Under hela min uppvaxt var jag av okand anledning livradd for ormar. Sedan tvingade jag mig sjalv att kanna pa kungsboan Snoddas pa Skansenakvariet, och da kandes det lite battre efterat, Den stora vandpunkten kom dock for ett par ar sedan nar jag blev biten i fingret av en vit tvametersorm som antagligen trodde att jag var en jattelik mus, alltsa mat. Det blodde ordentligt, men det var inte otackt. Jag hade blivit biten och det kunde inte bli varre an sa.
I gar deltog T och jag i en videoinspelning med ett annat band i en kyrka har pa Manhattan. Plotsligt sa nagon att ormarna anlant och jag sprang jublande dit. Klart att jag maste kolla pa ormarna! Jag gosade forst med en liten rodsvart sak. Men sedan fick jag syn pa Lemmy, en jattelik gul orm som gosat med Britney Spears i en video. Nu gosade han med mig!
Efter en stund reflekterade jag over det valdigt markliga i att just jag satt och holl i en jattelik orm. Men jag kande mig aldrig radd. Pa inspelningsplatsen fanns aven en svart orm, men den verkade faktiskt en aning laskig. Vem vet? Kanske gosar jag med den nasta gang?
1 kommentar:
You go girl!!!!
Du ormar, jag nålar ;)
Ofta uppfattas kramormar som slemmiga och kalla, men som jag minns det är de varma och det man känner är muskler. Var ju x antal år sedan jag gosa med en kramis....
Hade också velat gosa på plats tillsammans med dig, särskilt med Lemmy. Tack för fotot =) men hade jag inte vetat att det var du, hade jag inte kännt igen dig.
Den där videon måste jag ju bara få seeee!!!!!
Skicka en kommentar