T och jag har varit i Göteborg i helgen (tack SJ och Coop, och tack till mig själv som pytsar in tusentals kronor till dem varje månad). Det har varit några behagliga dagar med god mat, bland annat på Sjöbaren i Haga.
I går kväll var vi på musikstället Henriksberg och lyssnade bland annat på belgiska punkpopbandet The Kida, som inte är några ungdomar längre utan måste ha passerat 50-strecket allihop. De körde bland annat låten Bloody Belgium som jag nynnat på sedan dess.
Av publikens utseende att döma är nitvästar, helst i kombination med dreadlocks och helkroppstaueringar, högsta mode i vissa västkustkretsar.
I publiken återfanns även en tjej i rullstol. Hon verkade inte kunna tala, utan kommunicerade med sina många kompisar vi någon sorts läsplatta. Hon dreglade hela tiden, men verkade ha glimten i ögat och kompisarna hjälpte henne att dricka cider. Jag tyckte det var jättebra. Mer sånt. Bara för att man inte kan gå själv är det inte säkert att man vill sitta hemma och kolla på Dansfeber och Idol varje kväll. Om jag blir handikappad en dag hoppas jag att mina vänner fortsätter att ta mig med på saker jag gillar. Och skulle någon jag känner bli handikappad så tänker jag se till att vi kan göra samma saker vi alltid har gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar