Det fungerar sällan att tänka på andra människor som har det ännu jobbigare i stunder när man har det svårt. Har man brutit lilltån underlättar det ju knappast att man reflekterar över individer som brutit foten eller amputerat hela benet. Men jag tycker att alla uttröttade snöskottare i Mittsverige bör ta sig en titt på hur mitt barndomshem i Ursviken utanför Skellefteå ser ut just nu. Detta efter att min far skottat taket tre kvällar i rad. Rasar taket in får man ju inte ut någonting på försäkringen. Min mamma säger att man inte ser vägen från söder längre. Själv säger jag: Men vart har vägen tagit vägen?
Jag visar bilden för min kollega fru Ström, bördig från Kristianstad, och hon utbrister: Men vart har huset tagit vägen?
Detta är Sverige i dag, mina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar