I dagens DN, första sidan på jobbilagan, finns en artikel med rubriken Sociala men aldrig tysta. Jag uppmanar alla som har DN att genast springa i väg och läsa den.
Artikeln inleds med följande rader: "Alla vill väl ha kompetent personal. De som lätt anpassar sig och smälter in i de mest skilda grupper. Men risken finns att vi faller för de översociala och får grupper där alla vill vara i centrum men ingen är lojal."
Sånt här har jag funderat mycket över. Jag har under årens lopp ibland vistats i miljöer med väldigt sociala, eller snarare självcentrerade, människor. Det blir liksom en festival av självförhärligande där alla sitter och sjunger sin egen lovsång.
"Social kompetens förväxlas ofta med att vara översocial, att nästan tvångsmässigt prata och prata och bli kompis och hejsan" och "Det är livsfarligt att anställa för många sådana personer! Till slut sitter man med ett företag där alla vill stå i centrum, hela tiden."
Slutet är bäst: "Men för att hitta dem som har alla egenskaper som krävs - och för att kunna förstå dem - behövs också chefer med gedigen social kompetens. Annars är det bäddat för överraskningar."
Enligt professor Gillis Herlitz kännetecknas social kompetens av följande komponenter: Kommunikationsförmåga, samarbetsförmåga, förmåga att hantera konflikter, lämpligt uppträdande i olika situationer, empati, lojalitet, ärlighet, förmåga att inspirera andra, förmåga att lösa problem, förmåga att möta föränbdringar, emotionell intelligens, genomtänkt etik och människosyn, förmåga att skapa och upprätthålla förtroende samt ansvar.
Artikeln finns tyvärr inte på nätet, men jag har hittat en visserligen gammal men intressant artikel på samma tema: Social kompetens missbrukat begrepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar