Utsikt över Söders takåsar

Mitt köksfönster i dag.

Super Bloggers at Super Rock Weekend

Me and Peter Zaremba from The Fleshtones, aka the Busybuddy.

Dagens husdjur: Katt i fleecefilt

You talkin' to me?

Nota bene: Det är Grace själv som knölat in sig i filten.

Stupidity med Karin Wistrand

Karin Wistrand från Lolita Pop och Örjan Högberg från Fläskkvartetten gästade Stupidity på Kägelbanan i lördags.

Stupidity på Kägelbanan i fredags

Keith Streng från the Fleshtones var med på två låtar - Last Night och Good Guys.

Stupidity - Super Rock Weekend

I går kände jag mig håglös efter jobbet. Sådär man kan känna sig en fredag i februari: håglös, trött, oinspirerad. Men sedan drog jag på mig nätstrumporna och gick i väg till Kägelbanan och evenemanget Super Rock Weeekend. Väl där kände jag mig mycket piggare och gladare. Tog någon öl och pratade med roliga människor. Men hur inspirerad jag än blev så sa min kropp till mig att gå hem efter att Stupidity spelat. I kväll blir det fler band, jag lovar.

Mitt ben

Köttklister - i var mans mun?

Köttklister? Vad är det? Klistrar man ihop björnar med björnklister? Blir man stark eller smart av superlim?

Jag avstår i alla fall från att kommentera den här nya produkten. Andra har redan gjort det bra.

Lägesrapport

Jag borde skriva någonting, men problemet är att ingenting speciellt händer. Vad ska man skriva om då? Livet går sin gilla gång. Jag jobbar, skriver, tränar, äter och sover. Tågen är bara några minuter sena. Det mesta flyter.

Jag hör av mig när det händer någonting. Förhoppningsvis redan i morgon.

Skrattanfall

Det enkla är som bekant ofta det roligaste. Det här härliga klippet har jag fått av min kollega, fru Ström. Uppiggande!

"Here we are now - entertain us"

Hello, hello, hello, how low? Mr Paul Anka? Personlig tolkning, måste jag säga.

Kyla och postkodlotteriet

Jag reagerar inte på saker samma sätt som andra kvinnor. Tror jag. Ibland känns det som om jag har en helt annan verklighetsuppfattning.

Ett exempel: Folk klagar på att det är så kallt. Men jag tycker att det är kanonbra, om man bortser från förseningarna i tågtrafiken förstås. Nu får man tillfälle att använda de där riktigt tjocka ylletröjorna som man i Stockholmstrakten sällan kan ha på sig under normala blaskiga vintrar. Och en kompis som bor mer naturnära har kunnat skaffa skidor. Hur ofta kan man åka skidor i Mellansverige på den så kallade vintern?

Och häromdagen fick jag ett brev som nästan fick mig att jubla. Har hon vunnit på det där frireligiösa postkodlotteriet, tänker ni? Nix! Det var en kallelse till mammografi på Södersjukhuset. Jag ska få kolla om jag har cancer, detta för en struntsumma. Vilket bra land jag lever i!

Trevlig helg!

Sverker Johansson och hans pungråtta Royne önskar alla en trevlig helg!

Läs Einsteins fru

När vi fyllde år fick vi Liv Strömqvists seriealbum Einsteins fru i present. Jag har läst det från pärm till pärm i dag. Hur kul som helst. Vad sägs till exempel om en tv-gala där man korar tidernas sämsta pojkvänner: Karl Marx, Pablo Picasso, Sting och Albert Einstein. Och serien om Cornelis Wreesvijks hatbrott mot transsexuella är fantastisk. För att inte tala om serien om Stalins fru! Över huvud taget lyckas hon på ett fantastiskt sätt göra upp med myten om det manliga geniet.

Jag misstänker att Livs serier är betydligt roligare för tjejer än för killar. Känsliga läsare varnas.

Signalfelsfrustration

Veckan har präglats av stora förseningar i tågtrafiken. Det har varit tungt att pendla. Jag försöker köra med någon sorts zen-attityd: Det är bara att gilla läget. Så jag fyller min redan tunga väska med fler böcker och tidningar, arbetsmaterial och frukt att tugga på om resan blir överdrivet lång. Men jag märker frustrationen hos mina medpassagerare.

Varje resa den här veckan har det varit ett till tre signalfel som medfört att tåget stannat längre stunder. Och signalfelen gör att folk kommer för sent till jobbet, flexsaldot minskar, man missar anslutningståg och sura lekisfröknar står och stampar och väntar på att folk ska hämta sina små telningar. Förenklat kan man kanske säga att SJ:s signalfel minskar vår BNP och krossar mänskliga relationer.

Jag vill ställa en fråga som säkert kan tyckas naiv: Varför köper man inte saker som håller? Varför lagar man inte sakerna som sänder ut signalerna? Om det skulle bli fel på en teknisk sak i mitt hem flera gånger om dagen så skulle jag ganska snart byta ut den eller laga den.

Visst, det har snöat mycket. Men kom igen, vi bor i ett land där det snöar varje år. Det här borde inte komma som en chock.

Rock på Kägelbanan

Kom dit du också!

Tvätta bort bakterierna

Svininfluensan fick oss att förstå vikten av god handhygien. Men om det är någon som fortfarande är tveksam kan ju vederbörande ta sig en titt på denna lilla film. Den är på danska men jag tror att du hajar ändå.

Vad ska man göra i det blå skåpet?

Hur tänkte de när de döpte det här fiket i hörnet av Folkungagatan och Götgatan på Södermalm i Stockholm? Inte alls? Tänkte de att "det finns ju Blå Porten och Blå Dörren, varför inte Blå Skåpet också?" Eller tror de att det finns ett idiomatiskt uttryck som lyder "Nu har du fikat i det blå skåpet?"

Läs mer om att skita i det blå skåpet.

Med känslokyla kommer man långt - tyvärr

I dessa konsten-att-vara-snäll-tider finns det äntligen någon som talar klarspråk. Mats Gabrielsson, en av Sveriges mest framgångsrika företagare, kom med ett oväntat utspel i TV4 i söndags:

"Alla som är framgångsrika är psykopater. Jag är en psykopat. Det gäller bara att ha lite empati så man kan överleva."

Hans definition av psykopat kan diskuteras. Men svin klarar sig bra. Alltid. Kanske dör de ensamma, men det spelar kanske inte så stor roll då. Sorgligt men sant. Jag trivs med att vara snäll, men jag vet å andra sidan inte hur det känns att sakna empati. Det kanske skulle vara skönt?

Läs artikeln i Aftonbladet.

Shake that salami

Har sett en affisch där det framgick att Peter Wahlbeck är på gång med en ny "für alle-grej". Tyvärr hade jag inte tid att stanna och kolla när, var och hur. Inte hittar jag någon information på nätet heller. Kan jag ha drömt det här? Balett für alle är nog det konstigaste jag sett. Någonsin. Men det var väldigt bra också. Den här låten tröttnar jag aldrig på.