvärtom. I dag skriver Aftonbladet om hormonet melatonan som gör människor bruna, smala och eh... snuskbenägna. Fast det finns inte i pillerform, utan man måste injicera skiten. Nä, usch, ge mig god mat som gör mitt hår lite mörkare eller lite rödare i stället.
3 kommentarer:
Körde inte någon vi båda känner med en "morots-diet" och fick lite färg?
Låter bekant! Vem var det nu? Och apropå dieter: Kände du inte nån som åt kattmat när hon ville gå ner i vikt?
Namnet börjar på S...
Nä kattmat har jag inte hört något om. Bara i pensionärssammanhang, men det är väl en skröna?
Skicka en kommentar