När jag i morse promenerade längs Söder Mälarstrand i sju minusgrader och såg några människor göra sig redo för att dyka ner i det kalla vattnet, började jag fundera på vad som egentligen hänt de senaste tio åren. Det har varit ett årtionde av ömsom årgångsvin, ömsom skurvattnet. På det personliga planet har jag träffat en man och gift mig. Jag har kommit in på bostadsmarknaden i Stockholm. Jag har träffat flera nya vänner och behållit de gamla. Resor i Europa och USA har varit stora ljuspunkter. Varje dag känner jag mig tacksam för allt detta.
Karriärmässigt har det varit en berg- och dalbana, med många djupa dalar. Just nu är allt bra, mycket bra på många sätt. Men 2006 var mitt annus horribilis. Det var så hemskt att jag egentligen skulle vilja få det raderat ur mitt huvud om någon kunde erbjuda den tjänsten.
Jag har mått hyggligt större delen av tiden, om man bortser från 2006 alltså. Några bonnförkylningar och ett par influensor är ingenting om man jämför med vad andra fått erfara.
Årtiondets slutsatser - eller snarare gamla insikter som sjunkit in:
Ingenting varar för evigt. Inte det onda, inte heller det goda. Människor förändras och utvecklas inte alltid till det bättre. Alla strävar inte efter att bli bättre människor.
Jag ska hålla mig ifrån förstockade gubbar i alla åldrar och av bägge könen. Det slutar aldrig bra för mig.
Jag är urstark och reser mig alltid. Som en docka med tyngd i botten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar