Aftonbladet uppmärksammar i dag verket HEJ PAPPA DET ÄR JAG på kultursidorna.
Jenny Tunedal skriver att "Collins verk kombinerar det privata i sorgen, det delbara i språket och det offentlige i konsten i ett verk som känns ovanligt generöst.Det är lite som en förbön, fast inte till någon sträng gud, lite som att tända ett ljus för någon. Alla kan se att det lyser."
Hon fortsätter:
"Alla kan ställa sig bland blommorna, i eller mellan orden och vinka till pappa, upp mot himlen in i avståndet. Till pappan som är död, bortrest, bortvänd, onåbar. Och säga hej, inte hejdå."
Precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar