Om vår tids syn på kvinnor och män

I Expressen i dag listas 00-talets största nöjeshändelser. På sjätte plats kommer Nipplegate från 2004:

"Justin Timberlake och Janet Jackson uppträdde i Super Bowls halvtidsshow. När Justin kom till textraden "I'm gonna have you naked by the end of this song" slet han tag i Janets skinnjacka och hon flashade sitt högra bröst. Den silverbeklädda bröstvårtan syntes i 56 hundradelar och kostade tv-bolaget fyra miljoner i böter. Janet bokades av från Grammy-galan efter händelsen, de amerikanska tv-bolagen började sända alla galormed fem minuters fördröjning - medan Justin Timberlake blev en av 2000-talets största manliga soloartister."

Ja, men det är ju i USA, säger ni kanske. Jovisst, men...

I Sverige har vi en duo som syns ofta på tv, två småslitna snubbar runt 35 som tillåts göra vilka tv-program som helst i stort sett. Inget är för lågt och för löjligt. Nyligen producerade de ett program där gamla klasskamrater till en av dem(män naturligtvis) skulle visa sina könsorgan genom hål i väggen. Därefter skulle han gissa vem organen tillhörde. En sorts underlivsmemory.

Detta fick en viss uppmärksamhet i media. En viss. De flesta ryckte på axlarna, för det var ju bara för fånigt. Javisst, men tänk om jag som kvinna skulle ha suttit och försökt para ihop snippor med mina gamla klasskompisar? Jag hade blivit avskydd, bespottad, utskämd för livet. Folk hade lagt hundbajs i brevlådan. Jag hade tvingats emigrera, byta namn och plastikoperera mig.

Och vilka är det som blir utskämda efter akter mellan lakanen i serier som Big Brother och Paradise Hotel? Inte är det killarna man kan läsa om på löpsedlarna dagen efter.

Män och nakna kroppsdelar = coolt
Kvinnor och nakna kroppsdelar = skamligt

Vi har långt att gå innan vi upppnår jämlikhet på det här planet. Faktum är att jag tycker att utvecklingen gått bakåt de senaste åren.

För övrigt är jag övertygad om att Tiger Woods kommer att anses attraktiv en bit in på 10-talet. Kom ihåg var ni läste det först.

Adjö 00-talet, vi ses aldrig mer

När jag i morse promenerade längs Söder Mälarstrand i sju minusgrader och såg några människor göra sig redo för att dyka ner i det kalla vattnet, började jag fundera på vad som egentligen hänt de senaste tio åren. Det har varit ett årtionde av ömsom årgångsvin, ömsom skurvattnet.

På det personliga planet har jag träffat en man och gift mig. Jag har kommit in på bostadsmarknaden i Stockholm. Jag har träffat flera nya vänner och behållit de gamla. Resor i Europa och USA har varit stora ljuspunkter. Varje dag känner jag mig tacksam för allt detta.

Karriärmässigt har det varit en berg- och dalbana, med många djupa dalar. Just nu är allt bra, mycket bra på många sätt. Men 2006 var mitt annus horribilis. Det var så hemskt att jag egentligen skulle vilja få det raderat ur mitt huvud om någon kunde erbjuda den tjänsten.

Jag har mått hyggligt större delen av tiden, om man bortser från 2006 alltså. Några bonnförkylningar och ett par influensor är ingenting om man jämför med vad andra fått erfara.

Årtiondets slutsatser - eller snarare gamla insikter som sjunkit in:
Ingenting varar för evigt. Inte det onda, inte heller det goda. Människor förändras och utvecklas inte alltid till det bättre. Alla strävar inte efter att bli bättre människor.

Jag ska hålla mig ifrån förstockade gubbar i alla åldrar och av bägge könen. Det slutar aldrig bra för mig.

Jag är urstark och reser mig alltid. Som en docka med tyngd i botten.

Grace skriver ut

Grace har blivit duktig på att hantera skrivaren. I söndags skrev hon ut ett papper på egen hand.

Äldre människor med stil

Alltså, blir man inte trött på unga människor ibland? Eller snarare på att de enbart på grund av sin ungdom ofta anses häftigare och snyggare än äldre. En tunn kropp och rosig hy gör inte fula kläder snyggare. Och många modebloggare som tror att de har stil fattar inte att de bara följer senaste modet. Det tar tid att hitta sin stil. Sin egen stil.

Därför känns det skönt att läsa bloggen Advanced Style. En snubbe går runt på New Yorks gator och plåtar äldre människor med stil.

"Respect your elders and let these ladies and gents teach you a thing or two about living life to the fullest."

Bravo!

Armband med gnagare

När jag slösurfar hittar jag ibland märkliga saker som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Till exempel det här armbandet. Yay or nay? Kanske är råttorna snyggare i grönt?

Bästa julpyntet?

Av min goda vän N fick jag nyligen det här charmiga pyntet, inköpt på en marknad i Delsbo. Juldekorationer brukar ju annars ha en ganska homogen, för att inte säga konservativ, framtoning: garn, glitter, änglar och tomtar som man kan ställa eller hänga någonstans. Men den här saken kan inte stå själv. Inte kan man hänga den heller. Vad tror du att man ska ha den till? Grace undrar också.

Klicka på bilderna för att titta närmare på den.

Julegubbar

Dupond: Schysst jul vi har, va?
Dupont: Jepp! Lugnt och skönt.
Dupond: Fast den där årgångsglöggen med clementinsmak var inget vidare, va?
Dupont: Nä, smakar medicin mot slem i lungorna.
Dupond: Fast den gick att dricka.
Dupont: Om man hade mycket russin och mandel till.
Dupond: Stämmer. Tur att det var en engångsföreteelse.
Dupont: Ja, den där Dufvenkrooksglöggen med hjortron var mycket godare.
Dupond: Och den var köpt på Willys.

God jul etc

Jag önskar alla mina vänner, släktingar och bekanta, både ytliga och nära, en riktigt skön jul. Mat. Underhållning. Avkoppling. Tid till eftertanke. En speciellt varm hälsning går till Sunkan som ligger på Södersjukhuset med en slang i lungan och syrgas i näsan. Bli frisk snart, kompis! Den förtjusande frukten på bilden köptes av min kollega fru Ström i våras (!) på en icke namngiven affär. Inget montage, alltså. Bara idén att trycka hälsningar på frukter är lite speciellt. Att skriva en julhälsning efter påsk, felstavad dessutom, är helskruvat.

Vovven visar vad han känner

Min hundvän Roscoe som bor i Los Angeles är inte överdrivet intresserad av julen...

Katt i kartong

Vi har skickat en kartong med julklappar till min familj i Norrland. Det verkade som om Grace ville följa med i lådan. Kanske hade det varit bra. Hon verkar frustrerad och säger att hon vill ha semester. Snart.

En allt annat än ofarlig dalmas

Svea hovrätt har beviljat Thomas Quick resning i målet om ett mord i Dalarna 1988. Quick är dömd i sex rättegångar för att ha mördat åtta personer. Han har senare tagit tillbaka samtliga erkännanden.

Vad den här snubben har gjort och inte gjort är inte lätt att veta. Men alla ni som är övertygade om att herr Quick är en harmlös småbrottsling bör genast läsa det här:
Jag var nära att mördas av Thomas Quick

Klädmärket med bästa namnet

I hela mitt liv har jag hårdnackat vägrat bära kläder som kraftigt gör reklam för ett märke. Rockgrupper är okej i vissa situationer, om jag verkligen gillar musiken. Men att gå omkring med någons efternamn i stora blaffiga bokstäver på bröstet har varit ett enda stort nej-nej. Tills nu.

Vad säger ni? Är det inte tjusigt? Det finns 320 människor som bär namnet Häggmark i Sverige. Och nu kan det bli fler, hehe. Kolla här.

Evas sorgsna favoriter del 4: tonårsensamhet

Den här låten gör mig plågsamt påmind om hur det var att vara tonåring i Skellefteå under kyliga decemberkvällar på 1980-talet, om hur det känns att vara hopplös och ensam men ändå hysa en förhoppning om att det finns någonting bättre. Någonstans.

Hela familjen i snöbollskrig

Try JibJab Sendables® eCards today!

Kolla så koordinerad jag är i dag

Kjol: Marimekko. Nagellack: Billigt krafs från Åhléns.

På begäran - örhängena

Jorå, det kan ju finnas anledning att visa innehållet i påsen också. Härligt tunga clips, tycker jag. Fast inte för tunga, bara i handen, inte på örsnibbarna. Stora kvinnor ska ha stora örhängen. Eller nåt sånt.

Bästa förpackningen?

Inför festen köpte jag ett par kolossala, glittriga svarta örhängen på Antikt, gammalt och nytt här i Stockholm. Det var första gången jag besökte detta trånga men blingiga himmelrike med glitter, paljetter och plymer. Örhängena förpackades i en klassisk godispåse, en sån som man fick sitt lördagsgodis i på 70- och 80-talen. Den är inte speciellt liten, men jämfört med dagens godispåsar är den minimal. (Och så undrar folk varför vi blir tjockare och tjockare i det här landet...hmmm.)

Ja, om du vill hitta någonting originellt till nyårsfesten rekommenderar jag den här affären på Mäster Samuelsgatan. Men den är väldigt liten, eller snarare tätmöblerad. Så sug in magen och lämna ryggsäcken hemma.

Dags att börja klä sig som Bettie Page?

Jerkan har tipsat mig om en sajt med jättefina retrokläder, i bästa Bettie Page-stil. Pin-up Girl Clothing heter den.

Rolig bröllopssajt

Jag har hittat en rolig bröllopssajt med misslyckade och "alternativa" bröllopsbilder. Både roande och oroande. Jag menar, hur mycket jag än gillar zombier och Star Wars så skulle jag inte vilja gifta mig i en zombieutstyrsel eller utklädd till en star trooper. Men alla vuxna människor får göra sina egna val. Och de redovisas här.

Wedinator: Trashing your special day is our prime directive.

Evas sorgsna favoriter del 3: psycho-vemod

Den här låten hörde jag första gången en morgon i en taxi, medan solen höll på att gå upp. En cover på Husker Dus gamla låt. Plågsamt bra.

Tredje 90-årsfesten i år

Någon som klår det, va?

Fina örhängen hos Bibi

Fina, va? Kolla här.

Mycket att göra - lite tid

Egentligen har jag ganska mycket att skriva om nu. Och en massa roliga bilder att visa. Fast jag har inte riktigt den tid som krävs. Men det är väl så för de flesta: December är en tuff period tidsmässigt. Allt ska bli klart på jobbet och inför julen. Dessutom vill man hinna träffa sina vänner. Alltsammans ackompanjeras dessutom av ett tröttande beckmörker eller gråväder. Jaja, snart är det sommar igen.

Evas sorgsna favoriter del 2: sjukdom och kärlek

Jag är hemma i dag, har tagit en semesterdag som jag ägnar åt att tvätta och fixa och annat. Dvd:n är trasig, så medan maskinerna har gått har jag legat på vardagsrumsgolvet och gjort pilates medan jag tittat på sliskig listmusik på VH-1. Jag fixar inte längre stunder av tokkommersiell mainstreammusik med wailande brudar och snubbar i träningsoveraller och guldkedjor. Det här är mycket bättre.

"Våran konstiga trummis fyller 50"

I fredags spelade Stupidity på Walla scen i Årsta. Bra spelning, fast kanske hade jag önskat mig mer publik. Otidsenligt nog fanns det rökmaskin på scenen. Det dröjde ett tag innan jag hajade att det inte brann i förstärkaren. I slutet sjöng vi allihop för T som fyllde 50 några timmar senare, det syns på den nedre bilden.

Grattis älskling, 50 år i dag

L'escargots

Jag åt sniglar med roquefortost till middag. Bland annat. På sista tiden har jag känt en i det närmaste abnorm dragning till allting franskt. Kanske borde jag damma av franskan igen. Kanske borde jag åka dit. Det var några år sedan sist. Franska är ett kul språk, liksom svårt på ett utmanande sätt. Sist jag gick en kurs lärde jag mig många användbara fraser, till exempel "Il a maltraité ses petits-amies", vilket betyder "Han har misshandlat sina pojkvänner".

Evas sorgsna favoriter 1: vemod över hembygden

Så här års brukar jag alltid drabbas av ett visst vemod - om det är äkta eller framtvingat av årstiden kan ju diskuteras. Musiksmaken svänger samtidigt som dagarna blir kortare, från rak rock till svulstigare tongångar. Framåt jul brukar jag sitta och lyssna på Weeping Willows första platta, småsnyfta och dricka rödvin. Mitt vemod har tilltagit oroväckande snabbt i år. Redan i mitten av november började jag sukta efter Broken Promise land och känna hur tårarna vill fram. Oroväckande.

Så här års ska man vara i Norrland med snö och kyla. Därför har jag nu grävt fram den här gamla småsorgsna sången om min gamla hemstad:

Strumpbyxor med tomtemotiv, någon?

Det börjar lacka mot jul och då kan man ju bli sugen på ett par glittriga strumpbyxor med tomtemotiv. Eller inte. I alla fall finns de att köpa här.