Jag gör min sjukgymnastik på gymmet. Det känns liksom fräsigare då. Och medan jag ligger där och gör övningarna som kiropraktorn gett mig, paradoxalt nog övningar som jag i en eller annan form gjort regelbundet i åratal, kan jag inte låta bli att kolla in klientelet.
Det brukar skämtsamt sägas att tjejer går på gym för att få en instruktion medan män går dit för att få en sträckning.
Och bland alla vanliga motionärer finns en liten klick män, för av någon anledning är det alltid män, som verkar tävla i att göra allt fel. De rycker och sliter samtidigt som de böjer och drar och stönar. Klassikern är de killar som tror att de vet hur man gör situps och på något sätt tycker att de kan lägga in en extra växel. De lägger tyngder på bröstet och sedan ligger de på golvet och rycker spastiskt med överkroppen,alldeles för högt, och inte för att jag är någon fysiologisk expert, men inte är det magen de får träningsvärk i dagen efter.
Tyvärr fruktar jag att ryckarkillarna tror att jag kollar in dem, eller att jag är impad av dem. Ingetdera stämmer. Men jag har svårt att sluta titta på spektaklet.
Det finns en annan grupp på gymmet som fascinerar mig minst lika mycket. Ryckarkillarnas motsats. Det är (med få undantag) tjejer som först kör 40 minuter på löpbandet och sedan genomför de sina avancerade och tunga styrkesträningsprogram med precision och exakta rörelser - iförda snygga träningskläder. De är nästan alltid blonda och har håret i en enkel men stram hästsvans. Tyvärr verkar de inte ha särskilt roligt. Det här är mer ett jobb för dem. Ännu en sak som ska klaras av, bara. Och jag får lust att ordinera dem en kväll i soffan med snacks, godis eller ett glas vin och en bra film. Släpp loss, vetja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar