Jag kände mig jättetrött efter att ha jobbat halvdag i dag. Så när jag kom hem la jag mig för att ta en tupplur. Eller jag försökte, snarare. För helt plötsligt började det banka och smälla uppifrån vinden. Jag trodde först att det var min trevliga granne som övade danssteg inför Lets Dance. Men efter en stund gick det upp för mig att det var takskottare som väsnades.
När jag till slut tagit mig upp för att ta en kopp kaffe bankade det på fönstret. Det var de två takskottarna, två rara unga män, som bad om ett glas vatten.
Nästa gång jag gnäller för att nåt är jobbigt ska jag tänka på dem, så söta och glada i kylan. Kan det finnas så mycket värre jobb än att vara fastsurrad i ett rep på ett halkigt tak och röja is och snö i mörker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar