I dag var jag i stort sett ensam på mitt kneg. Inte en person syntes till i landskapet. Efter lunch mellanlandade dock två personer på jobbet och vi började då av någon anledning tala om fenomenet missriktad snällhet på jobbet, det vill säga att man sällan eller aldrig tar upp problem med andra förrän det är för sent. Varför tar man till exempel sällan upp det här med alkohol med den som alltid luktar illa och är sjuk varje måndag? Många före detta alkoholister vittnar ju om att kollegerna tigit i många år, trots att de rimligen märkte att något var på tok.
Sedan kom vi in på det här med droger. Om någon beter sig allmänt underligt, ska man gissa att det beror på sjukdom eller droger? Och hur känner man igen en drogmissbrukare? Förmodligen inte alls.
Här är en liten historia om någon som träffar en kvinna som antagligen tagit olagliga substanser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar