Det som är intressant med Skellefteå, Staaaan, eller snarare skellefteborna, är att de är så nöjda. Ja, de är faktiskt världsmästare på att vara nöjda. Den mulliga snubben som bar på en björk var supernöjd för att han bodde i ett radhus och hade jobb som annonsförsäljare.
Dialog med fiktiv men typisk invånare:
Jag: Vad gör du nu för tiden?
Skelleftebo: Ja jobba på ICA-torget å de ä då som bra.
Jag: Vad har du gjort på semestern?
Skelleftebo: Vi ha då vare på Pite havsbad å de va då som bra.
Jag: Vad har du gjort i dag då?
Skelleftebo: Jååå, ja har köpt godis*, smågodis, å ja ä då som nöjd.
* uttalas gååådes
3 kommentarer:
Du som är språkvårdare, har du sett på sidan tre i Skellefteå-tidningen?
Känner igen mig i beskrivningen! När jag och pappa var i Rusksele, som är en mycket liten ort värd sitt namn, uppe i den norrländska skogen, så gick vi från hus till hus och fikade och småpratade om dylika ting. I husen bodde släktingar - hela orten var full med dem, känn du!
Kram, Maria
Som jag har grämt mig i mina dagar för att jag inte kunnat känna mig så tillfreds med tillvaron och kunnat slå mig till ro i Skellet - enkelt och bekvämt - som vilken nöjd skelleftebo som helst. Men så är man ju både inflyttad och utflyttad också, utan ett endaste kusingifte i släkten eller bortsprunga hundar i Skråmträsk, (det senare ger braskande rubriker i Norran).
Skicka en kommentar