I söndags gick jag och handlade vid femtiden. Högst upp i rulltrappan la jag märke till en man som stod med sin flickvän och barnvagn och pratade om något trivialt, verkade det. Vi kände inte varandra, fast jag har sett honom i mitt kvarter många gånger. Och på film och tv. Nu kommer jag aldrig att se honom igen. För mannen var Emil Forselius. I tisdags hittade hans mamma honom död i hans lägenhet. Självmord.
Det känns konstigt och meningslöst. Och jag kan inte låta bli att tänka att det kanske var den sista måltiden i livet som han handlade till. Kanske var jag en av de sista människorna att se honom levande. Mina tankar går till hans familj.
Aftonbladet: Han hittades av sin mamma
torsdag 4 mars 2010
onsdag 3 mars 2010
Ska jag köpa bågar av Tom?


Det mesta i mitt liv kretsar kring synen just nu. Knappt har jag hunnit fylla tant förrän ålderskrämporna dykt upp med full styrka. På nolltid har jag gått från måttligt översynt till superduper dito. Jag har ont i ögonen och måste blunda långa stunder för att orka läsa. Och optikern vet inte vad han ska ge mig för styrka. Jag har fått en remiss till en ögonläkare. Med lite tur kan jag få en tid om en månad. Annars kan det dröja upp till ett halvår.
Någon på jobbet hade med sig ett gäng bågar som hon skulle välja mellan i dag. Jag provade ett par och tyckte att de passade riktigt bra, förvånansvärt eftersom jag brukar ha stora problem att hitta någonting som funkar. Bågarna har Tom Ford gjort. Vilken kille: kläder, parfym och film.
Övre bilden föreställer mig i mina nuvarande. Nedre bilden Tom Ford-bågarna. Vad tycker ni? Vilka passar mig bättre?
tisdag 2 mars 2010
Vad ska man ha cornflakes till egentligen?
Den 19 februari 1906 bildades Battle Creek Toasted Cornflake Company av doktor John Harvey Kellogg för att masstillverka de frukostflingor som han serverade patienterna på det mentalsjukhus han förestod.Kellogg beundrade Sylvester Graham, som uppfunnit grahamskexen och som trodde på sexuell avhållsamhet. Kellogg i sin tur trodde att söta och starka smaker ökade lusten hos människan. Därför var han övertygad om att cornflakes skulle fungera som anti-afrodisiak och minska driften hos den som åt dem. Funkade det, tror ni? ;-)
söndag 28 februari 2010
I walked with the zombie


Jag fick på mig kläder som zombiefierats genom att kostymörerna hällt soja, te och annat klägg på dem. Jag bättrade själv på dem genom att ta en skalpell och göra hål i tröjan.
Sedan åkte vi till en mystisk anläggning i Högdalen och började filma. Vi befann oss ju i en stinkande fabrik eller vad man nu ska kalla det, så vi fick ha hjälm på oss hela tiden utom när vi filmade. Området var blött och lerigt. Kanske var detta det enda tillfället i mitt liv när det faktiskt var bra att jag blev smutsig.
Det blev mycket gående, fram och tillbaka, framför kameran. Och mycket väntande. Jag hade långkallingar under byxorna, flera par strumpor, "tjocksockar", flera tröjor, en fleecejacka och en vinterkappa på mig mellan tagningarna. Ändå frös jag mycket. En snäll sminkör svepte in mina sminkade händer i en handduk som lindrade kylan lite i alla fall.
Kvart över tolv var vi klara. Jag fick skjuts till Gullmarsplan och mötte där en hel del konstiga blickar i tunnelbanan. När jag kom hem tvättade jag av mig och åt havregrynsgröt med hjortronsylt. Jag var mycket nöjd med dagen!
När jag blev zombiefierad
5 AM
Work in progress
Ready!I går steg jag upp 4:20 och begav mig till Dramatiska institutet på Valhallavägen. Väl där träffade jag Annina, lärare på skolan, som skickligt sminkade mig till en zombie som legat länge i vatten! Tjusigt!
Många kvinnor drömmer om resor till exotiska länder eller att simma med delfiner. Men jag har länge drömt om att få vara med i en zombiefilm. Och nu skulle drömmen bli verklighet. Jag skulle vara statist i novellfilmen Återfödelsen, en examensfilm från Dramatiska institutet som faktiskt redan köpts av SvT.
torsdag 25 februari 2010
En bra skiva?
Eller "bra"? "You're the tax in my income, You're the pebble in my shoe, you're the mouse in my stew..." Lyssna här för ett smakprov: Nancy Walker, You irritate me so
onsdag 24 februari 2010
söndag 21 februari 2010
onsdag 17 februari 2010
måndag 15 februari 2010
Stupidity med Karin Wistrand
Karin Wistrand från Lolita Pop och Örjan Högberg från Fläskkvartetten gästade Stupidity på Kägelbanan i lördags.
söndag 14 februari 2010
Stupidity på Kägelbanan i fredags
Keith Streng från the Fleshtones var med på två låtar - Last Night och Good Guys.
lördag 13 februari 2010
Stupidity - Super Rock Weekend


I går kände jag mig håglös efter jobbet. Sådär man kan känna sig en fredag i februari: håglös, trött, oinspirerad. Men sedan drog jag på mig nätstrumporna och gick i väg till Kägelbanan och evenemanget Super Rock Weeekend. Väl där kände jag mig mycket piggare och gladare. Tog någon öl och pratade med roliga människor. Men hur inspirerad jag än blev så sa min kropp till mig att gå hem efter att Stupidity spelat. I kväll blir det fler band, jag lovar.
fredag 12 februari 2010
Köttklister - i var mans mun?
Köttklister? Vad är det? Klistrar man ihop björnar med björnklister? Blir man stark eller smart av superlim?
Jag avstår i alla fall från att kommentera den här nya produkten. Andra har redan gjort det bra.
Jag avstår i alla fall från att kommentera den här nya produkten. Andra har redan gjort det bra.
onsdag 10 februari 2010
Lägesrapport
lördag 6 februari 2010
Skrattanfall
Det enkla är som bekant ofta det roligaste. Det här härliga klippet har jag fått av min kollega, fru Ström. Uppiggande!
tisdag 2 februari 2010
"Here we are now - entertain us"
Hello, hello, hello, how low? Mr Paul Anka? Personlig tolkning, måste jag säga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







