Jag är trött på tillvaron just nu. Jul- och nyårsbubblan av frid och tystnad har spruckit och jag är tillbaka i januariverkligheten. Delvis beror nog mitt dåliga humör på att jag fortfarande är matt efter nyårsfirandet. Men inte bara.
Förra året sökte jag ungefär 70 jobb, svårt att säga exakt eftersom en del annonser gällde flera tjänster. Nu är det alltså dags att sätta i gång igen med att presentera mig, anpassa ansökningarna, omformulera min meritförteckning och vara allmänt positiv och tillgänglig.
Normalt sett är jag sådan att jag tar itu med mina problem direkt. Just do it, alltså. Det går liksom inte att sitta och sura. Ingen kommer någonsin att fixa någonting åt en, ingen kan gissa vad man vill ha. Man måste vara på bettet själv. Men just i dag orkar jag inte.
En annan grej är att mitt senaste jobb var så himla roligt att jag misstänker att det kommer att bli svårt att hitta någonting som går att jämföra med det. Och eftersom jag kommer från arbetarklassen är jag ständigt rädd för att trilla tillbaka, att plötsligt befinna mig på ett äldreboende, iklädd plasthandskar, redo att byta blöjor på någon. Det är inget fel på att jobba med sånt, tvärtom är jag full av beundran för dem som orkar, men jag har gjort min del, jag är färdig med det, ok?
Efter regn kommer inte solsken. Utan tillfälligt uppehåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar