Jag hor ganska daligt. Det beror huvudsakligen pa att jag har en horselsjukdom vars andra symtom klingat av med aren. Men visst blev det samre av att mobbarna pa hogstadiet tyckte att det var en kul grej att forsoka spranga mina trumhinnor genom att skrika direkt i mina oron. Och av for mycket rockmusik forstas.
Pa sista tiden har jag funderat pa horapparat. Inte en diskret sadan. Jag vill ha en fargglad. Har man fina glasogonbagar kan man val lika garna ha en cool horapparat. Det ar inget att skammas for. En kollega har en horapparat med strass och det ar snyggt.
Det konstiga ar dock att jag upplever att jag hor battre har i New York an hemma. T sager att new yorkarna pratar hogre an stockholmare och det kan nog stamma. Jag tror att de talar tydligare ocksa. Eller ocksa ar jag mer skarpt eftersom jag vet att manniskor tilltalar mig pa ett annat sprak. Men det kanns skont att hora bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar