I går var jag kallad till en informationsträff hos Arbetsförmedlingen kultur. Jag kände mig smickrad över att få tillhöra AF kultur, det är lite som att vara "a made man" i maffian, men samtidigt bekymrad eftersom jag minns mina besök hos arbetsförmedlingen på 90-talet, då jag som nyexaminerad från högskolan ombads omskola mig eftersom jag ändå inte skulle få något jobb som det jag var utbildad till. Dessutom minns jag hemska starta-eget-träffar där tråkiga gubbar visade fula oh-bilder och kläckte ur sig klyschor om att "företaget ska vara heeela familjens baby!"Men träffen var en hit. En man berättade på sjungande finlandssvenska om rättigheter och skyldigheter, om lagstiftning och myndighetsutövning, och karln förstod faktiskt kulturarbetarens verklighet och vardag. Det här var inget klyschigt trams.
Bäst var det när han skulle ge sig på att definiera det här med att aktivt söka arbete. Det finns ju arbetsförmedlare som hävdar att man kan mäta sånt, skicka minst fem eller tio ansökningar i veckan. I stället sa han att det är viktigt att "ge sitt hjärta och sin kraft för att hitta ett jobb". Det var vackert sagt. Och sant. Forskning visar ju att det inte handlar om antalet jobb man söker utan om att man söker rätt tjänster. Själv vill jag ju gärna tillfoga att det även handlar om att söka ordentligt, att läsa på om företaget och göra en rättstavad ansökan. Jag har en gång fått jobb på grund av att min ansökan såg så prydlig ut, men det kanske ska tilläggas att det var länge sedan och att man på den tiden skickade papper till arbetsgivarna.
