I dag, den 11 september, har vi efter fyra långa veckor lyckats koppla upp oss på nätet - på en dator vi lånat av Ankan. "Det skulle aldrig hända mig" tänker du säkert, men tro mig, det kan det. En datorfirma som tar två veckor på sig att inte laga vår dator och dessutom tar betalt för det, en polare som inte klarar att fixa den, och ännu en datorfirma som om hittills tagit tio dagar på sig. När jag ringde dit i går svarade någon på släpande dalmål (gravt överskattad dialekt för övrigt) att teknikerna ringer när de är klara. Vilket härligt liv! Tänk att bara kunna ringa när man är klar! Vi andra har deadlines, dagar och tider när saker ska vara färdiga. Annars hör vi av oss och ber om ursäkt. Vaddå deklarera? Jag slår en pling! Dela ut post? Jag hör av mig när jag är redo.
Jag ska vara klar med en text på måndag. Det är då och inte vid något annat tillfälle. Rent teoretiskt har jag hela helgen på mig att skriva den. Jovisst, det gäller bara att tänka bort det lilla faktum att vi ska tömma hallen, köket och vardagsrummet på grejer innan golvfirman kommer och slipar golven nästa vecka.
Jodå, jag har skrivit det mesta för hand. Framförhållning är en dygd. Synd bara att Grace envisats med att parkera på blocket större delen av tiden.
1 kommentar:
Hej! Roligt att höra att du nu kommit ut på nätet igen. Hälsa Grace!
Skicka en kommentar