I söndags gick jag och handlade vid femtiden. Högst upp i rulltrappan la jag märke till en man som stod med sin flickvän och barnvagn och pratade om något trivialt, verkade det. Vi kände inte varandra, fast jag har sett honom i mitt kvarter många gånger. Och på film och tv. Nu kommer jag aldrig att se honom igen. För mannen var Emil Forselius. I tisdags hittade hans mamma honom död i hans lägenhet. Självmord.
Det känns konstigt och meningslöst. Och jag kan inte låta bli att tänka att det kanske var den sista måltiden i livet som han handlade till. Kanske var jag en av de sista människorna att se honom levande. Mina tankar går till hans familj.
Aftonbladet: Han hittades av sin mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar